• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 59 kr/mån
      4 mån, 295 kr
      6 mån, 414 kr
      12 mån, 711 kr
    3. Loading ...
    • Konditoritillsynsbyrån


      På den vackert åldrade gamla träbänken intill klubbhuset satt två inte fullt lika vackert åldrade herrar – förutom jag själv apotekaren Philip Grahn. Båda var vi medlemmar i Huddinge båtklubb, och här satt vi nu och småpratade med god överblick över klubbens vinterupplagda båtar. Dagen var vacker om också något kylig; det var fortfarande långt kvar till sjösättning.
      Vi hade uttömt ämnet båtbottenfärger och bästa sättet att vinterkonservera en utombordsmotor. Apotekarn halkade oväntat in på ett betydligt knepigare spörsmål: livet, sådant det avtecknade sig i minnets backspegel.
      – Visst har vi fått det drägligare med åren, sa han. Ingen lär ju sakna sådana nittonhundratalsfenomen som gengasmotorerna, golfbyxorna eller reglerna för titelbortläggning. Däremot kan jag sakna en del av den mat vi åt förr. Du minns väl sillbullarna med korintsås. Svartsoppan. Bryle’puddingen gräddad i smält socker och med en raffinerad bismak av bittermandel.
      Grahn tystnade, och en suck undslapp honom.
      – Men kanelbullen har överlevt in i vår tid, sa jag. Vi kan idag betrakta den som Den Svenska Nationalbullen. Och får jag påminna om att sedan 1999 firar vi den fjärde oktober ’Kanelbullens dag’. Mycket speciellt, nästan i klass med den svenska midsommarhymnen ’Små grodorna’, säger min granne som kommer från Bosnien. Visste du för resten att fram till 1998 hade vi en särskild tillsynsmyndighet för bakverk. Jag minns en intervju jag gjorde i mitten av 80-talet med chefen för Tillsynsbyrån för Konditorivaror, TBK, som låg på Norrmalm i Stockholm. Direktörens namn var Eva-Lott Kwist Broderin, och det sas att hon skulle vara både tyckmycken och pimpinett. Själv fann jag henne älskvärd och tillmötesgående.
      Under intervjun sa hon bland mycket annat följande:
      – Vi menar oss ha händerna fulla, vad folk än må tro. Ta som exempel vår löpande kontroll av munkar. Vi begär faktiskt att en flottyrmunk skall svara upp mot vissa kriterier för att få saluföras som sådan. Det gäller degens sammansättning men naturligtvis också kakringens inre och yttre diameter. För mig är det grundläggande att vi konsumenter har tillgång till samma konditorivaror antingen vi bor i Överkalix eller i Karlskrona. Det är faktiskt en demokratifråga. Nu föreställer sig redaktören säkert att våra tjänstemän flänger land och rike runt med var sitt måttband för att mäta diametern på flottyrmunkar?!
      – Nejdå, det vore ju ändå att gå för – -, invände jag.
      – Men se det är precis vad vi gör, avbröt direktör Kwist-Broderin entusiastiskt. Det visar sig nödvändigt, ser ni. De multinationella bakverken har vi inga problem med, och våra inhemska storföretag i branschen uppfyller i regel lojalt normerna för en svensk standardmunk. Men så har vi alla de nytillkomna små hembagerierna! De tycks befinna sig i en oavlåtlig förökning, antagligen genom delning som amöborna! Där har vi syndarna, ser ni, där bakar man lite som det faller sig. Det slarvas med måtten, och vi ser oacceptabla lokala avvikelser ifråga om gräddningen. Gränsvärdet för munkens sockerhalt överskrids ogenerat och till förfång för folkhälsan.
      Låt mig ta ett annat problemområde, småkakorna. Där saknar vi tyvärr full insyn, med följder som förskräcker. Jag försäkrar redaktörn, att i en del konditoridiskar råder full anarki bland lösviktskakorna!… Låt mig nämna ett tredje exempel: en kanelbulle ska per definition vara spiralvriden moturs, inte medurs som ofta är fallet, särskilt i Västsverige. Detta gäller således ’honbullarna’. ’Hanbullarna’ däremot ska vara spiraliserade medurs.
      Tiden för min intervju var till ända, och jag lämnade myndigheten i dess fortsatta kamp mot konditoriernas självsvåld och sanslösa uppfinningslusta.
      Jag reste mig för att schasa bort en mås som satt på en av de presenningtäckta båtarna. Men apotekaren hade lyssnat med en efterhand allt tydligare misstro.
      – ’Honbullar’ och ’hanbullar’, återgav han med ett fnysande. Det är inte måttligt vad du fabulerar.
      – Det borde i så fall inte förvåna dig, sa jag. Vi sitter faktiskt på klubbens ’ljugarbänk’!

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se