Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Den främste författaren?

      På omslaget till min senast lästa bok, Komedi i moll, står det: ”Hans Keilson kan mycket väl vara den främste författaren du aldrig hört talas om”. Visst kan det vara så!
      Komedi i moll är en kort, finstämd roman. Man läser den fort. Man kan se den som en allegori över vårt liv här i väst. Var författaren verkligen så medveten när boken publicerades i Nederländerna 1947? Han hade då överlevt kriget och börjat arbeta som terapeut för krigstraumatiserade barn. Hans Keilson, som var av judisk börd föddes i Tyskland men tog sin tillflykt i Nederländerna 1936 och levde under en tid gömd hos en holländsk familj.
      Den tiden ligger säkert till grund för berättelsen om det unga paret, Wim och Marie, som med risk för sina liv, åtar sig att gömma flyktingen Nico. Sakta skapas rutiner för umgänget dem emellan och särkilt hemmafrun Marie månar om den tystlåtne och diskrete mannen. Så sker det som inte får ske. Nico drabbas av lunginflammation och avlider. Vad ska de göra av kroppen? Iklädd en av Wims pyjamasar viras Nico in i en filt och bärs ut i en park i närheten. Ingen ska kunna avgöra varifrån den anonyme mannen kommer.
      Lättnaden är stor innan Marie kommer på att deras tvättmärke sitter kvar på pyjamasen. Vad ska de göra? De måste fly innan polisen kommer dem på spåren. Det blir ombytta roller, men inte ens när de sitter instängda och sysslolösa i en annan stad kommer dessa unga välmenande människor i närheten av den ångest och fasa som red Nico under månaderna de bodde tillsammans.
      Keilmans bok översattes till engelska 2010 och sågs då som en litterär sensation, en stor upplevelse för den då hundraårige författaren!
      Igiaba Scegos roman Adua berör bara delvis samma problem, som Komedi i moll. Här skiftar perspektivet mellan en somalisk far, Zoppe, och hans dotter Adua. Vi får först följa den språkbegåvade Zoppes liv som tolk i Rom på 1930-talet för att ganska snart bekanta oss med hans vuxna dotter Adua många år senare i samma stad.
      Jag visste mycket lite om Somalia innan jag läste denna mustiga och välskrivna roman som också är historiskt intressant eftersom den berör Italiens kolonisering av Abessinien, nutidens Etiopien. Historien berättas med hoppande kronologi. Än är det Aduas liv som skildras, än är det Zoppe som är huvudpersonen.
      Grundtonen i berättelsen är sagoaktig och sorglig men det finns galghumor mitt i eländet. Dofter och färger i kombination med en sorts österländsk pragmatism gör berättelsen levande. Livet går vidare, trots allt. Svåra att läsa är de korta stycken som beskriver Aduas omskärelse och dess konsekvenser senare i livet.
      Intressant för oss är också den inställning till välfärden i Norra Europa som enligt boken faktiskt lockar unga somalier att söka sig hit i hopp om ett lättsamt liv.