Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Mödrar som sviker

      Många har klagat på att böckerna blivit så tjocka på senare tid. Det är inget man kan anklaga Alex Schulmans bok Glöm mig för. Man läser den med ett styng i hjärtat på ett par dagar, ja kanske på ett dygn, för den är svår att släppa och mycket gripande. Alex Schulman skriver bra. Han har ett förpliktande påbrå.
      Hans mamma, Lisette Schulman, var dotter till författaren Sven Stolpe och duktig skribent. Hon var i många år en uppskattad informatör för stora företag och känd för sin vassa penna (och tunga). Alex berättar dock om en annan sida av sin mamma. Hon drack. I över 30 år drack hon regelbundet, ibland oavbrutet. Mamma var sjuk, sa pappa Allan Schulman till sina tre pojkar, när mamma låg veckovis i det mörklagda sovrummet och inte fick bli störd.
      Alex berättar episoder ur familjens liv och inleder i nutid med de tre brödernas resa till torpet utanför Hagfors för att hämta hem mamma. Alex har ordnat plats på ett behandlingshem och nu gällde det att förmå mamma att acceptera erbjudandet. Under flera månader har Lisette vägrat att tala med sin son sedan han för första gången konfronterat henne med hennes beroende.
      Boken är dedikerad till bröderna Niklas och Calle och Alex betonar att det är hans egna minnen han skriver om. Syskon i en familj har ofta olika bilder av händelser under uppväxttiden.
      Lisette accepterade behandlingserbjudandet och försonades med sin son några år före sin död.
      Många barn får idag ta samma ansvar för en förälder som Alex tidigt fick ta. Att lära sig att läsa minsta tecken, att avstyra störande moment, att sopa undan spår. Att tassa på tå för att inte utlösa utbrott av vrede. Det är inte rimligt att barn ska ha det så! Alex Schulman beskriver det på ett så drabbande sätt, i korta kapitel utan kronologisk ordning. Nu måste jag läsa boken han skrivit om sin far, Skynda att älska, från 2009!
      Tove Alsterdal skriver inte om en mor som sviker men om ett dåligt förhållande mellan mor och son i sin senaste roman, Vänd dig inte om. Jag tycker mycket om Tove Alsterdals böcker. De har en ton av vemod som gör hennes spänningsromaner till mer än vanliga thrillers. Hennes gestalter är varken goda eller onda, helt lyckade eller lyckliga, även om böckerna, som genren föreskriver, slutar på ett förhållandevis lyckligt sätt. Författaren ger sig ofta ut i världen på jakt efter bevis eller saknade personer. I förra boken, Låt mig ta din hand, reser huvudpersonen till Argentina för att försöka finna en förklaring till sin systers självmord.
      I den här boken hamnar sjukgymnasten Eva och hennes son i Rumänien i sökandet efter en romsk tiggerska. Kanske kan Dunya rentvå Eva från anklagelsen att ha dödat sin före detta man. Hon möter människor som lever i ohyggliga förhållanden.
      Boken tar upp tiggarproblematiken i Europa på ett tänkvärt sätt men erbjuder inga färdiga lösningar. Vi får själva ta ställning, och visst är det svårt!
      Författaren griper sig an ännu ett svårlöst problem. I ett sidospår berättas om följderna av nedmonteringen av den psykiatriska sjukvården i Sverige. Historien tilldrar sig delvis på ett radhusområde som byggts upp vid Beckomberga, en gång Sveriges största mentalsjukhus.