• Just nu!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen för halva priset.

    199 kr / 6 månader

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • I och för sig

      – Sen finns ju dom som aldrig skräder orden, sa min gamle vän fotografen Viktor Berntsson, och han sa det med ett stänk av avundsjuka.
      Själv tillhörde Viktor de i anden vacklande. Betänkligheter föreföll ständigt ansätta honom. ”Mjaaä, här får vi se upp”, kunde han säga. ”I och för sig…” tillhörde hans favorituttryck. Liksom ”kan så vara, men vad är alternativet?”. Eller ”Saken kan också ses från andra hållet”. Allt framfört med det dröjande tonfallet hos den som besvärat sig med att tänka ett steg längre.
      En fördel med utlåtanden som de här är deras omfattande användbarhet, påpekade Viktor. Det må gälla valet av sovrumstapeter eller frågan om själens fortlevnad efter vårt frånfälle. Du håller igång ett samtal och höjer samtidigt kvaliteten på det. Den du diskuterar med tvingas att förtydliga sig och skärpa argumenten. Även mycket påstridiga personer kan få sin övertygelse naggad i kanten med en invändning av det här slaget, menade Viktor.
      – Men du riskerar förstås att framstå som glädjedödare, sa jag. Du ses som en som ifrågasätter andras tankegångar men saknar egna.
      – I och för sig, sa Viktor med ett inåtvänt leende.
      Han slog mer av päroncidern i sitt glas, kompletterade med några istärningar och berättade sedan följande:
      – Jag besökte för en del år sedan min syster i Stockholm för att reda ut en del familjeangelägenheter. En kväll står jag i garderobsavdelningen till en av stadens källarteatrar. Just den här teatern spelade gärna nyskrivna stycken med experimentellt eller fränt samhällskritiskt innehåll.
      Där stod jag nu i hård trängsel med den publik som just strömmat ut ur salongen för att återförenas med sina ytterkläder. Nummerbrickor blanka av handsvett sträcktes teleskopiskt över disken medan klädesplaggen hyvades i motsatt riktning; det var en brådska som om eld utbrutit.
      Någon fick i hastigheten fel rock eller en handske för litet. En annan tilldelades till sin överraskning en påse innehållande supe’mat och en flaska rödvin. Där stod en hopklämd kvinna med konstrik håruppsättning som fräste: ”här skulle min själ behövas kravallpoliser till häst!”
      Plötsligt går en tryckvåg genom publikmassan. Människor tvingas hårdhänt isär när en omfångsrik man banar sig väg fram till mig. Han hojtar glatt, och jag igenkänner en gammal kollega från min tid som journalist.
      Bernhard Hagberg var vid den här tiden krönikör i en av Åhle’n & Åkerlunds veckotidningar. Han hade gjort sig ett namn som åsiktsfabrik och elakt debattlejon. Mordiska rytanden skallade genom kvarteren kring Sveavägen.
      Bernhard hade sin oförgripliga mening om allt. Det vore honom således främmande att bespara mig och de kringstående sina synpunkter på kvällens föreställning.
      – Nå vad säger du om det här, då?, sa han sedan vi växlat handslag. Själv skulle jag beteckna pjäsen som en blamage i tre akter. Författaren vallar en fårskock av kliche’er och går vilse i vall, för att travestera Fröding. Ridån borde aldrig ha gått upp över huvud taget!
      – Beror kanske på vad man förväntat sig, försökte jag blidkande efter att ha uppfångat några ilskna ögonkast från ett yngre par strax bakom Bernhard.
      – Vad menar du? Ingen kan ju ha begripit mer än tio procent av vad som försiggick på scenen, fortsatte Holger med varsamheten hos en bison i en porslinsaffär.
      – I och för sig, mumlade jag och kände hur en våg av aggressiva invändningar var under tillväxt hos dem som stod packade omkring oss och som av allt att döma hade uppskattat pjäsen.
      Bernhard började nu svettas, och han frågade uppriktigt förvånad.
      – Så du tyckte detta var en stor teaterkväll, är det vad du försöker säja?!!
      – Jag? Nej, jag har inte sett pjäsen. Jag är bara här för att hämta min syster.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se