Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Vi lider i tystnad enligt svensk standard

      En upplyst display bränner mina näthinnor. Jag läser ett gammalt SMS från en vän, daterat september 2007. Han satt på psyket, hade fått en stämpel i sin journal och ett stigma under huden. Jag minns hur det spred sig; rann ut och missfärgade honom. Som om hans värde var förändrat. Men i mina ögon förblev han samma människa som två år tidigare satt på min garageuppfart i julinatten med en stålsträngad Yamaha och spelade Elliott Smith.
      I dag speglar han sin själ i sina barns ögon. Han har lärt sig dansa med sina demoner utan att trampa dem på tårna. Men jag kan inte skaka av mig känslan jag hade då. Att det där meddelandet kunde ha blivit det sista.
      Bruno K. Öijer sa en gång att det finns ljus som nålstick i det kompakta mörkret. Jag kan relatera till det budskapet. Hur mörkt det än blir finns det alltid små ljuspunkter. Vänskap är en av dem. Familj likaså. Jag har alltid varit en förespråkare av yin och yang. Balans. Jag fördömer inte mörkret. Vi behöver mörkret för att uppskatta ljuset.
      Dessvärre är det lättare att fokusera på mörker än på ljus. Somliga blir förblindade. Somliga lämnar handlederna öppna för förslag och hålen i tapeten fria för tolkning. Somliga förblöder i ensamhet och lider i det tysta. Enligt svensk standard.
      Att ensam är stark kommer alltid vara samhällets största lögn. Vi är alltid starkare tillsammans. Donald Trump och mörkrets alla hantlangare arbetar frenetiskt för att slå in kilar mellan oss. Att göra oss rädda för varandra. Rädsla är mörker.
      Det är många tankar som kommer till mig medan jag stirrar på den där upplysta skärmen. Men det mest påtagliga är att de svarta bokstäverna inte längre dominerar synintrycket. Ögonen fokuserar på det vita mellan raderna. Det oskrivna. Hoppet om förbättring.
      Om det är något man lär sig i mörkrets sällskap så är det att ta vara på ljuset. Nu när vi så sakteliga rör oss mot mörkare tider gäller det att konservera allt ljus man kan hitta. Att bunkra upp inför den annalkande apokalypsen. Och nej, jag överdriver inte. Vintern är en apokalyps.