• Just nu!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen för halva priset.

    199 kr / 6 månader

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Transithallen i Alster

      Hur blev det så, och vad hände egentligen? I år är mina barn, förlåt ungdomar, 18 och 20 år. Jag vet inte riktigt när det skedde, men helt plötsligt så är jag inte lika behövd.
      Förvisso skönt ibland, men ändå lite tomt på något sätt.
      – Kommer du hem ikväll?
      – Jag får se, svara sonen. Han har flickvännen Sanna, körkort och egen bil.
      Kommer du hem i kväll?
      – Nej jag sover nog hos Anton, svarar dottern. Anton är pojkvännen sedan två år.
      Jaha, lika bra att lägga det halvtinade kycklingfilen i kylen och krypa upp i soffan med en skål fil och flingor. Zapp, zapp med fjärrkontrollen och så är det dags att gå och lägga sig.
      Nästa kväll står jag åter ensam med en filskål i handen när båda ungdomarna kommer in med sina respektive och undrar om det finns någon mat?
      Transit Alster. Kan man säga så? På Wikipedia stå det:
      ”Transit – genomresa genom ett land eller varutransport utan tull genom ett land”
      Nu ska jag inte klaga för oftast meddelar ungdomarna sig innan hur de ska göra, vart de sover eller hur många som kommer hem, men lite som en mellanlandning känns det ändå här hemma. Väskor och tvätt lite här och där. Ena veckan ligger en stor limpa och möglar i brödkorgen. Nästa vecka, är den slut på en dag.
      Det är en ny fas i livet som vi alla som har barn, eller varit barn, ska igenom.
      Det gäller att hitta balans. Ställa lite krav och inse att de faktiskt inte är barn utan unga vuxna.
      – Vad blir det för mat i kväll?
      – Vad vill du äta, svarar jag.
      – Spagetti och köttfärssås vore gott.
      – Bra, säger jag, då köper jag det, så kan du laga.
      Ibland funkar det och ibland inte.
      En annan omställning är att alla måsten man haft med barnen är i princip över. Hämta och lämna på dagis, skola och träningar. Alla cuper och läger på helger. Alla kioskpass och försäljning både för lagkassa och klasskassa. Allt det är slut. Ganska skönt men ändå lite sorgligt. Tänk på det du som just nu far och flänger som curlandet förälder. Det kan kännas som ett helvete nu när du är mitt uppe i det, men det kommer en dag när det tar slut.
      Mitt största problem är inte mina fina ungdomarna i transithallen, utan vad jag ska hitta på för ursäkter till mig själv och resten av världen. Jag kan inte använd barnen som alibi längre! Allt som inte fungerat tidigare, den där träningen som aldrig blev av. Kvällskurserna som inte gick att boka och att inte kunna bjuda hem gäster eftersom det var cuper varje helg. Allt detta har jag haft en giltig anledning till att avstå ifrån.
      Att skaffa en sladdis som alibi, är uteslutet. Det kanske får bli en hund, det är väl en bra ursäkt? Zapp, zapp i filmjölksskålen.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se