• Just nu!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen för halva priset.

    199 kr / 6 månader

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Den portugisiska maran

      Gäääääsp! Huvudet är väldigt tungt när jag ska skriva den här krönikan, dagen efter att det svenska fortbollslandslagets förlust som gjorde att de får stanna hemma från VM-slutspelet den här gången. Den portugisiska maran har ridit mig hela natten. Som i Steven Kings skräckis It, Det på svenska, har Ronaldos huvud återkommande dykt upp i mina mardrömmar iklädd samma hånflin och clowndräkt som Kings monster. Det var Zlatan mot Ronaldo i de här två matcherna och portugisen vann med 3-2. Synd när Sverige äntligen spelade riktigt bra under VM-kvalet.
      Nu närmar sig också lucia och jul med stormsteg, åtminstone här på redaktionen. Ute hoppas jag vädertrenden ska vända. Ge mig 20 minus och två meter snö och storm så börjar jag också få lite julkänsla.
      På vägen hem en dag satt jag och försökte komma ihåg vad man själv gjorde när det vankades jullov på 1970-80-talen. Mobiltelefonen kvar knappt uppfunnen. Det skulle dröja ytterligare några år innan man skulle få råd att köpa sitt första tv-spel och ännu senare sin första hemdator.
      Nej, att sitta och uggla inomhus var inte aktuellt då. Man skulle ha fått mask i hela kroppen. Var det snö, som man i efterkonstruktionen intalar sig att det var, så letade man upp någon kompis och umgicks på riktigt, inte digitalt. Vi åkte pulka utan vare sig vett eller frostkänslor. Jag slog sönder en framtand på det sättet och rev upp ett sår på magen med snowracern som jag just hade fått i julklapp. Var det mycket snö grävde vi grottor i drivorna. Eller så åkte kompisar och familjen till sjön och isfiskade, drack varm choklad och käkade korvmackor. Underbart!
      Då var SVT:s två kanaler och dess jullovsprogram det enda alternativet. Scooby Doo var min stora julfavorit. När det var avklarat redan klockan 10 var det bara att dra på sig overallen och ge sig ut. När mörkret föll hängde man dyngblöta kläder, vantar och mössa på tork med förhoppning att de skulle hinna torka innan nästa anfall i snön dagen efter. Därefter satte man sig med varmt te i en mugg framför kvällens barnprogram och samtidigt försöka värma det frostvärkande fingrarna.
      Det var bättre förr. Och var det inte bättre förr så var det åtminstone roligare förr.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se