Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Digital nerskräpning

      I min förra krönika skrev jag om min gåtfulle medresenär på tåget från Stockolm – han som knaprade råa morötter och tog sig en tryckare då och då på sin handexpander.
      När jag kom hem, letade jag reda på min egen handexpander. Den hade jag nog inte använt på de senaste femtio åren. Det är en verkligt flott handexpander, även med inbyggt räkneverk. Jag lägger den på nattduksbordet. Känner att det kanske är dags att börja träna igen. Högerhanden känns lite svagare än vänsterhanden, om jag känner efter. Det gäller att behålla finmotoriken på fortsatt hög nivå!
      Under alla mina år här på jorden har jag bara sett två handexpandrar, min egen och så morotsknaprarens.
      Men livet är fullt av märkliga upplevelser. Häromsistens var jag hemma hos han som nu snart ska ta över ordförandeskapet i Karlstads Humanistiska Förening. VI sitter och talar om föreningens framtid, då jag plötsligt på TV-bordet ser ett föremål som får mig att ropa till: ”en handexpander!”
      ”Den passar jag och hustrun på att träna lite med när vi sitter och slötittar på TV”, fick jag veta. Det känns tryggt att veta att den som nu ska ta över ordförandeklubban efter mig har ett väl upptränat handgrepp!
      Vilka djupsinnigheter är det man skickar till varandra på sociala medier? Jag hörde om en flicka som alltid fotograferar vad hon äter och sen skickar ut det till sina hundratals vänner. På så sätt känner hon sig aldrig ensam. Jag undrar i mitt stilla sinne, hur är det egentligen: ”Finns det digital nedskräpning i det digitala universum? Och hur ser egentligen ett digitalt universum ut?”
      Vårt vanliga universum vet jag ganska mycket om. Ålder cirka 14,8 miljarder år. Att det expanderar och att frågan om var universums slut finns är felställd. Frågan om det finns människor någonstans ute i universum, ”Bebodda världar”, funderar jag ofta på, liksom många gjort genom århundradena. Är det inte dumt att ställa frågor som ingen någonsin kommer att få något svar på? Nej, säger jag! Vi måste kasta loss och inte vara fångar i nuet. Ibland undrar jag om det är Jules Verne som gjort mig till den spekulativa människa jag är.
      Visst är dagens klimatfrågor mycket viktiga. Men vad händer om Golfströmmen skulle ändra sin bana? När inträffar nästa isperiod för oss i Sverige? Någon gång, när jag upplever att nuet tränger sig på alldeles för starkt, kan jag fråga om någon egentligen vet när vår sol börjar ”slockna”.
      Jag ska sluta med en mer jordnära kosmisk reflexion. För många vintrar sen, 1997 för att vara mer exakt, kunde jag från mitt norrfönster här på Karlagatan se den nyupptäckta kometen Hale-Bopp. Det var en stark upplevelse. Den blev inte mindre av att vi vet att det ska dröja, innan den åter kan ses här på Herrhagen – nämligen om drygt 2 000 år, år 4385.