• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Insyn från en apel 

      Ockulta varelser och andra kusligheter från världar bortanför vår invanda verklighet haft goda tider i dagens underhållningskultur. Här ett bidrag med starkt oroande slut…

      En varm kväll i skördemånaden september gick Urban Holm ut i sin trädgård försedd med  stege och en trädgårdssax med förlängda handtag. Innanför överläppen hade han installerat en färsk portion snus och kände sig upplagd för stordåd. I trädgården väntade sonen Sven rustad med en fjärilshåv och en plåtbalja.
      Fader Holm posterade sonen under tomtens apel, vars krona utfyllde trädgårdens halva luftutrymme. Sonens fick som uppgift att varsamt omänderta äpplena vartefter som hans far släppte ner dem från kronan.
      – Då kör vi, sa Holm, lutade stegen mot trädstammen och klättrade upp.
      – Ta det varsamt, farsan, sa sonen. Och säj mej en sak. Kunde vi inte låta trädet självt få släppa ifrån sig äpplena vartefter som de mognar? De sitter ju allt osäkrare så här års till dess att tyngdkraften drar ner dem.
      Fader Holm gav besked.
      – Äpplena mår bäst av att plockas för hand. Pass på, här kommer nummer ett!
      – Apropå naturlagar, sa sonen. Grannen till en av mina kompisar påstår att hans farsa fick ett trastbo i huvudet på försommaren. Med nykläckta ungar.
      – Hur gick det för de stackars fågelungarna, bekymrade sig fader Holm?
      Sonen svarade på nysvenska.
      – De tidigarelade sin premiärflight.
      Äpplena började nu dimpa allt tätare och Sven fick fullt upp att göra där han dansade  med sin håv runt den knotiga trädstammen. Snart hade han baljan full.
      – Pappa, måste vi ha ett äppelträd? Ingen av mina kompisar har något. En hund vore så  mycke häftigare. Du kan inte gosa med en apel i tevesoffan, det ser jag som en avgörande brist.
      – Å andra sidan slipper du gå ut med trädet bittida och sent eftersom det redan befinner sig ute. Det där har du nog inte tänkt igenom ordentligt, sa fader Holm som nu hunnit halvvägs upp i kronan. Han fortsatte skicka ner äpplen till dess att det bara återstod ett par stycken som inte gick att nå med saxen. Holm klättrade ytterligare två grenar upp och fick äpplena inom räckhåll, sonen fångade ett av dem men missade det sista.
      Fader Holm hade nu nått upp i höjd med sängkammaren på andra våningen. Fönstret stod på glänt, och därinne såg han sin hustru Emma sittande framför toalettbordet, intensivt upptagen med sitt utseende. Hon spärrade upp munnen för en kritisk inspektion av tänderna och tandköttet. Turen kom sedan till läpparna, som hon plutade ut för vidare behandling.
      – Vad sysslar du med! sa Holm utanför fönstret.
      Emma gav till ett litet rop.
      – Gud så du skrämde mig! Vad gör du i trädet?
      – Skördar äpplena, sa Holm. Men jag upprepar: vad sysslar du med??
      – Jag gör om mej. Som på teve fast tvärt om. Jag blir bara äldre hur jag än bär mig åt.
      – Bra, sa Holm godmodigt. Som du vet har jag en böjelse för kvinnor strax efter övergångsåldern. Det är det rart mormorsaktiga som är så tilltalande. Hela människan gör ett färdigt intryck. Och i ansiktet kommer rynkorna som vittnen om humor och livserfarenhet. Ögonen kisar av fav en mysande förnöjsamhet.
      Nu hade Holm den yngre hunnit klättra upp i trädet så att han kunde kika in över axeln på sin far.
      – Självbedrageri, sa sonen. I själva verket visar ni både tecken på medelåldersdepression. Den som brukar inställa sig i luckan mellan karriärens uttröttningssyndrom och åldersmelankolin. Men bot finns att få och boten heter hund. Allt fler behöver med åren en av dessa specialistutbildade omsorgshundar med vårdcertifikat.
      Fader Holm lämnade sonens förnumstigheter därhän. I stället vände han sig till sin fru och påminde.
      – Du har fortfarande inte förklarat varför du sitter där och gör dig fin mitt i veckan. Som om du skulle på fest!
      – Det är just precis vad jag ska, sa hans fru Holm. Även du och vår son står på inbjudningslistan. Det hela går ut på att fira ett silverbröllop. Vårt närmare bestämt. Vi har faktiskt varit gifta i 25 år. Något du alldeles glömt bort, inte sant?
      – Förefaller onekligen så, bekände Holm och mimade bestörtning och skam.
      – Det hela inträffar om en vecka, fortsatte fru Holm, och på villkor att ni inte kommer och stör mej när jag inventerar min festutstyrsel. Ett litet privat genrep med andra ord. Det borde ni också göra.
      En stund senare klättrade Holm och sonen ner ur äppelträdet.
      Samtidigt stängde fru Holm fönstret.
      När hon gjort det fällde hon ner persiennen.
      Sedan öppnade hon dörren till en av sina garderober och försvann in bland allt som hängde där…
      Ingen har sedermera hört av henne!
      Horror!

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se