Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Min nya slukarålder

      När jag var fem år lärde jag mig läsa. Eller om det var min syster som lärde mig. Hennes pedagogiska metod var väl inte den optimala utan gick helt enkelt ut på att trycka till mig: ”Ser du inte vad det står? Är du dum eller?” Så för att inte framstå som helt korkad, nödgades jag lära mig att läsa. Därmed öppnade sig en ny värld för mig, och jag var förlorad från första stund.
      På andra sidan landsvägen låg skolan, där pappa arbetade som vaktmästare. När jag blev lite större fick jag under loven förtroendet att låna hans nycklar och gå ner till skolbiblioteket och botanisera i bokhyllorna. Vilken guldgruva det var för en läshungrig unge i slukaråldern! Jag plöjde bok efter bok, ibland två om dagen, under regniga sommardagar, vilket jag var fullkomligt nöjd med. Något annat eller mer behövde jag inte; traven med olästa böcker gav mig både trygghet och stor glädje.
      Litteraturen har sedan varit min trogna följeslagare genom livet. Att litteraturvetenskap skulle bli ett av mina ämnen på universitetet var givet. Att jag sedan skulle bli lärare i svenska kanske inte var lika självklart, men så blev det, och jag fick helt legitimt lägga ner mycket tid på att läsa; ja, det förväntades till och med av mig!
      Men vad är det då som är så märkvärdigt med att läsa böcker? För mig handlar det om att lära känna människor och miljöer, som jag inte har en chans att möta i levande livet, att känna för och med huvudpersonerna – men också att se och spegla mig själv i olika människoöden. Emellanåt kan jag ”drabbas” av en plötslig insikt om mänskligt beteende, och det händer inte helt sällan att jag uppnår det där tillståndet som modern forskning kallar reader’s high. Det kan närmast beskrivas som ett läsrus förorsakat av en endorfinkick, som faktiskt kan leda till ett psykologiskt beroende och ge abstinensbesvär! Detta fenomen har jag upplevt många gånger precis efter att jag har läst ut en riktigt bra bok. Saknaden är då mycket stark och jag känner mig ganska eländig – tills jag tar itu med nästa läsupplevelse. Men det måste få gå ett tag innan det är dags.
      En mig närstående person presenterade nyligen på facebook en lista med tio böcker, som hade påverkat henne starkt, och uppmanade sina vänner att göra sammalunda, vilket jag givetvis nappade på. Det var inte helt lätt att begränsa sig till tio, men till slut hade jag fått ihop min lista. Det var också väldigt kul att följa tråden, där många andra presenterade sina listor; igenkänningsgraden var stor, och minnen av böcker, som jag nästan hade glömt, ploppade upp ur mitt undermedvetna.
      Och tänk, vilken succé det är för en boknörd att vara pensionär och bestämma över sin egen tid! Jag läser. Timme efter timme. Dag efter dag. Och utsätter mig för det ena läsruset efter det andra – i min nya slukarålder…