Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: maj 2017

      Erika vill bli en röst för de utmattade

      För två veckor sedan postade Erika Bergkvist en text om utmattningsdepression baserad på sina egna upplevelser. Inlägget blev viralt och har redan delats av tusentals människor.
      – Det är bra, det får inte vara tabu att prata om en av våra största folkhälsosjukdomar säger hon.
      Foto: BJÖRN LIDBERG

      Landstinget i Lex Maria-toppen

      Landstinget i Värmland tillhör ett av de landsting som gör flest Lex Maria-anmälningar i landet. Men enligt chefsläkaren Clas Lundberg handlar det mer om en öppenhet än många vårdskador.

      Lillskogens nya museibonde

      Djurvän. Till hösten tar Mariebergskogen AB över driften av djurparken Lillskogen. Pia Karlsson har länge varit involverad i driften av Lillskogen men har nu fått en ny tjänst som museibonde.

      Havet håller sig till verkligheten

      I dag släpper Karlstadsbandet Havet sin första EP Bipolär. Sångerskan Victoria Nilas berättar om bandet och hur hon skriver sina texter.

      Radioprofil driver café

      Jenny Tibblin på P4 Värmland valde att förverkliga en mångårig dröm att få driva ett café någon gång i livet. Därför är det henne ni möter denna sommar i Café Slusswakten vid pråmkanalen. KT fick en fikastund, där hon berättar mer om bakgrunden till beslutet.

      Budgetförslag med barnfokus

      Karlstads kommuns politiska majoritet har presenterat sitt budgetförslag för nästa år.
      – Vi har även denna gång ett tydligt fokus på barn. Vi har också ökat en större budget än tidigare, säger kommunalråd Niklas Wikström (L).

      Upproret mot storskola gav resultat

      Den politiska majoriteten har backat om förslaget med en storskola i Hammarö kommun. Det efter att Hammaröborna protesterat genom en namninsamling.
      – Det känns fantastiskt att de har lyssnat, säger Helena Carlson, en av initiativtagarna till namninsamlingen.

      Här finns inga dåliga nerver

      För lite mer än ett år sedan brakade jag in i väggen. Det tog stopp. Trots att jag trodde att jag mådde bättre än någonsin. Kroppen ville inte mer. Vi som hamnar där är ofta bra på att lyssna på andra men inte på oss själva. Blundar för tecknen, både de psykiska och fysiska. Vi är starka och klarar allt.
      Sjukskrivningarna till följd av stress bara ökar enligt Arbetsmiljöverket. Det är det vanligaste att vara sjukskriven för idag, och trots att vi vet detta är det få arbetsgivare som tar det på allvar. Samhället gör det inte bättre genom att kalla antidepressiv medicin för “lyckopiller” och se oss som drabbas av depression och utmattning som svaga.
      Ha! Prova själv att vara helt tömd på serotonin och inte ha en chans att fylla på det på egen väg. Prova att inte orka gå upp ur sängen. Om du fortfarande vill kalla mina tabletter för lyckopiller så får det stå för dig. För mig handlar det om överlevnad.
      Det jag lärt mig under året som gått är att lyssna inåt. Lyssna mer på mig själv och öka förståelsen för min egen kropp. Inte tro att jag är starkast i världen. Ta hjälp.
      Skäms inte. Det kanske låter dumt, men var stolt. Att du hamnade där handlar snarare om enorm styrka och uthållighet. Trots att kroppen skrek nej fortsatte du med beslutsamhet framåt. Att hamna där är inget jag rekommenderar och inget alls att sträva efter, men det är absolut inget att skämmas för. Du ville ju bara klara av att leva. Få ihop alla delar. Det är inte klokt, men det är starkt.
      Jag är stolt över att jag tagit mig upp. Letat mig fram genom en snårig skog av känslor, stressorer och övningar.
      Jag förstår min kropp på ett helt annat sätt. Jag har lärt mig att lyssna på den. Ser samband mellan en dålig dag och min kropps reaktioner. Insett vad som får mig att må bra. Orsak och verkan har liksom fått en helt annan betydelse.
      Jag förstår varför det rycker i musklerna kring munnen, varför det hugger i hjärtat och varför jag inte klarar av en hög ljudnivå vissa dagar. Kroppen är så smart att jag ibland blir förbannad. Den har det senaste året visat sig vara mycket smartare än mig flera gånger. Och när den inte fått mig att lyssna har den tagit i ännu mer.
      Så att samhället fortfarande pratar om dåliga nerver och lyckopiller är pinsamt. Vi är minst lika starka som alla andra. Det handlar om att erkänna för sig själv och andra att man inte klarar allt själv. Inte leva i en drömvärld och trycka undan jobbiga känslor och händelser. Ta hand om dem, och väx med dem.
      Krönika. Erika Bergkvist

      Den främste författaren?

      På omslaget till min senast lästa bok, Komedi i moll, står det: ”Hans Keilson kan mycket väl vara den främste författaren du aldrig hört talas om”. Visst kan det vara så!
      Komedi i moll är en kort, finstämd roman. Man läser den fort. Man kan se den som en allegori över vårt liv här i väst. Var författaren verkligen så medveten när boken publicerades i Nederländerna 1947? Han hade då överlevt kriget och börjat arbeta som terapeut för krigstraumatiserade barn. Hans Keilson, som var av judisk börd föddes i Tyskland men tog sin tillflykt i Nederländerna 1936 och levde under en tid gömd hos en holländsk familj.
      Den tiden ligger säkert till grund för berättelsen om det unga paret, Wim och Marie, som med risk för sina liv, åtar sig att gömma flyktingen Nico. Sakta skapas rutiner för umgänget dem emellan och särkilt hemmafrun Marie månar om den tystlåtne och diskrete mannen. Så sker det som inte får ske. Nico drabbas av lunginflammation och avlider. Vad ska de göra av kroppen? Iklädd en av Wims pyjamasar viras Nico in i en filt och bärs ut i en park i närheten. Ingen ska kunna avgöra varifrån den anonyme mannen kommer.
      Lättnaden är stor innan Marie kommer på att deras tvättmärke sitter kvar på pyjamasen. Vad ska de göra? De måste fly innan polisen kommer dem på spåren. Det blir ombytta roller, men inte ens när de sitter instängda och sysslolösa i en annan stad kommer dessa unga välmenande människor i närheten av den ångest och fasa som red Nico under månaderna de bodde tillsammans.
      Keilmans bok översattes till engelska 2010 och sågs då som en litterär sensation, en stor upplevelse för den då hundraårige författaren!
      Igiaba Scegos roman Adua berör bara delvis samma problem, som Komedi i moll. Här skiftar perspektivet mellan en somalisk far, Zoppe, och hans dotter Adua. Vi får först följa den språkbegåvade Zoppes liv som tolk i Rom på 1930-talet för att ganska snart bekanta oss med hans vuxna dotter Adua många år senare i samma stad.
      Jag visste mycket lite om Somalia innan jag läste denna mustiga och välskrivna roman som också är historiskt intressant eftersom den berör Italiens kolonisering av Abessinien, nutidens Etiopien. Historien berättas med hoppande kronologi. Än är det Aduas liv som skildras, än är det Zoppe som är huvudpersonen.
      Grundtonen i berättelsen är sagoaktig och sorglig men det finns galghumor mitt i eländet. Dofter och färger i kombination med en sorts österländsk pragmatism gör berättelsen levande. Livet går vidare, trots allt. Svåra att läsa är de korta stycken som beskriver Aduas omskärelse och dess konsekvenser senare i livet.
      Intressant för oss är också den inställning till välfärden i Norra Europa som enligt boken faktiskt lockar unga somalier att söka sig hit i hopp om ett lättsamt liv.

      Nationella prov – ett trubbigt verktyg

      Likvärdighet i skolan. Där inte samma sak som korrelation mellan betyg och resultat vid nationella prov. För att skapa en mer likvärdig skola är snarare medicinen trygga ämneslärare med stark legitimitet.
      Ämneslärare som självständigt och utifrån kunskap och erfarenhet får bedöma elevernas kunskapsnivå utifrån tydliga kriterier. Lärare som måste vara behöriga och legitimerade i det ämne de ska betygsätta, vilket av outgrundlig anledning inte krävs idag. Betyg som inte bör kunna överprövas, ifrågasättas eller i värsta fall sättas av rektor utan ämneskompetens och behörighet.
      Många skolelever kämpar hårt veckorna före skolavslutning. Snart är det sommarlov och innan dess duggar inlämningar, skrivningar och andra examinationer tätt, oavsett på vilken nivå i skolsystemet eleverna befinner sig. De omtalade ”Nationella proven” hör till de mer krävande i den bemärkelsen att de ska täcka in hela kurser vid ett enda tillfälle. Ofta med uppåt fyra timmars skrivtid. Skolverket beskriver att de nationella proven är ett testtillfälle och att de ska vara ett stöd för likvärdig, rättvis, bedömning och betygssättning. ”De nationella proven är inte examensprov, utan ska vara en del av lärarens samlade information om en elevs kunskaper”, anger skolverket vidare på sin hemsida. Det är allt vad eleven visat under kurserna som ska ligga till grund för betyg och eleverna ska ha möjlighet att visa detta på många olika sätt. Undervisning just med fokus på att klara just nationella prov ska inte förekomma.
      Så långt allt väl, men vilka signaler ges då när resultaten mellan olika skolor publiceras och jämförs utifrån om betygen avviker från de nationella proven? Betygssystemet relativiseras och kritiken ljuder stark mot de skolor som avviker från resultat av nationella prov. Är det snäll-betyg? Har elever lärt sig ”fel” saker? På socialdemokratiska ledarsidor och bland de som i varje situation vurmar för att begränsa människors valfrihet är lösningen enkel – det är marknadens ”fel”. Då gör man det väldigt enkelt för sig och en sådan slutsats får snarast ses som ett ideologiskt hugskott från vänster snarare än en genomtänkt analys. Förmodligen är det samma tankegods som ligger bakom idéer om att lottning (!) är lösningen på segregation i skolan. Förslagens dumhet får tala för sig själv.
      Nationella prov är konstruerade för att vara stöd i betygssättningen men i debatten omtalas de ibland som att de visar sanningen om elevers kunskapsnivå. Det gör de inte. De är inte ens tänkta att användas så. Stora avvikelser bör förstås analyseras, men att enskilda skolor i vissa fall ger högre betyg än elever uppnått vid nationella prov kan bero på att skolorna faktiskt har följt instruktionen och tagit hänsyn till fler variabler; att eleverna haft möjlighet att visa sina kunskaper på flera sätt än att pressa ut dem vid ett enstaka tillfälle i form av salsskrivning. I bästa fall har också undervisningen och elevernas lärande varit fokuserat på kunskaper i ämnet snarare än förmågan att genomföra och klara stressen vid långa skriftliga prov.
      Svensk skola har viktigare problem att lösa än eventuell brist på korrelation mellan nationella prov och betyg. Dit hör den splittrade fördelningen mellan statens styrning och det kommunala huvudmannaskapet och dess finansiering. Till problemen hör – utöver de redan nämnda – också det stora utbudsöverskottet av platser och dit hör också en i implementeringen uppluckrad legitimationsreform. Yrket som ämneslärare behöver uppvärderas och göras mer attraktivt; ett arbete som påbörjats men som inte på långa vägar är fullbordat. Detta och många andra åtgärder skulle göra verklig skillnad för våra barn- och ungdomar, det livslånga lärandet och i förlängningen för vår framtid.

      Dysterkvisten

      Det går att sätta namn på den största dysterkvisten här i stan.
      Roland Gråberg.
      Telefonen ringde, och det föreföll som att till och med ringsignalen klingade mer olycksbådande än vanligt. Roland startade med att klaga över vädret och över att folk i våra etermedier inte längre känner genusreglerna i svenska språket.
      Jag kände redan hur mitt livsmod började anfrätas men prövade med att byta ämne.
      – Jag hörde en så rolig kulturdebatt i TV2 häromkvällen. En av deltagarna hade fått för sig att —
      – ”Rolig kultur”, avbröt Roland. Det har jag svårt att föreställa mig. Begreppet har ju förlorat all meningsfull innebörd, märker du inte det? Kultur kan idag betyda allt mellan en odling gula streptokockbakterier och operan ’Kärleken till de tre apelsinerna’ av Prokofjev. Snyter jag mig i fingrarna är det en kulturyttring. Har du ingenting att säga, sjung det. Är sången skral, höj rösten och krumbukta med kroppen. Det som förr kallades ploj visas idag mot inträdesavgift och kallas installation! Skandal betecknas som performance.
      Roland var just hemkommen efter en helgresa till Gotland, och jag ställde en avledande fråga.
      – Nå, vad tyckte du om vår egen Gran Canaria?
      – Vi åt en välsmakande spätta i Slite. Det kunde vi lika gärna gjort i Huddinge centrum.
      – Nu tänkte jag snarare på landskapet. Stränderna. Fossilen av armfotingar och trilobiter. Klapperstensfälten och alla de andra sevärdheterna. Ni besökte väl Lummelundagrottorna?
      – Jo, men poängen med de där håligheterna undgår mej. Däremot beundrar jag tunnelbanestationen i Hjulsta utanför Stockholm. Dit går du utan att någonstans smälla huvudet i droppande stenpiggar som hänger ner från taket.
      – Men nu målar du väl ändå fan på klippväggen…
      – Vad landskapet anbelangar, fortsatte Roland med dyster tillfredsställelse, så låg det försänkt i dimma båda dagarna. Min fru envisades med att vi skulle äta lunch i det gröna. Jaha, tänkte jag. Så vi rustade oss med mat och dryck och körde till de berömda havsbaden i Tofta. Men vid själva stranden gick inte att vistas eftersom där luktade skunk från den ilandflutna blåstången som låg och ruttnade ovanför vattenlinjen. I stället dukade vi upp picknickkorgen på en äng. Men se det borde vi inte ha gjort. Knappt hade vi tagit fram ostmackorna så började det regna. Stritt. Kan du se oss rusande huvudstupa in under det enda träd som fanns inom räckhåll, drällande servetter och smörgåspålägg efter oss… Nå. Under trädet satt vi sedan och åt upp vad som fanns kvar i lunchkorgen. Intill stammen hukade redan ett par blöta holländare i sällskap med en soptunna som luktade ungefär som tången som jag nyss beskrev.
      Gråberg tystnade, och jag kunde känna hur mitt blodtryck sjönk mot kritiska nivåer.
      – Men den gotländska blomsterprakten brukar ändå glädja de flesta, sa jag.
      – Du får inte glömma att jag är färgblind, sa Roland.
      – Men havet då, havet!!
      – Havet är en överskattad installation. Ärligt talat: vad möter blicken? Inte ett förbannat jota utöver en oöverskådlig massa vatten begränsad av en enahanda rät linje kallad horisonten.
      – Men du missade väl ändå inte tillfället att studera de märkliga raukarna, envisades jag hest.
      – Där hade vi otur igen. På vägen upp till Lojsta hed skymtade jag faktiskt svansen på ett av dessa halvvilda kritter, men det var också allt. Vi stannade och försökte smyga oss på dem, men naturligtvis gäckade de våra kameror.
      – Av vad du säger framgår att du förväxlat rauk och russ, sa jag. Rauken är en geologisk bildning som eroderats fram ur kalksten. Russen räknas som en gotländsk ponnyras… Och låt mig ärligt intyga, att aldrig någonsin har jag hört talas om någon som besökt Gotland med så klent utbyte! Nu ber jag dig på mina bara knän att rannsaka ditt minne. Något måste du i herrans namn ha upplevt som livade dina sinnen! Eller?
      – Som jag sa, sa Roland. Vi åt en utmärkt spätta på fiskrestaurangen i Slite.
      Vid det här laget hade mannens mörksyn tagit i det närmaste knäcken på mig.
      – Ja du, suckade jag modstulet. Livet är en brutal överraskning för oss alla. Så det är aldrig för sent att bryta samman, som min livläkare brukar påpeka. Ha en fortsatt taskig dag.
      – Det var så dags! Klockan är ju redan halv fem!

      50 år sedan Hendrix-konserten

      Rocklegendar. På lördag den 20 maj är det exakt 50 år sedan Jimi Hendrix stod på Mariebergsskogens scen för första gången. En konsert som delade publiken i två läger, minns den tidigare kulturredaktören Björn Stefansson.

      Nästa KT kommer fredagen den 26 maj

      Nästa torsdag, den 25 maj, är en helgdag och därför kommer inte Karlstads-Tidningen ut då. I stället delas den ut på fredag, den 26 maj. Trevliga helger, önskar vi på redaktionen!

      Så undviker du datorattacker

      I fredags startades den största hacker-attacken någonsin, Wannacry, världen över. Datorer i hundratals länder blev utsatta för ett så kallat ransomware som krypterar filerna på datorn som blivit smittad. Men hur ska man göra för att undvika att bli smittad av virus?
      – Uppdatera mjukvaran, kort och gott, säger IT-säkerhetsrådgivaren Anders Olsson på Onevinn i Karlstad.
      Ta attackerna på allvar, men var inte orolig för dem. Det menar Robert Jonsson på Cert, som tycker att rapporteringen om IT-attacker ofta får domedagstoner.

      Snart kastar båtbussarna loss

      Ny redare och nya turer. Här är sommarens båtbusslinjer som börjar gå den 1 juni.
      – Det känns jättehärligt. Jag har väntat en hel vinter på att det ska dra i gång så det är bara roligt, säger Dan Hedegren, nya ägaren till Karlstads Sjötrafik AB som kör majoriteten av båtbusstrafiken.