Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Frestelsen

      Frestelsen

      Vi har ju Oscar Wildes ord på att enda sättet att övervinna en frestelse är att ge efter för den. Under mina många år som fritidsskeppare fick jag se hans visdomsord besannade mer än en gång. Ta för exempel den där vårdagen …
      Jag satt vid skrivbordet och klippte naglarna när telefonen ringde.
      – Är det redaktörn själv jag har nöjet att – –
      – Det är jag.
      – Hej. Jag heter Folke och ringer från marinföretaget En båt för alla. Ett sådant väder vi har!… Men nu har det fallit på min lott att väcka redaktörns intresse för vår nya familjebåt Wotan 630. Bakad i fiberarmerad plast och med inredning i teak. Allt till ett häpnadsväckande bekvämt specialpris.
      – Jag vill på inga villkor ha någon båt, klippte jag till med.
      – ”På inga villkor”, säger du. Det vill jag starkt ifrågasätta mot bakgrund av de svagsint förmånliga villkoren för vårt avbetalningssystem.
      – Men nu råkar det vara så att någon båt kommer inte ifråga för min del. Jag trodde det framgått av vad jag sa nyss…
      – Håhå, redaktörn är bestämt en riktig spjuver! Så sent som i höstas var du faktiskt medlem i Huddinge Båtklubb, det framgår av vår kundresearch. Något som röjer en viss böjelse, inte sant. En man utan passion för saltstänkta utfärder på egen köl skulle knappast söka sig till en båtklubb, det vore ju svagsint, haha. Innan du slänger på luren ber jag dig enträget att lyssna på mina övriga argument.
      – Egentligen inte, sa jag, eftersom jag lovat mej själv och min hårt prövade familj att leva mitt fortsatta liv båtfritt. Båten från ifjol är såld efter en kostnadsanalys, om du vill veta. Jag satte mig helt enkelt ner och summerade omkostnaderna enbart för själva båtinnehavet. Utgifter för medlemskap i båtklubb och sjöräddningssällskap, försäkringar, vinterförvaring av motor. Vårbestyren med inköp av ny bottenfärg, invaxning av skrovet, batteriladdning med mera med mera. Att inte tala om vad det kostar att byta propeller eller unna sig ett nytt kapell sedan måsarna grisat ner det gamla…
      – Kan så vara men – –
      – Allt detta, fortsatte jag obarmhärtigt, investerat i en båt som lämnade bryggan tre eller på sin höjd fyra gånger under hela sommaren…Så varför kommer vi båtägare så sällan ut på sjön, frågar man sig. Tja, drivmedelskostnaden är naturligtvis avskräckande, liksom otjänligt väder. Sen finns det så mycket annat att göra på sommaren. Som att helt simpelt ligga utsträckt i liggstolen med en filt och en bok som man inte behöver läsa ifall man inte vill. Nu var vi ju inte ensamma om att stanna i land i somras. Besök en vacker sommardag någon av de otaliga båtklubbarna i Stockholmsregionen: där ligger fritidsbåtarna förtöjda i rader. Välvårdade skönheter i mahogny. Stiliga skapelser i plast, välpolerade med bivax och överhopade av påkostad utrustning… Men så sorgligt outnyttjade, de flesta av dem…
      Jag lade upp fötterna på soffbordet, belåten med den salva av tillintetgörande motargument som jag avlossat i telefonen. Det uppstod mycket riktigt ett kort moment av tystnad, sedan repade sig Wotanmannen.
      – Intressanta synpunkter, redaktörn, sa han. Jag bugar mig. Du tillhör den sortens kunder som vi söker. Engagerade sjöfarare som inte navigerar överilat på en båtmarknad utan tillförlitliga sjökort, om man så säjer… Nämnde jag att Wotan 630 råkar vara årets mest välplanerade motorbåt? Med generösa stuvutrymmen och övernattningsmöjligheter för fyra pers. Hydraulstyrning, trimplan och självfallet en absolut toppmodern navigationsutrustning.
      – Imponerande. Men som sagt – –
      – Du, jag har ett förslag. Ta ledigt en eftermiddag och kom ner till En båt för allas marina så bjussar jag på en sjötur, no problems what so ever. Låt för all del familjen följa med… Nej som sagt, maken till behändigt litet ekipage har jag nog aldrig haft att erbjuda.
      – ”Litet” säjer du. Små båtar har jag en klar aversion mot. Sittbrunnen trång som en fångstgrop. Skakig i sjögång. Ungarna som inte får tillfredsställa sitt rörelsebehov. En gemensam hink för privata behov, nej tack!
      – Vad jag ville säga var liten i förhållande till dom verkliga bjässarna i vårt sortiment, dom i mångmiljonklassen. Men även ombord på Wotan 630 går det att sträcka ut benen, jag lovar. Båten har all den komfort du kan begära, inklusive kemtoa och dusch; där finns praktiskt taget allt utom dagis och en pizzeria brukar jag säga. Skämt åsido, kan du gissa maxfarten? Med en 150 hk Suzuki gör den här farkosten sina modiga tjugofem knop, med eller utan besättning…
      – Jag avskyr att rusa fram på sjön, sa jag.
      – Då är det här båten just för dig eftersom motorn går som allra bäst just i lågfartsregistret. Spinner banne mej som en förälskad perserkatt. Kajka du bara fram i godan ro, ta det cool och njut av skärgårdens renaste samvete: att köra sakta är som bekant att skona miljön. Fast ärligt talat, har det inte gått moralterror i den här debatten? Egentligen har man för länge sen tappat greppet om problemen, om du frågar mig. Så vad vi ser nu är ett ogenerat försök från politikerna att vältra över ansvaret på oss båtägare. Alla någotsånär informerade vet ju att i själva verket är skadorna redan irreversibla. Till havs lika väl som på land. Miljövård är ingenting annat än palliativ vård.
      – Pallia-vad-för-slag sa du?
      – Palliativ. Symtomdämpande insatser i livets slutskede. Brorsan är sjuksyster, så jag känner till det där… Men jag är ju inte dummare än att jag uppsnappar en genuin brist på seriöst intresse från din sida. Så att här sitter jag och talar mig hes av entusiasm, men för döva öron… Men no bad feelings. Jag ber uppriktigt om ursäkt för att ha besvärat redaktören. Må så väl – –
      – Ha nu inte så bråttom! När kunde du visa båten, sa du?