Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Mot ljusare tider

      Nu har det vänt! I går mitt på dagen – närmare bestämt sexton minuter i tolv – ägde Vintersolståndet rum, och därmed går vi mot ljusare tider. Ja, jag vet att större delen av vintern återstår med snöelände och rysskyla och halka och isknaggel och oplogade vägar, men när vi tar bort julpyntet i mitten av januari, kommer vi redan att kunna se att det har blivit ljusare; årets mörkaste del är då förbi. Till vårdagjämningen är det nu 88 dagar och till sportlovet och vår väntande romresa bara 65 dagar. Om 115 dagar har vi påsk – den kommer så där härligt sent nästa år – och efter den är det ju raka spåret in i sommaren!
      Vi har redan överlevt den första tredjedelen av vintern – den som framför allt karaktäriseras av den gråaste tristess. Utan adventsljus och stjärnor och ljusslingor och glöggmingel och luciatåg vet jag inte om jag skulle klara detta kompakta mörker, som i bästa fall viker några timmar för en blek och glåmig sol som varken värmer eller förgyller. Föreställ dig december utan allt detta. Muntert? Knappast. Möjligt att hantera? Tveksamt. Ens överlevnadsbart? Vågar inte ens tänka tanken.
      Jag är en sån där som älskar december och julhelgerna, vilket kan tyckas märkligt och motsägelsefullt med tanke på att jag hatar vintern, men sådan är ju den mänskliga naturen – oberäknelig och nyckfull. Jag tycker att det är något mycket hoppfullt med alla de där ljusen och musiken och traditionerna. Jag präglades tidigt att tycka om december ; min barndoms jular var väldigt ljusa och härliga, och när jag själv fick barn försökte jag förmedla det jag själv hade upplevt – dock med blandad framgång, måste jag nog tillstå…
      Ja, jag gillar traditionerna kring julen – maten förstås och familjen som samlas och Karl Bertil Jonsson på teve och juldagsfrukosten efter julottan – men inga traditioner får vara så viktiga så att de inte kan brytas eller bytas ut efter hand. När ena dottern och hennes familj gav sig i väg till varmare trakter för några år sedan, åkte maken och jag till Rom, som visade sin absolut bästa sida med värme, narcissblomning och julnattsmässa i Peterskyrkan – ett storslaget minne för livet.
      Men i år blir vi kvar hemma, och de här dagarna alldeles före jul är kanske de allra bästa. Det är nu jag pyntar och fejar och bara ägnar mig åt det allra bästa: kokar långkål och brunkål, gravar lax och strömming, köper färska blommor, plockar fram julpyntet – ja, först nu; det skulle inte falla mig in att tjuvstarta! I morgon kväll kokar och griljerar vi skinkan, som vi provsmakar sent på kvällen, när maken har klätt granen. Och då är det jul!
      Och med det vill jag önska dig, kära läsare, en fin helg! Må den bli precis som du önskar – enkel eller överdådig, traditionell eller nyskapande, stillsam eller livad…