• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
  • Författararkiv: Erika Bergkvist

      Endabarn, inte ensambarn

      Hej, jag heter Erika och jag är ensambarn. Skönt, då var det avklarat.
      Självfallet är det inte så jag inleder ett samtal med en ny bekantskap. Annat var det under skoltiden, då många av mina klasskamrater hade syskon, och dessutom visste precis hur jag som ensambarn är som person. Hur kunde de “veta” det?
      Jag tror en kort historik är på sin plats.
      Det hela började med psykologen G. Stanley Hall som var verksam under slutet av 1800-talet i USA. Han intresserade sig för barn utan syskon, och påstod att de skiljde sig från barn med syskon så mycket att det var som att ha en sjukdom. Han tyckte sig kunna se personlighetsdrag hos ensambarnen som var mindre trevliga och gjorde dem mycket speciella. Detta utvecklades senare till en sanning som vi i framförallt västvärlden tagit till oss.
      Vad tänker du på när du hör ordet ensambarn? Jag tror att sådant som bortskämd, lillgammal, självupptagen, van att få all uppmärksamhet, svårt att dela med mig och så vidare ligger nära till hands.
      En annan sak som gjort mig smått förbryllad är när folk reagerat med att säga; Men vad tråååkigt, med en ton som antyder att de tycker synd om mig. Det är bäst för barn att ha syskon sägs det. Det är den allmänna uppfattningen, men det baseras ju bara på människors eget liv och det de känner till.
      Fram till att jag började skolan hade jag aldrig ens reflekterat över detta faktum. Inte brytt mig helt enkelt, men då fick alla kommentarer och antaganden mig att börja fundera och så småningom blev deras ord till sanningar även för mig. Det var först efter gymnasiet som jag började ifrågasätta. Det jag främst ställt mig frågande till är varför vi nästan alltid beskrivs i negativa ordalag. Ofta skriver man artiklar med titlar som; Ensambarn – inte bara negativt. När bestämde vi att det är negativt? Sällan talar man om oss som framgångsrika, drivna och bra på att ta ansvar. Bland nobelpristagare, för att nämna ett exempel, är endabarn överrepresenterade.
      Det är mycket mer vanligt att ha syskon i Sverige. Cirka 90 procent av befolkningen har syskon. Då är det klart att det ses som det normala, och vi ensambarn betraktas som lite udda.
      Det är ganska löjligt alltihop, och personligen tycker jag att det är fel att säga ensambarn. Det ordet har blivit laddat med ångest. Ett barn utan syskon är sällan ensamt. På engelska säger man “only child”, vilket direkt kan översättas till “enda barnet”. Jag är mina föräldrars enda barn, inte ett ensamt barn.

      Konsten att vara singel

      Har du många vänner som är singlar? Tycker du synd om dem? Funderar du på när tusan de ska hitta någon? Sluta med det. De kanske älskar att vara för sig själva.
      Alla hjärtans dag kom och gick som alltid i februari. En vecka innan möttes jag och en av mina singelvänner för en bit mat ute på stan. Många ämnen och händelser skulle avhandlas då vi inte setts på ett tag.
      Något vi gärna pratar om är just singelskapet. Vi gillar det så mycket att vi till och med sporadiskt spelar in en poddcast om det. Vi har båda valt att köra solo större delen av livet, gillar att skämta om det och tycker det är förvånande hur gärna andra människor vill att vi inte ska vara ensamma.
      Singelskapet är något man så snabbt som möjligt ska undfly. Komma ur. Att vara singel är jobbigt, pinsamt och i ärlighetens namn måste det ju vara fel på de som är det. Stackarna. Ingen vill ha oss.
      Hur egocentriskt det än låter så handlar singelskap ibland om att älska sig själv lika mycket som man kan älska någon annan. Istället för att utvecklas tillsammans med någon utvecklas man för sig själv. Vilket är lika bra och minst lika viktigt.
      Det handlar om många saker, men främst om frihet. Att vara för sig själv men ändå vara lycklig. Det är jag och min singelkompis bra på. Att vara lycklig med någon låter för oss mycket svårare.
      Vi är något så udda som frivilliga singlar. Det är ett val som aldrig varit speciellt svårt. Jag väljer hellre mig själv än halvdan kärlek, vilket det i ärlighetens namn ofta handlar om. Bara någon, vem som helst, är inte för mig.
      Över en varsin tallrik med pulled pork pratade vi återigen om hur mycket vi älskar den där friheten, att kunna planera sin egen tid, ha sovmorgon när vi känner för det och ingen som stör sig på det. Hela vårt vuxna liv har vi varit utan parter. Och livet har varit rikt. Lycka finns inuti dig själv, inte bara i eller tillsammans med en annan person.
      Till skillnad från vad folk tror så tänker vi inte alls mycket på att ”hitta någon”. Det tror jag ingen av oss som valt att vara singel gör. Just för att det är ett val. Det är samhället som talar om för oss att det är en extremt viktig del av livet det där med att vara i ett förhållande. Ett tvåskap. Att vara två är inte ett mått på hur lycklig du är, tvärtemot vad folk verkar tro. Att vara två är inget måste.
      Snart fyller jag 30 år. Och är singel. För en del låter det som ett misslyckande. En katastrof. Som att livet är över innan det ens börjat. Dessutom har jag varit singel i över tio år. Jag har inte “hittat” någon, jag har hittat något bättre; mig själv.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se