Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Minneslångreven agnad med batterikollare och spelkortsblandare

      Min krönika om handexpandern har fått flera läsare att höra av sig och berätta sina minnen – de har fastnat på min minneslångrev! Nu agnar jag med två nya minnen!
      För så där 50 år sedan var jag på hugget när det gällde moderna prylar. Jag skickade efter en ”Battery Checker” (made in Taiwan!). Med hjälp av den kan jag kolla om ett batteri till till exempel radion eller köksklockan är slut eller inte. Är det OK lyser tre små lampor, grönt, gult, rött. Är batteriet slut, lyser bara den röda lampan. Det är jättepraktiskt. Hustrun är en stor användare av batterikollaren.
      Jag kollade hos Clas Ohlson om de hade någon ”battery checker”. Jodå, sa den kunnige försäljaren och tog fram ett ex. Den såg helt annorlunda ut än min. Dock, den har inte någon stor åtgång. Vi var överens, försäljaren och jag att en batterikollare borde finnas i varje hushåll. Tänk att jag var en teknikpionjär, när jag var ung!
      Nästa märkliga pryl i mitt förråd är en mekanisk spelkortsblandare. Bakgrunden är denna: Jag är och har alltid varit urkass på att spela kort. Förklaringen är säkert att jag är helt ointresserad. Vi människor har olika intressen och bra är väl det. Hustrun lägger varje dag en patiens efter förmiddagskaffet, för att ta ett exempel.
      Under några år spelade hustrun och jag ibland kort med mina svärföräldrar. Det kunde vara trevligt, även om jag gjorde de flesta fel som kan göras. Att trumfa ut var jag sämst på. Svärfar hade alltid ett slagord, som han använde när jag missade: ”Det går tiotusen fattiga barn på Londons gator, därför att deras föräldrar inte hade trumfat ut i tid”.
      Även om mitt kortspel inte var av hög klass, så var det ändå något som var ännu sämre. Jag var urkass på att blanda kortleken, när det var min tur. Man ser ju ibland hur trollkonstnärer kan blanda kortleken med en virtuositet som gör att man häpnar.
      Så en dag såg jag i en katalog en ”mackapär” som jag köpte. Det var en automatisk spelkortsblandare. Man lägger in kortleken i blandaren och trycker på en knapp och simsalabim blandas spelkorten. Tyvärr har kortblandaren inte blivit så mycket använd. Mina kära svärföräldrar har lämnat spelbordet och några andra har inte tagit plats vid det.
      Det känns lite märkligt att nu se handexpandern, batterikollaren och spelkortsblandaren. En gång i min ungdom var jag tydligen en ”teknikfreak”. Idag betalar jag med pengar i affären och när jag någon gång behöver ringa hem till hustrun, ber jag artigt någon vänligt sinnad mobilinnehavare att slå numret.