• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Jag skimrar inte som Cullen

      Tim Sterner, krönikör.

      I skrivande stund råder det snöstorm utanför fönstret. Det känns som att 2017 har följt med in i 2018 för att spela ett sista spratt.
      När jag pratat med människor om fjolåret så har ett ganska tydligt mönster framträtt. Det är samma uppsättning ord som dyker upp hela tiden; tungt, utmanande, jobbigt, stökigt, oroligt. Jag kan relatera till de utsagor jag tagit del av.
      För min personliga utveckling var 2017 ett väldigt bra år, men jag har fått krama ur varenda droppe energi för att ta mig över tröskeln till 2018. Man skulle kunna säga att 2017 gav lika mycket som det tog.

      Jag tror att den negativitet som genomsyrat 2017 för många av oss delvis kan vara kopplad till det faktum att det världspolitiska läget har hängt som ett mörkt moln över allting. USA, Nordkorea, Ryssland. Tre stormakter som drivs av väldigt stora egon. Muskelmätning och upprustning är väl så gott som oundvikligt.
      Ett annat stort fenomen som fått fjolåret att gå i moll är #metoo. Det här är ju dock inte ett problem som uppstod under 2017. Det här har kokat under fasaden betydligt längre än så. Det var bara en tidsfråga innan det bubblade upp till ytan.
      Man kvävs nästan i detta snöskred av bekännelser. Utsträckningen har blivit smärtsamt tydlig. Samtidigt som det är extremt nedslående så är det också oerhört upplyftande att det dras ut i ljuset. Det är först då man verkligen kan ta tag i problemet. Det är inte längre en ogreppbar abstrakt massa utan något väldigt greppbart.

      Om det är något vi alla borde bli bättre på så är det att inte hålla saker inom oss. Vi behöver visa upp det mörka och skitiga. Även om många av oss är Instagram-skadade och helst vill ge skenet av att vi skimrar som Edward Cullen i Twilight.
      Men vi är inte perfekta. Vi har ärr både utvärtes och invärtes. Vi släpar runt på väldigt mycket osagt. Det känns positivt att allt fler vågar blotta sina hjärtan och prata om sådant de varit med om. Det lustiga är att något man avskyr med sig själv kan vara det som gör en till någons förebild.
      Jag har ingen aning om vilka nyckelord som kommer cirkulera när vi summerar 2018. Det är en ovisshet som är både skrämmande och hoppfull. Man vet inte vad som kommer hända.

      Jag hoppas att jag kommer lära mig mer om både mig själv och andra människor. Jag hoppas att 2018 kommer präglas av förståelse och empati.
      Ja, jag vet. Det låter som att jag kandiderar till någon skönhetstävling. Men jag kan inte bära upp en krona. Jag kan knappt bära upp mitt eget huvud. Det var ett betungande år som krävde mycket.
      Som den vandrande kliché jag är skaffade jag gymkort i slutet av året, så förhoppningsvis kommer 2018 inte att tynga ned mig lika lätt som 2017 gjorde.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se