Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Ändå känns det som det var igår han tultade runt med snuttefilten

      Att gifta bort sitt enda barn är en sentimental historia. Tårarna kommer alldeles oavsett hur mycket man anstränger sig, det hade jag klart för mig. Men nu gällde det att försöka klara versläsningen i kyrkan och talet vid festmiddagen utan gråtattack. Det gick med ett nödrop. Tårarna kom när brudparet skred in i kyrkan, när de förklarats man och hustru och när de tog första stegen i brudvalsen.

       


      Tårarna som kom när officerskollegorna visade filmen från svensexan var av annat slag. Och det är klart, om politikerna fortsätter skära i försvaret så får vi kanske förlita oss på det faktum att flygflottiljens officerare är riktigt duktiga på paintball…
      Tusen tankar susade runt i huvudet en dag som denna. Jag mindes tillbaka på när jag kom hem från BB med en liten krabat, skrikig och småprickig. Undrade hur jag skulle klara att inte sova hela nätter.
      Han blev allt mindre skrikig och prickig, han växte, blev söt som en nyponros, började första klass och fröken Marianne förklarade att om vi föräldrar lovade att bara tro på hälften av det barnen berättade om henne så lovade hon att bara tro på hälften av det barnen berättade om oss. Jag bävade.
      Han gillade syslöjd för där kunde han vrålköra symaskinerna och producera flaggor och sittunderlag med bokstäverna FBK.
      Han blev scout, åkte på jamboree till Wales, tappade bort kameran redan vid första flygplansbytet. Bara ett i raden av allt det som under åren bara ”kommit bort”.
      Han gillade att klä ut sig bland annat till polis, stoppade bilar i kvarteret och avkrävde förarna (som vänligt spelade med) körkortskontroll.
      Han började spela fotboll i Hertzöga BK där vi föräldrar skulle bemanna kiosken, se till att bingolotter såldes ( mest till farmor och farfar) och redovisades. Där emellan uthärda många timmar vid sidan av planen medan bollen jagades av en frenetisk lirare.
      Han förälskade sig i IFK Göteborg, började klä sig i deras matchtröjor, sjunga ”Änglasånger” och åka på matcher. Fick en flaska i huvudet när han skulle ta sig undan från huligankravaller och modersoron bara växte.
      Gjorde lumpen i den allra sista soldatkullen på A9 och kände att inom det militära hörde han hemma. Nu är han stridsledningsofficer och förste sergeant vid Blekinge flygflottilj, F17 Malmen, i Linköping och jag prisar att den svenska insatsen i Afghanistan nu avslutas UTAN att mitt barn behövt vara där. Men nya oroshärdar, som Mali, dyker ju upp hela tiden så modersoron får jag leva med.
      För sju år sedan träffade han underbara Linda. Hon var 17 han var 20 och de bestämde sig för varann. I lördags gifte de sig och ett nytt, spännande, kapitel inleddes. Ändå känns det som det var igår han tultade runt med snuttefilten.