• Just nu!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen för halva priset.

    199 kr / 6 månader

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Jag har slutat säga negerbollar

      Förra helgen firade min nioåriga dotter sin födelsedag med ett 20-tal kompisar på Hembygdsgården i Molkom som hyrts för att slippa få hemmet raserat. Inför kalaset lagade vi chokladbollar, eller negerbollar som de kallas i min 20-år gamla upplaga av Sju sorters kakor. Som alla vet har ordet stötts och blötts på senare år eftersom neger numera betraktas som ett nedsättande ord (åtminstone av de som ordet syftar på). Men det finns de, generellt sett vita medelålders personer, som in i absurdum försvarar sin rätt att minsann få säga negerbollar eftersom negro betyder svart. Så det så!
      Jag sa själv negerbollar långt upp i tonåren eftersom jag inte visste bättre, eller jo, det gjorde jag nog men alla andra sa ju så. Jag var ingen rasist bara rätt så oupplyst. Men att jag, som den rätt så upplysta 37-åring jag nu är, skulle fortsätta säga negerbollar är otänkbart. Tintin i Kongo är ett barn av sin rasistiska tid, där svarta skildrades på ett mycket stereotypt sätt och kallades negrer. Men nu skriver vi 2013 och jag tycker att medvetenheten borde vara en annan.
      Av samma åsikt är den nioåriga, lite mörkhyade flicka, som på min dotters kalas reagerade när kompisen sa negerbollar.
      – Neger är inget snällt ord, det gör mig ledsen. Jag har sett att nån skrivit elaka saker om negrer här i Molkom. Du borde sluta säga negerbollar.
      – Men det heter ju faktiskt så, kontrade kompisen.
      – Nej, numera säger man chokladbollar.
      Ungefär så lät diskussionen jag hamnade i med släktingar och bekanta på julafton, där alla utom jag tyckte att negerbollsdebatten bara var larv. Det slutade med att jag fick något av ett utbrott som lade sordin på julstämningen.
      I samma veva diskuterades invandringsproblematiken, inte minst det faktum att min hemstad Borlänge tagit emot flera tusen somalier, varav de flesta nu går på socialbidrag. Kommunen har tagit emot alldeles för många, det finns inte jobb till alla, vilket jag håller med om. Hittills har jag inte träffat en enda Borlängebo som vill bo granne med en somalier. Några släktingar överväger att fly till vita Leksand. Inte en enda Borlängebo har sagt något positivt om en somalier till mig, bortsett från att de har fin hållning.
      Jag känner inga somalier men vet ändå en hel massa om dem: karlarna häckar på caféet i Kupolen hela dagarna, deras sjalinsvepta förtryckta kvinnor föder på tok för många barn, de är lata analfabeter hela högen, de är inte som vi och vill inte integrera sig − somalierna håller kort och gott på att förstöra hela Borlänge. Någon som vill anställa en somalier efter den beskrivningen? Skulle inte tro det.
      Men somalierna serveras i alla fall inte negerbollar på Kupolens café. I Borlängebornas hem däremot lagas fortfarande negerbollar. Det heter ju så.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se