Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Om överklass, övergrepp, överdoser och kanske överlevnad

      Jag läste precis de sista raderna i Edward St Aubyns bok Romanerna om Patrick Melrose, en bok som består av de tre första kortromaner i en svit på fem. Nästa år kommer de två sista delarna. Romanerna har höjts till skyarna av en enig kritikerkår och jag stämmer in.
      Den första delen kom ut i Storbritannien redan 1992 men jag hade aldrig hört talas om författaren. Nu har Albert Bonniers tagit sig an böckerna och låtit en av Sveriges skickligaste översättare, Erik Andersson, ta sig an uppgiften att översätta en fullkomligt bländande engelska, och han lyckas!
      Böckerna, som är uttalat självbiografiska, handlar om pojken Patrick som vi först får möta i femårsåldern på moderns vingård i Provence. Han är enda barnet till ett synnerligen olyckligt men välbärgat par och har kommit till genom en våldtäkt – ett oönskat, ensamt barn hänvisat till barnflickor. Hans mor är alkoholiserad och undertyckt av maken, en sadistisk tyrann som en gång drömt om att bli pianist. Denna dag i september kommer att märka Patrick för all framtid – i alla fall så långt jag kommit i läsningen.
      Detta låter väl inte bra? Och ändå är det berättat på ett så fascinerande sätt att man inte kan lägga boken ifrån sig. Första delen, Glöm det, tilldrar sig under en enda dag. Paret Melrose har bjudit några vänner på middag. Författaren låter oss lära känna dem och deras tankar innan samtliga sammanstrålar till middagen. Det är engelsk högdragen överklass som här träffas och baktalar varandra och gisslar de inte närvarande. David Melrose är infernaliskt elak i sina kommentarer och hans vänner faller in i samma snobbiga jargong, oförmögna att frigöra sig från hans karismatiska dominans. Det är så kvickt, så elakt och så roligt!
      Del nummer två som har titeln Dåliga nyheter tilldrar sig under endast två dygn. Patrick är nu en fullfjädrad heroinist, en totalt drogberoende tjugotvååring som kommit till New York för att hämta askan efter sin pappa. Under dessa två dygn gör han av med tvåtusenetthundrafemtiotre dollar bara i hotellutgifter. ”Han var hemligt nöjd med det. Kapitalförstörelse var ett annat sätt att slösa bort sitt väsen, att bli lika tunn och ihålig som han kände sig, att lätta bördan av en oförtjänt stor förmögenhet och begå ett symboliskt självmord medan han ännu tvekade om det faktiska”.
      Jag måste erkänna att jag hoppade över flera sidor av denna del. Det blev för smärtsamt att läsa om missbruket, hur kvickt det än var formulerat. Det finns gränser!
      Så mycket bättre då att ge sig i kast med del tre, Visst hopp, där händelseförloppet också sker under ett dygn. Här får vi följa en utvald skara gäster vid en födelsedagsfest på godset Cheatley. Nästan samtliga skildras som ytliga hycklare som ägnar sig åt elakt baktaleri av varandra, människor som lever fullkomligt meningslösa liv Här finns obetalt roliga scener som när den franske ambassadören råkar spilla några droppar sås på prinsessan Margarets klänning. Samtidigt sker en klar vändning i Patrick Melroses liv – man anar ett visst hopp!
      Fortsättning följer, kanske nästa år!