Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Att förneka sitt ursprung

      Somliga filmer bara måste jag se. Det är inte ofta jag går på bio, men någon sällsynt gång är det som att en film kallar på mig, och då är det bara att pallra sig iväg. Så var det med den svenska filmen ”Sameblod”, som går på bio just nu. Den handlar om en samisk flicka, Elle Marja, som drömmer om att bli lärarinna – inte renskötare. I nomadskolan, där hon går tillsammans med sin lillasyster, låter Elle Marjas fröken henne förstå, att hennes dröm omöjligen kan förverkligas, då samer är en annan lägre stående, sort än den som fröken själv tillhör. Så följer den ena kränkningen på den andra; barnen förbjuds bland annat att tala sitt eget språk och utsätts för en för den tiden helt accepterad rasbiologisk skallmätning
      För att ändå nå sitt mål tvingar sig Elle Marja att förneka sitt ursprung och byta identitet, bli en annan, en svensk, vilket är svårare än hon någonsin har kunnat föreställa sig. Det är en smärtsam resa hon gör, och till slut kommer hennes känslor av skuld ifatt henne med full styrka på ålderns höst.
      Det är en fantastisk film – vacker och ful, sorglig och upprörande. Det är inte så svårt att dra paralleller med ”Jag heter inte Miriam”, romanen av Majgull Axelsson, som kom för ett par år sedan. Huvudpersonen Miriam lever under falsk identitet som judinna under hela sitt vuxna liv. Hennes tatuering på armen vittnar om fångenskap i koncentrationsläger, men vad hon inte avslöjar är sin romska härkomst, då romerna står allra lägst i den etniska hierarkin – ännu lägre än de föraktade, förföljda och bespottade judarna.
      Miriam kommer till Sverige efter de förfärliga åren under kriget och skapar sig en tillvaro här, gifter sig och blir en respekterad femtiotalshemmafru. Men sanningen och skuldkänslorna kommer ikapp även henne, och på åttiofemårsdagen börjar livslögnen krackelera. Nu är tiden inne för Miriam att bli sann. Äkta. Den hon är.
      Strax innan jag sätter mig vid tangentbordet i dag för att skriva den här krönikan, läser jag en artikel av Elisabeth Åsbrink, som handlar om Harry Schein – huvudpersonen i ”Citizen Schein”, den alldeles färska dokumentären om hans liv. Även han försökte – dock utan framgång – radera sitt ursprung, det judiska, vid ankomsten till Sverige som ensamkommande flyktingbarn från Wien. Ur en känsla av maktlöshet föddes en framgångsrik kamp för att nå befattningar och utnämningar behäftade med makt. Mycket makt.
      Elle Marja, Miriam, Harry är tre personer som vill bli någon annan – ett val som förorsakar smärta, sorg och skuld och som inte skulle behövas i en rättvis värld. Det är en nåd att stilla bedja om, att alla kunde få vara sig själva precis sådana som vi människor är – med fel och förtjänster, med goda och mindre goda sidor.
      Och nu hör jag bestämt, att filmen ”Citizen Schein” kallar på mig!