Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Författararkiv: Karlstads-Tidningen

      Nytt tema för Lots of Love

      Musikfestivalen Lots Of Love intar Sandgrund på fredag och hoppas precis som namnet säger bjuda på mycket kärlek.
      – Vi är en festival som riktar sig till alla. Alla ska känna sig välkomna, säger festivalgeneralen David Ragnarsson.

      Studentfirandet förr och nu

      Denna vecka samlades Karlstads studenter för att fira att gymnasiet är slut med bal. Här har vi samlat ett bildcollage.
      Många år må ha gått men ändå är inte skillnaderna så stora mellan gårdagens och dagens studenter. Värmlands Museums bilder på examensfirandet under 30- och 40-talet talar sitt tydliga språk – glada över att åren i skolbänken äntligen är över har studenterna alltid varit.

      Dags för årets löparfest

      På lördag fylls gatorna av löpare när Karlstad Stadslopp tar över staden med en delvis ny bansträckning.
      – Inre hamn kommer att få en större del i loppet, säger projektledaren Cissi Östlund.

      Sjöräddningen jagar donatorer till ny båt

      Sjöräddningssällskapet Hammarö är i stort behov av att ersätta sin äldsta båt, med 25 år på nacken och ersätta den med en mer ändamålsenlig. Men då behövs donatorer och därför bjöd man bland annat in till ett öppet hus i Lillängshamnen under nationaldagen.

      Pasta på italienskt vis i bilen

      Matserveringar på hjul är en växande trend i Karlstad. Den senaste som har startat är Fonzies. Där säljer Kjell Lorén italienska pastarätter till hungriga lunchgäster runt om i staden.

      Ragna Nybloms ”gonattönskan”

      Vilken är den viktigaste mediahändelsen i Värmland under 1900-talet? Naturligtvis en omöjlig fråga men intressant att fundera över. Min vän, den pensionerade journalisten Anders Ajaxson klipper till med: ”Det var när man startade TV-sändningarna från Blåbärskullemasten i Gräsmark.” Det var i augusti 1960 och därmed kunde nästan hela Värmland se TV, något som tidigare bara varit möjligt för Karlstadsborna. Sannolikt var provsändningarna framtvingade av OS i Rom! Till en början var jag lite skeptisk, men efterhand har jag blivit alltmer benägen att ge Anders rätt. TV:s roll i människors vardagsliv kan nog inte överskattas.
      Själv var jag en ganska loj TV-tittare under 1960-talet. Visst såg jag mordet på Kennedy. Det är ju en sådan händelse där alla minns var de befann sig, när de upplevde dramatiken.
      Jag ser inte längre några TV-serier, vilket gör att det är många frågor i ”Vem vet mest” som jag inte har en susning om svaret på. Tre TV-serier minns jag särskilt. Det var på den tiden, då tittarsiffrorna var mycket större än idag. Det är lite märkligt att i två av serierna var Sven Wollter en av huvudpersonerna. Detta är säkert förklaringen till hans stora popularitet idag. Rollerna som Gusten i Hemsöborna och Rasken gav honom en folklig förankring, som dolde hans vänsterextrema åsikter. Men alla tiders TV-upplevelse för mig är den danska serien Matador – jag kan förstå dem som ser om den serien varje år!
      Men TV kom att betyda mycket för mig på ett annat sätt. Hösten 1962 inköpte min far en TV-apparat och det kom att betyda oerhört mycket för honom. Han var då en drygt sjuttioårig änkling, som bodde ensam på sin gård. Nu fick han varje kväll i TV-rutan besök i sin kammare. Han blev en mycket aktiv tittare och han prenumererade t.o.m. på Röster i Radio/TV för att bättre kunna följa med.
      Programmen i den enda kanalen var svartvita och de slutade vid halv elvatiden på kvällen. Far blev nästan förälskad, åtminstone berättade han för mig att det var så skönt att gå och lägga sig, när hon, hallåan, sagt godnatt. Vem hon var? Ja, hon var verkligen både snygg och kunnig, det minns jag. Det var roligt att googla på henne nu, när jag skriver dessa rader och känna mig tillbaks till kammaren där i mitt barndomshem och förstå vilken betydelse Ragna Nyblom hade i min fars liv under ett årtionde för drygt femtio år sedan.
      Jag hittade kvittot på fars TV-köp den 22 oktober 1962. TV:n kostade komplett med antenn 1 445 kronor. Det motsvarar idag, om man beaktar penningvärdesförsämringen 15 470 kr. För den summan får man nu en ganska lyxig TV. Då, 1962, fick man en liten 17- tums mottagare för svartvitt.

      Dags att bygga ut RUT-avdraget

      Det är inte lätt att vara arbetsmarknadsminister. Alla delar av samhället påverkas i allra högsta grad av de integrationsutmaningar vi står inför. I gruppen infödda svenskar med eftergymnasial utbildning så har vi i princip ingen arbetslöshet (omkring en procent) och i storstäderna skriker företagen efter arbetskraft.
      Om vi däremot tittar på gruppen människor utan fullständig grundskoleutbildning så är arbetslösheten skyhög och den ligger på ungefär samma nivå hos såväl infödda svenskar som immigranter. Om vi ska läsa ut något positivt ur detta så är det möjligtvis att argumenten om strukturell rasism inte får stöd från statistiken. Denna grupp kommer dessutom att växa betydligt då många nyanlända kommer att få uppehållstillstånd.Det enkla svaret från vänsterkanten är att vi ska utbilda dem. Den utmaning vi då står inför kan grovt förenklat liknas vid att en hel årskull, omkring 80 000 mellanstadiebarn, hoppar av skolan och sedan i vuxen ålder knacka på dörren hos Komvux, i de flesta fall dessutom utan grundläggande kunskap i det svenska språket.
      Insikten om att enkla jobb behövs, börjar så sakteliga att sjunka in hos regeringen men motståndet är stort. Vänsterkanten är naturligtvis hårdnackade motståndare mot allt som påminner om lägre ingångslöner och de verkar ha hopplöst svårt för att inse att man inte kan ge samma lön till högproducerande arbetstagare som man ger till människor som producerar mindre. Eller rättare sagt – de förstår det, vilket de visar med alla dessa subventionerade anställningar som finns, men de törs inte säga det.
      Samtidigt så har man begränsat och motarbetat det troligtvis i särklass mest framgångsrika integrationsprogram vi haft – RUT-avdraget. Och detta främst av moralistiska skäl. Till att börja med så är RUT-avdraget ingen subvention eftersom avdraget i huvudsak gäller tjänster inköpta av privatpersoner som annars inte skulle utförts alls, som skulle betalats svart eller utförts av personen själv. Således blir det heller inget skattebortfall att tala om.
      Vidare så borde det inte spela någon roll vilken typ av tjänst som utförs i hemmet. Var ligger det rimliga i att barnpassning är avdragsgillt men inte läxhjälp? Och att säga att trädgårdshjälp numera är OK men att poolrengöring inte är det är inget annat än moralism.
      I själva verket borde RUT-avdraget släppas helt fritt och omfatta alla tjänster man kan tänkas vilja betala för att få utförda i hemmet.
      Regeringen tvingades att begränsa RUT av Vänsterpartiet och vänsterfalangen inom S. Av ideologiska skäl. Förutsättningarna har nu förändrats och 10 000-tals enkla jobb utan krav på akademisk utbildning behövs snabbt. Då behöver motståndarna erkänna att förutsättningarna har förändrats och satsa på det som visat sig framgångsrikt.

      Den lidnerska knäppen

      Det var en kav lugn och ljummen söndagsmorgon. Solen nådde långt in i huset och trädgårdens igelkott hade gått hem och lagt sig efter att hela natten ha kalasat på daggmask. Fru Fagergran satt vid radion i vardagsrummet och hörde Mikael Samuelson sjunga ”Den första gång jag såg dig” av Birger Sjöberg. Så snart sången tystnat skruvade hon ner ljudet och vände sig till sin man som mixtrade med sin dator.
      – Rolf.
      – Hmm.
      – När såg du mig för första gången?
      Rolf Fagergran såg upp från datorn, aningen överraskad. Han tänkte efter och sa.
      – Det måste ha varit efter gråstarrsoperationen tvåtusenåtta. Dessförinnan minns jag dig som lite otydlig och blurrig i konturerna, liksom allt annat kring mig för övrigt. Numera ser jag dig med full skärpa, i varje fall rörande det yttre. Din inre person är fortfarande ganska suddig.
      – Måste du vara så förödande naturalistisk? sa fru Fagergran och skruvade häftigt upp ljudstyrkan på radion.
      ”DEN FÖRSTA GÅNG JAG TOG DIG UTI HANDEN”, röt Samuelson till så att kristallglasen skallrade i vitrinskåpet.
      Fru Fagergran som tagit på sig söndagsansiktet bytte till vardagsansiktet. Hon slog upp en halv kopp kaffe åt sig, stängde av radion och sneglade åt maken.
      – Vad håller du på med?.
      – Jag vidtar mina mått och steg, sa herr Fagergran och skruvade på något på datorns baksida.
      – ‘Mått och steg’. Som innebär vad då?
      – Att en vacker dag går jag till verket.
      – Men så sluta då att tala i gåtor, sa fru Fagergran alltmer irriterad.
      – Jag tänker be vårdcentralen remittera mig till en neurolog.
      – Usch så du skrämmer mej! Varför en neurolog?
      – Därför att i går kväll var det något som knäppte till.
      – Knäppte till? Det var väl oljepannan, som det brukar vara.
      – Nejnej, inne i huvudet på mej. Där liksom knäppte det till, förtydligade herr Fagergran.
      – Då var det säkert en ”lidnersk knäpp”, sa fru Fagergran muntert. Gratulerar. Du vet väl vad som hände sjuttonhundratalsskalden Bengt Lidner. Han befann sig i elvaårsåldern och beskrevs som en mycket medelmåttig person. Men så en dag fick han en smärtsam men övergående knäpp i huvudet. I fortsättningen blev pojken Lidner en högpresterande skolelev och, med tiden, en betydande poet och dramatiker. Den ’lidnerska knäppen’ hade visat sig vara en länk till oanade inre resurser.
      – Jag hade en gång en särpräglad kollega, sa herr Fagergran. Han fick en likadan knäpp som jag, men vi såg aldrig något uppsving för hans begåvning. Däremot började han samla. Inte på sådant som folk brukar ägnar sig åt, frimärken, tändsticksetiketter, trädgårdstomtar i keramik, älskarinnor och så vidare. Nej kollegan blev en samlare på strapatser och är så än idag. I hög stämning klamrar han sig uppför höga och åbäkiga berg, ju brantare desto bättre. Han har avverkat Klarälven paddlande uppströms från Karlstad fram till källflödena i Härjedalens fjälltrakter. Att paddla utför älven vore för fattigt på strapatser och ingenting som lockar kollegan. Han promenerar gärna runt några kvarter i stadsdelen Rud, men inte på fötterna som folk i gemen utan på händerna.
      Dagarna som följde gav herr Fagergran noga akt på sig själv, orolig för att någon påfrestande vurm skulle bryta fram, liknande den hos kollegan. Eller hade möjligen hans kreativitet tagit ett välbehövligt skutt uppåt? På prov påbörjade han en teaterpjäs om Beethoven och hans kontroverser med brorsonen Karl och pojkens mor.
      De första replikerna i dramat uppenbarade sig utan större besvär i en scen med brorsonen på besök hos kompositören i hans stökiga bostad i Wien.
      (” Vad är det för kråkfötter onkel Ludwig sitter där och plitar”? ”Hör inte vad du säger. Skriv ner din fråga i mitt konversationshäfte som ligger där på pianolocket”).
      Men efter den inledande ordväxlingen kom Fagergran inte vidare.
      – Hur går det med dramat? frågade hans fru vid middagsbordet.
      – Stopp i maskin, muttrade Fagergran och satte pekfingret mot pannan.
      – Glöm inte att du har tid hos tandläkaren i morron, påminde frun.
      Nästa dag infann sig Rolf Fagergran hos sin tandläkare för den årliga besiktningen.
      Doktorn förde in spegeln och såg sig omkring.
      – Ser man på, du har bitit sönder en jacketkrona i överkäken, sa han.
      – Alaalaal! sluddrade hans patient.
      Doktorn tog ut spegeln, och Fagergran satte sig upp och sa med återfådd talförmåga.
      – Då måste det ha varit jacketkronan som knäppte till! Och jag som har oroat mig flera dar över en ”lidnersk knäpp” med åtföljande personlighetsförändringar!
      Doktorn lade in en salivsug, sedan startade han borren.
      – Åsså gapar vi… Tack det räcker! Jag för in borren men stannar själv utanfötr, haha! Men från det ena till det andra: jag undrar om inte min dator fått en ’Lidnersk knäpp’. På vissa områden är den numera intelligentare än jag. Dessutom nyckfull och ibland utstuderat illvillig.
      – Alalalhh, sa Fagergran.
      – Slöörp, lät det från sugen.
      – Vi vet ju alla hur det ligger till med datorerna, fortsatte tandläkaren. Till skillnad från sina användare blir de undan för undan allt smartare. Till slut kommer det ödesdigra genombrottet.
      – AJ!
      – Ursäkta, tandnerven lever tydligen. Jag får borra lite varsammare.
      – Aaaallal.
      – Genombrottet, återtog doktorn, består i att en vacker dag blir datorerna så intelligenta att de uppnår så kallad ’kritisk massa’. I och med det får de ett medvetande, övergår således i ett sorts organiskt stadium och blir självständigt tänkande varelser. Efterhand tar de naturligtvis över internet och hela ruljansen. Har vi otur uppstår förr eller senare någonstans en superdator av det ondskefulla slaget. Ett digitalt monstrum som tillvinner sig världsherravälde och förslavar oss alla.
      – Sluurp! kommenterade salivsugen.

      Lådorna för de som vill tänka utanför boxen

      Från bakning till dejter. Att öppna paket är inte bara något som hör julafton eller födelsedagen till. Många prenumererar på en box för att få överraskningar eller inspiration i vardagen – och innehållet kan vara nästintill vad som helst.
      – Man vill ha något härligt i vardagen, en upplevelse och att bli lite bortskämd, säger Beatrice Flink Forsgren, vd på Karlstadsföretaget Crate Inventors som ger ut flera boxprenumerationer.
      Foto: FRIDA JANSSON HÖGBERG

      Kommunala jakten på plast forsätter

      Arbetet med att hitta miljövänligare alternativ till plast pågår på bred front inom Karlstads kommun. Hos miljödiplomerade kultur- och fritidsförvaltningen tittar man till exempel efter bättre alternativ till konstgräsplanerna.
      Samtidigt försöker näringslivet i Karlstad ge sitt bidrag i hållbarhetsarbetet. Först kom den nedbrytbara kaffekapseln. Nu är en plastfri kaffepåse under utveckling hos Löfbergs. Från och med den första juni började flera stora klädkedjor ta betalt för plastpåsar. Någon kritik har Lotta Granath på Lindex i Karlstad ännu inte mötts av.
      – Det är ingen som har klagat, tvärt om, säger hon.

      Tror på ett bra gubbår

      Jordgubbssäsongen närmar sig med stormsteg. Hos Ängebäck Trädgård blommar jordgubbsplantorna för fullt med förhoppning om färdiga bär till midsommar.
      – Vi hoppas, men kan inte lova några egna bär till midsommar, säger Anna Wilén.

      Linda Take rustar för O-ringen

      Den tidigare elitorienteraren Linda Take har just nu fullt upp som funktionär för länets tredje O-ringen i sommar. Hon är också vd och delägare i det marina företaget Blue Future som är i en spännande utvecklingsfas. Här berättar hon mer om alla sina engagemang.

      Veronica pratar om psykisk ohälsa

      Förskollärare Veronica Nytomt drabbades av utmattningssyndrom. Nu föreläser hon och bloggar om sina erfarenheter för att motverka psykisk ohälsa bland andra.
      – Jag vill dela med mig av det jag nu ser, säger hon.

      Nytt särskilt boende på Hammarö

      I går tog Hammarös kommunstyrelse upp förslaget till nytt särskilt boende. Den politiska majoriteten verkar enig om ett förslag med 110 lägenheter vid Djupängen för 320 miljoner kronor.

      Sluthoppat för Dronsfield

      Höjdhopperskan Victoria Dronsfield lägger spikskorna på hyllan. Efter 15 år är lusten att fortsätta träna och tävla är borta.
      – Det känns väldigt konstigt när jag tänker efter, men min tid har varit och det är dags att gå vidare, säger hon.