Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Min okända faster

      Min pappas barndom var nog ledsam. Hans mor dog i barnsäng när han var två år. Den nyfödda lillasystern, Hulda Maria, dog också, blott fem veckor gammal. Pappa hade inga syskon och fick inga senare, eftersom fadern inte gifte om sig. Kvinnorna i hans barndomsmiljö var de pigor som var anställda på gården. Att de gjorde avtryck vet jag, eftersom jag som liten pojke besökte en av dessa årligen tillsammans med pappa.
      Det känns lite märkligt att kalla den lilla döda flickan ”min faster”, men det var hon fastän hon dog nästan 50 år innan jag föddes. Hur annorlunda hade inte pappas liv blivit, om hon fått leva och kanske också mitt eget.
      Viktiga var också de kusiner, som bodde några kilometer bort. En fin historia som jag hört berättas: Maja, kusinernas mamma det vill säga min fars faster, mötte sin fästman i skogen halvvägs mellan gårdarna och satt på Knappås och planerade sitt kommande liv tillsammans. Knappås är ett berg med fin utsikt över bygden. Så kunde en livslång relation utvecklas i en tid då det varken fanns mobiler eller SMS.
      En viktig uppgift för den lille pojken var att ta hand om sin farfar, som var helblind och som behövde någon som hjälpte honom med praktiska ting. I denna barndomsmiljö fanns farbror Andreas. Han var barnlös änkling. Han var finsnickare och hade säkert varit den som bar ansvaret för byggandet av det hus, där jag skriver denna krönika. Jag bevarar med glädje en konstnärlig utsmyckning på verandan, som han har gjort.
      Jag har ett uppförstorat foto av honom. Han var en ståtlig karl, till utseendet påminnande om den siste tsaren. Jag har två brevsamlingar, båda ledsamma. Den ena är breven från sanatoriet från Hilda, hans unga hustru. Det är mycket fina och kärleksfulla brev, men det är brev från dödens väntrum. Tuberkulosen tog hennes liv, bara 29 år. Hilda hade ett ovanligt andra namn, nämligen Medhardina! I databaserna Sveriges befolkning och Begravda i Sverige är hon ensam om detta namn.
      Den andra brevsamlingen är Andreas egna brev från länslasarettet i Vänersborg, där han vårdades för njurlidande. Det är brev som präglas av oro, en berättigad oro för han skickas hem obotlig och dör snart därefter.
      Varje sommar ser jag till att barn och barnbarn sätter blommor vid deras gravsten. Jag känner att detta är något som pappa skulle ha uppskattat, för det var farbrodern Andreas som stod min pappa närmast under han barn- och ungdomsår.
      Jag har i sommar hållit föredrag om min trädgård. Den är verkligen inte särskilt märkvärdig, men den har ändå en historia värd att berätta. Eftersom min gård är en släktgård, känner jag alltid banden bakåt. Men alla har inte en egen trädgård. Jag tänker ofta på alla dessa miljoner flyktingar som saknar allt – inte bara sin trädgård!