• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 59 kr/mån
      4 mån, 295 kr
      6 mån, 414 kr
      12 mån, 711 kr
    3. Loading ...
  • Författararkiv: Sara Gunnarsson

      I julens ljus finns ett mörker

      Foto: Jessica Gow / TT

      ”Nu är det jul här i vårt hus. Julen har kommit hopp tra-la-la-la” dånar det ut i våra butiker, ur radion och många lyckliga barns munnar.
      Julen, tiden på året då man förväntas vara som lyckligast. En jul där ro möter skratt, där yngre möter äldre och där alla bekymmer känns långt borta. Jag själv tycker julen är den absolut bästa tiden på året, detta trots att jag är ett sommarbarn. Alla jular hos mormor och morfar i Säffle, med släkt och vänner, massa mat och skoj. Egentligen en rätt så idyllisk jul.
      Men julen kan också vara en mardröm för många familjer. Där de ekonomiska svårigheterna blir tydligare än aldrig förr, där alkohol och missbruk blir vardag och där vissa tvingas fly hals över huvud för att söka hjälp från våldet inom den egna familjen. Julen med all dess förväntningar döljer det som inte ses på ytan. En bubbla där allt utanför inte syns.
      I Sverige har vi en stark och tydlig lagstiftning som ska skydda oss människor från våld och förtryck. En socialtjänstlag som ska skydda de allra svagaste i samhället och ett rättsväsende som ska bära fanan högt för trygghet och säkerställa att ingen människa någonsin kränks eller utsätts för ett brott. Men statistiken talar sitt klara språk, våldet minskar inte utan det ökar snarare. Det är inte färre som söker sig till jourhem snarare fler (och de tvingas dessutom bo där längre) och vi mår allt mer psykiskt dåligt vilket skapar en grund till många problem. I jultider brukar detta kulminera och olika jourboenden är aldrig så fyllda som nu.
      Orsakerna till detta är många, men vi alla har ett gemensamt ansvar för att hjälpa dessa människor och familjer. Att våga räcka upp handen och be om hjälp är för många långt borta och därför måste vi ta bort trösklarna som kan kännas som ett oövervinnligt hinder. Något så enkelt som att öka tillgängligheten till socialtjänsten och skolans kuratorer, ge mer resurser till våra frivillighetsorganisationer och att förbjuda ordet ”resursbrist” inom rättsväsendet är tre sätt att lösa detta. När exempelvis en mamma med sina barn söker hjälp undan hemmets våld ska deras situation tas på fullaste allvar. De ska få stöd, ett tryggt boende och våga lita på att rättsväsendet faktiskt agerar. Jag ser detta som en självklarhet, men så är det långt ifrån i alla fall.

      Sara Gunnarsson, ledarskribent.

      För att avsluta min tredje ledare tänkte jag komma med en önskan. En önskan om att julen och det nya året ger ro i själen. Att det som inte syns på ytan får komma fram. Att hjälpen finns där ovillkorligt och att fler vågar prata om det som inte syns. Alla människor har rätten till ett tryggt liv och det är vårt gemensamma ansvar att säkerställa det.
      På mitt kylskåp hemma har jag en kylskåpsmagnet där det står ”What doesn’t kill you makes you stronger”. Jag har den där för att påminna mig själv att det ibland kan kännas tungt och fullständigt hopplöst i livet, men att det i slutändan blir bättre och att jag blir starkare av det. En ständig påminnelse som jag hoppas fler kommer ihåg.
      Gott nytt år önskar jag er alla läsare!

      Politiker tar ansvar för politiken

      Foto: Mikael Lindblom

      Karlstad är en stad som nu på senare år blivit allt mer medialt uppmärksammad.
      Inför nästan varje större projekt, om det så är en muminpark, ett nytt torg eller ett nytt höghus så möts det med protester. Karlstadsborna går numera ”man ur huse” för att visa sitt missnöje och är inte orädd att ta till mer högljudda metoder. I min andra ledare tänkte jag därför reflektera lite lätt kring det nya Karlstad och vad det innebär att vara förtroendevald.
      Som liberal tycker jag det är fantastiskt med engagerade medborgare. Det gör så att vi politiker aldrig får nöja oss med våra beslut. Det går alltid att se frågor ur en ännu större helhet eller från ett annat perspektiv. Relationen mellan förtroendevald och medborgare bör därför ses som något särskilt och viktigt för vår lokala demokrati. Men det är skillnad enligt mig att vara en engagerad medborgare som vill vara med och förändra Karlstad till det bättre eller att vara en medborgare som sprider misstro om politiken. Som inte tror att vi politiker vill det bästa för vår kommun.
      Att sitta som förtroendevald, att vara folkvald är bland det finaste man kan vara. Man representerar sina väljare, sina idéer och visioner om sin kommun och man har också en tydlig ideologisk riktning i sin politik. Ingen väljer att aktivt skriva upp sig på kommunvalsedel om den inte vill något med sin kommun. De som inte vill något eller som inte står upp för partiets politik sållas också tidigt bort inom partierna och kommer inte med på någon lista. Inom kommunen finns vissa gemensamma spelregler som alla politiker måste förhålla sig till. Bland annat en budget och en vision som berättar vart kommunen är på väg.
      När då en misstro mot politiken växer sig allt starkare och det inte längre spelar någon roll vad man gör, så skapas det en stor förtvivlan hos politikerna. ”Vill jag verkligen hålla på med detta?” och ”Undra vilka protester detta beslut kommer att ge?”. Jag är rädd att om det tidvis mycket hårda klimatet fortsätter så kommer det skapas en ovilja bland politiker att våga fatta svårare beslut. Beslut som kan vara av stor betydelse för kommunen, men som istället inte väljs att framställas.

      Sara Gunnarsson, ledarskribent.

      Den återkommande frågan vi politiker brukar få om det så är i en insändare, på sociala medier eller i andra sammanhang är om vi politiker verkligen tar ansvar för vår stad. Enligt mig är det som jag och mina politiska kollegor gör. Vi tar ansvar för Karlstad. Ibland kanske vi har olika mål eller vägar att nå målet, men vi har alltid Karlstads bästa i fokus. Med engagerade medborgare kan vi nå ännu längre men då måste vi spela efter samma spelregler. Vi politiker kanske måste bjuda till lite mer och medborgarna komma ihåg att vi faktiskt har Karlstad bästa i fokus.
      Förutom att rösta i valet så finns det rätt många olika sätt att påverka politiken. Ett sätt kan vara att engagera sig i ett parti, en förening eller varför inte själv ta kontakt med en folkvald för ett samtal. Visa att du vill vara delaktig kom gärna med nya perspektiv. Jag kan garantera att vi politiker hellre möter en medborgare öga mot öga än genom skrivelser på nätet.

      Nu har vi chansen att förändra

      Foto: Helena Karlsson/NWT

      Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Kvinnor och män anses i stor utsträckning ha samma möjlighet att påverka sin tillvaro och det på precis samma sätt. Men jag ställer mig frågan om detta verkligen gäller överallt.
      I skrivande stund pågår tuffa och hårda förhandlingar i våra kommuner, landsting/regioner och i riksdagen. Politik och styren ska förhandlas fram och alla vill få igenom så mycket som möjligt. Här i Värmland är så gott som alla kommuner färdigförhandlade, så även den nya regionen och det är dags att tillsätta poster. Det är allt från kommunalrådsposter, nämnd- och bolagsledamöter till ersättare i mindre stiftelser som ska tillsättas. Förutsättningarna är än att alla män och kvinnor inom sina partier har samma inflyttande och samma rätt att göra sin röst hörd. Men så händer något. Plötsligt märks det i statistiken att män i en större utsträckning tar plats i olika politiska uppdrag så som kommunstyrelser, får uppdrag som kommunstyrelseordförande, inom bolagen etcetera. Tittar vi exempelvis på statistik från Landstinget i Värmland, så berättar den för oss att trots att det var procentuellt fler kvinnor i landstingsfullmäktige i Värmland 2014-2018 så domineras de ordinarieplatserna i landstingsstyrelsen av män (tio män och sju kvinnor). På ersättarplatserna i landstingsstyrelsen var situationen däremot tvärsom, männen hade ynka fyra platser och kvinnorna hela tolv.
      Jag är inte mot att män tar plats på något sätt och vis, men jag tycker detta är intressant att reflektera kring. Är det så att kvinnorna inte tar steget fram, gör sin röst hörd och vågar ta fighten för att hamna där de vill eller är det något systematiskt som är bakomliggande till att kvinnor inte kommer fram inom politiken?
      En välkänd aspekt till detta problem är att kvinnor inte i lika stor grad som män väljer att engagera sig politiskt. Forskaren Ingrid Pincus vid Örebros universitet har i sin forskning bland annat kommit fram till att en av orsakerna till detta är att kvinnorna i en större utsträckning förväntas stanna hemma och sköta familjen. Med det finns det ingen tid över att engagera sig politiskt då de flesta politiska aktiviteterna är på kvällstid. Många kvinnor upplever även det politiska klimatet som hårt och väljer därför i en större utsträckning att engagera sig på andra fronter.

      Sara Gunnarsson, ledarskribent.

      Vad är då min ambition med min första ledare? Jo, jag vill slå ett slag för att fler partier aktivt ska arbeta för att kvinnor och män i samma utsträckning kan engagera sig och ta del av de politiska posterna. Att fler kvinnor väljer att engagera sig, ta striden för vad de vill och att vi gemensamt hjälps åt att lösa detta jämställdhetsproblem. Vi kan aldrig veta en persons fulla kapacitet om vi aldrig låter hen testas, om så det är en kvinna, man eller hen. För mig som liberal är det en självklarhet att ens kön inte ska avgöra ens framtid och jag tycker det är på sin plats att våra politiska organ och partier försöker leva upp till denna princip.
      En person kan göra mycket, men vi får heller inte underskatta betydelsen av en bra nomineringskommitté och att vi lyfter varandra. De ger styrka och kraft att fortsätta och att nå sina mål.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se