• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • På jakt efter halva befolkningen

      Foto: Frida Jansson Högberg/Karlstads-Tidningen.

      När jag ser en kvinna i en historiebok blir jag alltid så nyfiken. Vem var hon? Vad gjorde hon? Hur var hennes relationer? Vad tänkte hon? Hur såg vardagen ut? Att jag blir så där nyfiken är egentligen ett tråkigt tecken på att det är så ovanligt att läsa om kvinnor i historieböcker. Ibland kan man i och för sig ha tur och hitta ett särskilt kapitel i slutet av boken om kvinnor av betydelse, som om de inte hörde till den ”riktiga” historien, utan levde i ett eget parallellt universum vid sidan av.
      Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man som historiker ska råda bot på det här. Det är lätt att det endera blir en eländeshistoria (som dock existerade) eller en värdighetshistoria där man vill lyfta fram särskilt ”starka kvinnor” (som självklart också existerade). Hur vi än vrider och vänder så har förutsättningarna varit olika för kvinnor och män under många epoker i historien. Kvinnor har inte haft samma rätt inför lagen och inte heller haft samma rätt till utbildning som män. Vilket bland annat medfört att de inte kunde konkurrera om jobb med status och makt. Eller skrivit historieböcker.
      Kvinnor har så klart hittat sätt att anpassa sig till orättvisa (och odemokratiska) lagar och regler. Ta ”Sola i Karlstad” som exempel. Under 1700-talet hade en gift kvinna inte rätt att bestämma över sin egen inkomst, hon stod under sin mans målsmanskap och var inte myndig. (Först 1921 blev gifta kvinnor myndiga.) Istället blev fler och fler kvinnor ogifta och försörjde sig själva. Vid mitten av 1700-talet var faktiskt mer än en tredjedel av de självförsörjande i städerna kvinnor. Och ”Sola” Eva Lisa Holtz var en av dem. Hon arbetade sig upp och ägde tillslut sitt eget värdshus.
      Men det var inte lätt att försörja sig som ogift kvinna, särskilt inte i industristäderna under 1800-talet. Bondesamhället hade lämnat efter sig en måttstock där pigan hade hälften av drängens lön och en syster ärvde hälften av vad hennes bror fick. Systemet förutsatte att kvinnor gifte sig och fick del av sin mans (högre) lön. I städerna levde trots det många ensamstående mödrar. Så många som en fjärdedel av alla födslar i storstäderna vid sekelskiftet 1900 var så kallade ”oäkta”, utanför äktenskapet. För att slippa ackordera ut barnen i fosterhem kunde flera kvinnor bo tillsammans, med släktingar eller arbetskamrater, som hjälptes åt med barnpassningen. Syskonboende, kvinnokollektiv och inneboende var vanligt bland fattiga och den lägre medelklassen i städerna.
      Jag som jobbar med historia måste fortfarande läsa mellan raderna. Det är nästan uteslutande män som omnämns i böckerna – de är företagare, präster, professorer och regenter. I bästa fall nämns en fru, men inte alltid hennes namn. Kvinnor har inte producerat eller manifesterat sig själva genom byggnadsverk och inte ägt resurser på samma sätt som män. En kvinna hade faktiskt inte rätt att själv äga jord förrän på 1920-talet. Men såklart fanns de där hela tiden. Gräver man lite till är kvinnor ofta med och driver verksamheter, om inte aktivt tillsammans med mannen, så gör hon det möjligt för honom att driva verksamheten. Hon kunde också ha en mindre tillverkning eller försäljning vid sidan av för att få ekonomin att gå runt. Men hennes namn går inte till historien.
      2016 gjorde SVT en granskning av sex nyligen utgivna skolböcker i historia och litteraturhistoria och fann att kvinnor utgjorde runt 15 procent av de namngivna personerna. En stor del av befolkningens historia är fortfarande osynlig. Vi behöver likt detektiver hitta kvinnorna och blanda in dem i den redan skrivna historien och även titta på män och kvinnor ihop. Det återstår med andra ord ett stort och spännande arbete i att gräva fram berättelser, öden och bedrifter.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se