Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Mitt i hösten

      Än är det inte vinter. Fortfarande är det höst – om än i gråaste, kallaste och blåsigaste laget. Själv tycker jag om hösten fram till november, då den stora, stora gråheten rullar in. Men oktober är en härlig månad med sina starka, sprakande färger; trädkronor i rött, orange och gult, som står sig lika fint mot en klarblå himmel och vattenspegel som mot luddiga gråa skyar. Vackert är det – om än vemodigt. Tycker man då att det skaver för hårt i själen av allt som ändrar färg och vissnar, kan man alltid sparka omkring lite i lövprasslet på marken. Det är barnsligt, jag vet. Men det är kul och det skingrar demonerna – en liten stund i alla fall.
      Något som inte är kul är att sandalsäsongen definitivt är över. Att vistas utomhus utan ytterplagg är bara dumt så här års, då till och med sommarjackan blir för tunn. Det är inte heller särskilt roligt att somliga dagar kräver både halsduk och handskar; och när endast tjockaste jackan hjälper mot kyla och blåst, känns september väldigt långt borta – för att inte tala om när man tvingas plocka fram broddarna. Hittills har jag sluppit dem, men inte mössan – hatpersedeln nummer ett. När den av nödvändighet åker på kan man hålla sig för skratt. Då är inte oktober längre min vän.
      Men för det mesta är denna månad uthärdlig, ja mer än uthärdlig. Ganska skön trots allt. Nu är det läge för matlagningsorgier med de mest fantastiska råvaror som bas: rotfrukter, svenska äpplen, svamp, älgkött och lamm. Jag tillbringar timmar i köket, för vad har jag ute i blåsten att göra, när dagens promenad är avklarad? Så jag tänder ljus mot den grå halvskymningen, som inte viker på hela dagen, sätter på någon lämplig musik och skrider till verket. Kåldolmar, grytor, soppor. Mustig, smakrik mat som får ta tid. Ett glas vin kanske – ett i grytan, ett i kocken. Det puttrar. Det doftar. Ljuslågorna i köksfönstret flämtar. Och så kommer den där vackraste arian i den italienska operan. Och jag blir stående och tomglor på skymningen som kommer tidigt nu. I oktober.
      Nu återstår bara några dagar av denna månad, och det är hög tid att beväpna sig och samla kraft inför den mörkaste månaden av alla: november. Ja, jag vet att december egentligen är mörkare och januari också, men november känns mörkast. Somliga har redan satt upp ljusslingor på balkongen, och i lampbutiker har man börjat skylta med adventsstjärnor och elektriska ljusstakar. Men stopp! Det är alldeles för tidigt! Nog kunde man ha vett att vänta åtminstone till efter allhelgonahelgen! Jag beväpnar mig på annat sätt än med ljusslingor, som hemma hos oss absolut inte får sättas upp före första advent! Nej, det får bli det gamla vanliga: promenader i dagsljus, matlagning och en diger trave böcker.
      Men allra helst skulle jag vilja gå i ide och slippa eländet.