• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Den allra första frosten

      Foto: AP Photo/Scott Heppell

      Den allra första frosten. Det låter som titeln på en dussindeckare. Men det är faktiskt hämtat direkt från verkligheten.
      Svettig och lite lätt panisk vaknade jag upp mitt i natten. Elementet i sovrummet hade kickat igång, som en reaktion på höstens andedräkt mot fönstret.
      Jag kastade mig upp så snabbt att jag fick blodtrycksfall och famlade efter termostaten i mörkret. Jag tänker mig att jag förmodligen såg ut lite som Sean Connery i Dr. No då han upptäcker att någon placerat en giftspindel i sängen.
      När jag äntligen lyckats skruva av värmen slog jag upp fönstret och drog efter andan. I ljuset från gatlyktorna kunde jag se hur gräset gnistrade som en stjärnhimmel. Det var en välkommen syn.
      Jag har alltid sett mig själv som en sommarmänniska. Men efter årets sommar överväger jag att inte förnya mitt abonnemang på sommarsol.
      Jag får flashbacks från när jag och min sambo började prenumerera på dammsugspåsar. Vi gick definitivt plus på vuxenkontot men det uppenbarade sig snart ett problem.
      Vi gjorde inte av med påsarna tillräckligt snabbt. Vi fick fler än vi hann göra av med. Varje gång man öppnade städskåpet blev man överfallen av dammsugspåsar. Man stod där och fäktade med armarna som om man var omringad av fladdermöss.
      Det är samma sak med årets sommarvärme. Man fick mer sol än man kunde hantera rent logistiskt. Magasinet blev fullt. Man hoardade D-vitamin.
      Med mycket möda och stort besvär har vi nu äntligen tömt lägenheten på tung sommarluft för att i stället fylla utrymmet med lätt höstluft.
      Kylan är mer lätthanterlig. Om man fryser lite kan man alltid vira in sig i en filt eller ett täcke, men årets sommarvärme fanns det ingen flykt ifrån. Det fanns inget hopp om räddning.
      När det var som värst övervägde jag att flå mig själv och hänga huden på torkvindan bakom huset i väntan på svalka. Allt för att få en god natts sömn.

      Tim Sterner, krönikör

      När elementet nu väckte mig ur min slummer trodde min hjärna för en stund att september bara varit en dröm. Att jag vaknat till den hemska verkligheten där sommaren fortfarande råder.
      Jag känner en viss lättnad över att den senaste månaden inte varit en dröm. Att vi faktiskt är på väg mot kyligare tider. Jag trodde aldrig att jag skulle höra mig själv säga det.
      Nu känner man för att kasta sig i högarna av grenar som släppt under första höststormen och göra en kvistängel. Bara ligga där med armarna utsträckta under stjärnhimlen som reflekterar den gnistrande morgonfrosten.
      Nu har man drygt åtta månader på sig att hinna tröttna på kylan och återförälska sig i värmen. Men jag ska vara helt ärlig mot dig, Sommaren. Du har mycket hårt jobb framför dig för att vinna tillbaka mitt hjärta. Det räcker liksom inte med att muta mig med glass.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se