Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Vinterynk

      I februari har vintern hållit på väldigt länge, somliga år sedan i november, och även om mörkret inte är riktigt lika kompakt som det var för en eller två månader sedan, börjar det tära rejält på oss. Det känns som att alla reserver är uttömda; tröttheten är förlamande. Dessutom har huden torkat ut totalt efter månader med och torr luft både ute och inne. De där livsnödvändiga promenaderna har utvecklat sig till broddförsedda pliktvandringar, som inte gör någon glad. Kanske gör de gott, vilket till och med jag emellanåt betvivlar. Ibland glimtar det till med några dagars solsken, med följd att man ser hur dammigt det faktiskt är inomhus, trots att man städade i går, och hur dammig och blek och vissen man själv ser ut. För att inte tala om krukväxterna i fönstren.
      Ingenting är kul; det enda som lindrar lite (en kort stund innan man grips av ruelse över att man åt för mycket) är mat. Och vin. Och godis. Och snacks. Och mer mat. Och en god efterrätt. Kläderna håller på att spricka i alla sömmar, och en dag får man inte på sig långbyxorna med långkalsingar under. Då får man välja mellan att gå ut utan långkalsonger och frysa rumpan av sig eller stanna inne och bli ännu större i brist på motion.
      Ett tredje alternativ är att ge sig ut i butiker och utsätta sig för den traumatiska upplevelsen att knö in sig i ett provrum med obarmhärtigt avslöjande belysning och prova byxor i en större storlek – allt för att få plats med de förhatliga långkalsongerna under. Det är verkligen en Moment 22-situation. Usch!
      Glädjeämnena är få. Somliga tilltalas av den i mitt tycke fåniga och onödiga Alla hjärtans dag, då vi ska älska varandra hejdlöst – mer än vanligt – på uppmaning av handeln och restaurangnäringen. Andra tröstar sig med semlor i alla upptänkliga former. Hela januari. Hela februari. Betänk då, att fettisdagen, premiärdagen för semlor, i år infaller den 28 februari. Vad ska då semmelfanatikern hitta på den dagen, när hen har tjuvätit semlor i flera veckor? Och är det egentligen så himla gott med semlor? En stor, torr vetebulle med mandelmassa och uppblåst grädde? Klart överreklamerat enligt mig.
      Det tog verkligen förvånansvärt lång tid, innan bagarna tog mod till sig och började experimentera med semlorna – men då till den grad att det är tveksamt om dessa nya skapelser egentligen är semlor. Och jag avstår gärna från både Allahjärtansgullet och semmelhysterin. Finns det något att glädja sig åt i februari för en sån negativ och dyster person som jag? Ja, möjligen det faktum att månaden är kort; det borde alla vintermånader vara. Fast vid närmare eftertanke blir kanske inte vintern kortare bara för att vi kortar av månaderna… Men nog känns och låter det bättre med mars? För visst är mars en vårmånad?