Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Oktober är en zombiemånad

      Stapplar i motvind genom ett blaskigt Karlstad. Med jämna mellanrum halkar jag på våta höstlöv och glider fram några centimeter. Jag försöker hålla fast vid tanken att det är tidseffektivt, att jag tar mig hem snabbare. Stundtals glider jag så snabbt att det skapar en illusion av att ha medvind. På vägen hem tar jag vara på posten åt grannen som ligger vid en pool på Mallorca. Jag skrubbar kontrasten i mitt ansikte, som någon alternativ form av peeling. Självplågeri hör hösten till. Det är helt enkelt mer vedertaget att vara miserabel vid den här tiden på året. På samma sätt som våren symboliserar förnyelse är hösten förknippad med förruttnelse. Den förmultnande växtligheten bekräftar det.

      Dessutom är det snart säsongspremiär för The Walking Dead. Om det är något som bidrar till att stärka oktobers förruttnelsetematik så är det väl zombies. Bevisen är omöjliga att blunda för. Vi befinner oss på den dunklare delen av spektrumet, den gråsvarta halvan av färgskalan. Jag har förvisso inget emot det blaskiga höstmörkret egentligen, så länge jag slipper rulla runt i det. Om man betraktar det på avstånd med ett fönster som filter så känns det faktiskt ganska gemytligt. Kanske rent av lite vackert. En kopp té hade bidragit till den romantiserande bilden, men jag har aldrig varit särskilt förtjust i té. Inte varm choklad heller för den delen. Jag är den där typen som köper isglass mitt under vintern. Men ändå. Jag kan ta en kopp té för tankens skull. Som ytterligare en dimension av självplågeri.

      Det mest effektiva sättet att plåga sig själv och komma in i rätt sinnesstämning för hösten är dock att ladda spellistan med tungsint musik. Gärna av låtskrivare med tragiska livsöden eller som inte längre finns bland oss. Det förstärker känslan. Jag tänker till exempel på Elliott Smith, Kurt Cobain, Lou Reed. Men det handlar inte bara om att vältra i smärta och misär, utan även att bli påmind om att det trots allt är ganska härligt att få känna och leva. Därför har jag rensat min musikaliska garderob och kastat alla låtar från sommarens soliga dagar. Bort med alla peppande klubbdängor. Ett album som blivit ett stående höstinslag för mig de senaste tio åren är Neon Bible av Arcade Fire. Med låtar som Intervention och Windowsill i hörlurarna känns det inte lika hemskt att stappla i motvind genom ett blaskigt Karlstad. Eller jo, det känns precis lika hemskt. Men det känns ganska bra på samma gång. Det är väl det som är essensen av hösten. Man både älskar det och hatar det.