Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • ”Jag känner mig fortfarande fånig…”

      Vi har haft ett av- och påförhållande under ett par år nu, jag och min cykelhjälm. Jag köpte den när jag köpte min cykel och tänkte att nu jädrar ska den vara på vid varje cykeltur och att det inte finns några ursäkter för att inte använda den.
      Men det finns det. Min vanligaste? Det känns fånigt. Trots att jag inte tvingades ha cykelhjälm när jag var liten, ingen hade det då och lagen kom långt senare, så känner jag mig som ett litet överbeskyddat barn när hjälmen kommer på – fånig.
      Hjälmanvändandet höll alltså bara i sig i någon vecka, och sedan hamnade den i garderoben. Och där har den legat fram tills nyligen. Jag har visserligen tittat på den då och då, men inte ägnat den så mycket tanke.
      Ridning var något jag växte upp med och där kändes det aldrig löjligt med hjälm, och det gör det fortfarande inte. Att ha hjälm när jag sitter på hästryggen är en självklarhet, även om man bara ska skritta i skogen eller på ridbanan. Men i cykelsadeln känns det annorlunda.
      För ett par veckor sedan kom jag och en kompis cyklande utför Kungsgatan i Haga och såg en samling människor stå på trottoaren runt en man som satt ner. Det visade sig att han cyklat och blivit påkörd. Det var blodigt.
      Jag fick mig en tanke- ställare och nu har jag plockat fram hjälmen igen och börjat använda den. Jag känner mig fortfarande fånig, men jag tänker att det kanske går över och att det faktiskt är ännu mer fånigt att slå huvudet i asfalten och inte ha hjälmen på.
      Så nu gör jag ett nytt försök och blir glad när jag ser andra vuxna med hjälm. Det är faktiskt ganska många. Eller så är det bara för att jag börjat lägga märke till dem nu.
      När vi växte upp hade en av våra grannungar cykelhjälm. Det var en stor, rosa frigolitsak och jag minns när hon ramlade av cykeln, landade med knäna i backen, tappert borstade gruset ur skrubbsåren och sa:
      – Tur att jag har cykelhjälm för nu slog jag mig inte.