Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: mars 2017

      Möt Molkoms starke man


      I maj hålls SM-kval i 105-kilosklassen i tyngdlyftning i Molkom och Emil” Plogen” Gustafsson är hemmahoppet i tävlingen Sveriges starkaste man.
      – Jag hoppas på bättre chanser i år, förra året kom jag toksist, säger han.
      Foto: ANNA HERNSTRÖM

      Så hålls Karlstad rent

      Nu när våren är här och sommaren närmar sig ökar nedskräpningen i Karlstad. Men nya soptunnor hjälper kommunen att hålla staden ren genom att signalera när de börjar bli fulla.
      I år arrangerar Karlstads kommun skräpplockardagarna för tionde gången. Nu vill man få fler ungdomar och vuxna att plocka skräp.

      Så skapar man ett bra aprilskämt

      Nylonstrumpor över TV:n och Öland på drift. En del aprilskämt har sannerligen gått till historien. Men hur skapar man egentligen ett bra aprilskämt?

      Nya p-avgifter i Karlstads city

      Från och med den 1 april blir det inte längre gratis att parkera med miljöbilar i city. Dessutom höjs avgifterna för parkering i stan enligt ett förslag från teknik- och fastighetsnämnden.

      Vill se folkomröstning om Hammarös nya skola

      Beslutet om att skapa en stor högstadieskola på Hammarö har väckt reaktioner hos kommuninvånarna. Nu har en namninsamling som vill få till stånd en folkomröstning i frågan skapats och hittills har över 800 personer skrivit under.

      Karlstadsmotiv blir konst

      Efter att ha bott flera år i Grekland återvände Gunnar och Christina Lidén till Karlstad och såg staden med nya ögon. Det inspirerade till skapandet av 25-tal av stadens byggnader till mönster i en kollektion.

      Näringslivets hetaste gala ordnas på fredag

      På fredag arrangeras galan 100 grader Karlstad för tredje året. Där samlas Värmlands näringsliv för att nätverka, prisas och inspireras.
      100 grader är inte bara av en gala utan har ett program av föreläsare under dagen som utgår från temat ”Framtiden”. Evenemanget har sedan i oktober planerats av Jennie Johansson och Rose-Marie Andersson.

      Ny baguettebutik i gamla Coffice lokal

      Den 29 april öppnar Anna-Lena och Rebecca Spets portarna till Gallerian Valvets nya café. Ett franskinspirerat café med mysig atmosfär kommer inreda nuvarande Coffice lokaler.

      Byter kläder för miljöns skull

      På lördag är det dags för klädbytardag i Karlstad. Det är Naturskyddsföreningen som anordnar dagen i Tingvallagymnasiets centralhall med fokus på att byta kläder istället för att köpa nya.

      Ewert Ljusberg gästar bygdegården Svenshult

      Ett brett utbud för alla. Bra samarbete med kommunen och i projektet kultur i glesbygd. Och några eldsjälar som fortsätter hålla lågan brinnande. Det är ingredienser till varför bygdegården Svenshult fortfarande lyckas locka fulla hus till en del arrangemang och ha verksamhet året om. På fredag uppträder trubaduren Ewert Ljusberg.

      Smakprovningar och spel hemma

      Nu kan man ordna provningar av mat och dryck hemma med kompisar. Genom företaget Use your senses kan man även spela spel och beställa en vinprovare. En av dem är sommelieren, rymdingenjören och förre caféägaren Magnus Trobeck, Hammarö.

      Min vecka: Tommie Svanström Ohlson

      Tommie Svanström Ohlson är en 31-årig fotograf från Karlstad främst inriktad på landskap och platser. Jobbar som art director på Sticky Beat och försöker tillbringa så mycket ledig tid som möjligt utomhus. Har besökt sjuttio av de värmländska naturreservaten under de senaste fyra åren i syfte att framställa en bok.

      Att slå vakt om liberala värderingar är viktigare än på länge

      Moderaterna har de senaste åren sett sig som självklar ledare för ett regeringsalternativ, men är knappast självklar innehavare av den rollen. Åtminstone inte nu längre. Utspelet för några veckor sedan, att även formellt samtala med SD, har inte lönat partiet. Istället har M rasat till siffror som är de lägsta på 15 år.
      Att utspelet också försvårat samarbetet med övriga partier inom alliansen är också ett faktum som knappast kan eller bör bortförklaras. Riksmötet som Moderaterna höll i Karlstad i helgen visade på en partiledning som kämpade för sin överlevnad.
      Men problemet är inte partiledningen. Balansgången mellan två ideologier som i grunden ofta utgör motpoler, liberalism och konservatism, är sannolikt en djupare aspekt av partiets problem. Efter Moderaternas mer liberala framtoning under Reinfeldts tid verkar den ljusblåa texten ”nya moderaterna” ha mörknat, åtminstone inom delar av partiet. Onekligen står Moderaterna för ett ödesdigert val. Med fortsatt högersväng riskerar de att hamna i samma dike som Kristdemokraterna, att döma av deras väljarstöd i mätningar, verkar ha gjort.
      Belönats i opinionen har i stället Annie Lööf och centerpartiet som tydligt hållit fast vid sin politik och inte gett efter för rädsla och populism. Det är glädjande och ger tröst i en tid när en våg av stöd till högerextrema partier skådats över Europa. Att markera tydligt mot extremhögern, att stå upp för de liberala värderingarna, är viktigare nu än på mycket länge. Liberalerna har visserligen inte belönats på samma sätt i mätningarna som Centern, men en tydlig liberal politik som håller rågång mot både höger och vänster är avgörande om Sverige ska slippa både inslag av främlingsfientlig och värdekonservativ poltik. Det är också nödvändigt för att slippa en av vänstern påhejad socialiseringspolitik med ständiga skattehöjningar och minskad ekonomisk vardagsmakt för den enskilde individen.
      Inte minst i ett Värmland där uttalat nazistiska, våldsbejakande, organisationer som nordiska motståndsrörelsen etablerat sig och enligt brottsförebyggande centrum har fördubblat sina aktiviteter senaste året, där måste rågången och avståndstagandet från de som vill dela upp befolkningen i ”dom och vi” vara tydlig. Där får rösterna för alla människor lika värde, mångfald och demokrati aldrig tystna. Där behövs liberala röster mer än någonsin.
      Att dåvarande Folkpartiets valaffisch från 1936 med texten ”Bort med varje tendens till diktatursträvanden” fortsatt är aktuell 2017 är påtagligt och minst sagt nedslående. Men det är ett faktum som också gör det viktigare än någonsin att vara tydlig; att tydligt ta avstånd från värderingar som innebär kompromiss med demokratiska värderingar. Vi måste fortsätta värna om och arbeta för våra öppna gränser, solidaritet med medmänniskor oavsett ursprung, humanism och frihet.
      Måhända belönar inte opinionen Liberalerna för närvarande, men partiets roll som socialliberal ideologisk spjutspets och försvarare av politisk-, ekonomisk- och religiös frihet är viktigare än någonsin. Tillsvidare får vi glädjas över Centerns framgångar och hoppas att väljarkåren fortsätter att ge ökat förtroende till varje höjd liberal röst. Friheten har ett pris men dess värde är oändligt mycket högre.

      Endabarn, inte ensambarn

      Hej, jag heter Erika och jag är ensambarn. Skönt, då var det avklarat.
      Självfallet är det inte så jag inleder ett samtal med en ny bekantskap. Annat var det under skoltiden, då många av mina klasskamrater hade syskon, och dessutom visste precis hur jag som ensambarn är som person. Hur kunde de “veta” det?
      Jag tror en kort historik är på sin plats.
      Det hela började med psykologen G. Stanley Hall som var verksam under slutet av 1800-talet i USA. Han intresserade sig för barn utan syskon, och påstod att de skiljde sig från barn med syskon så mycket att det var som att ha en sjukdom. Han tyckte sig kunna se personlighetsdrag hos ensambarnen som var mindre trevliga och gjorde dem mycket speciella. Detta utvecklades senare till en sanning som vi i framförallt västvärlden tagit till oss.
      Vad tänker du på när du hör ordet ensambarn? Jag tror att sådant som bortskämd, lillgammal, självupptagen, van att få all uppmärksamhet, svårt att dela med mig och så vidare ligger nära till hands.
      En annan sak som gjort mig smått förbryllad är när folk reagerat med att säga; Men vad tråååkigt, med en ton som antyder att de tycker synd om mig. Det är bäst för barn att ha syskon sägs det. Det är den allmänna uppfattningen, men det baseras ju bara på människors eget liv och det de känner till.
      Fram till att jag började skolan hade jag aldrig ens reflekterat över detta faktum. Inte brytt mig helt enkelt, men då fick alla kommentarer och antaganden mig att börja fundera och så småningom blev deras ord till sanningar även för mig. Det var först efter gymnasiet som jag började ifrågasätta. Det jag främst ställt mig frågande till är varför vi nästan alltid beskrivs i negativa ordalag. Ofta skriver man artiklar med titlar som; Ensambarn – inte bara negativt. När bestämde vi att det är negativt? Sällan talar man om oss som framgångsrika, drivna och bra på att ta ansvar. Bland nobelpristagare, för att nämna ett exempel, är endabarn överrepresenterade.
      Det är mycket mer vanligt att ha syskon i Sverige. Cirka 90 procent av befolkningen har syskon. Då är det klart att det ses som det normala, och vi ensambarn betraktas som lite udda.
      Det är ganska löjligt alltihop, och personligen tycker jag att det är fel att säga ensambarn. Det ordet har blivit laddat med ångest. Ett barn utan syskon är sällan ensamt. På engelska säger man “only child”, vilket direkt kan översättas till “enda barnet”. Jag är mina föräldrars enda barn, inte ett ensamt barn.

      Namnfrågan


      Här sitter nu blivande pappa Paul och mamma Malin och försöker bli ense om ett namn åt det barn som Malin snart skall föda. Det bör tilläggas att detta hände innan man kunde observera det förväntade barnet med hjälp av ultraljud.
      Paul blickar drömmande ner i sängen som de redan köpt hem och bäddat och ställt invid dubbelsängen. Blivande pappa tycker sig se underverket ligga där, frambringande ett belåtet joller och med små skimrande salivbubblor i mungiporna.
      – Den här ungen är våran, säger han högtidligt. Önskad av oss, avlad av oss. Just därför är han eller hon det märkvärdigaste och ojämförligt finaste barnet i hela världen. Det hävdar jag med föräldrakänslans rätt.
      – Precis så känner jag också, nickade Malin.
      – Och just därför, fortsatte Paul, måste vi lösa namnfrågan med eftertanke. Vi skulle ångra oss i all framtid om vi bara slängde åt barnet ett namn ur högen. Jag menar att vi måste hitta något som särskiljer och framhäver utan att för den skull uppfattas som stroppigt eller skrytsamt. Får vi en grabb tycker jag vi ska kosta på honom ett dubbelnamn. Då blir han liksom inte bara en personlighet utan två. Vad säger du om Ernst–Vålmar?
      – Låter i mina öron som en dubbelnatur i stil med dr Jekyll och mr Hide, sa Malin. Sen gillar jag inte Vålmar. Påminner om en höstack. Hövålmar skulle han få heta redan på dagis…Nej, jag föreslår Halvard. Det är inte något helt alldagligt namn och det har en gammal fin nordisk klang.
      Men Paul skakade på huvudet.
      – Halvard klingar lite ofullgånget. Som något halvdant. Möjligen då Helvard, men det namnet finns väl inte? Däremot finns det ett som jag gillar för de poetiska och musikaliska associationer det väcker. Evert. Den som hör namnet får genast någon av Taubes visor i örat och blir extra sympatiskt inställd. Det kommer att för alltid stå en glad blå skärgårdston kring vår son…
      – Tyvärr, tyvärr, sa Malin trumpet. Hemma i Hofors hade vi en gubbe som bodde i lägenheten intill vår. Han var svagsint och folkilsken. Dessutom hade han flera långa hårstrån växande utanpå näsan! Det var en skarp lukt efter honom i trapphuset, minns jag. Och han hette Evert. För mig är det namnet uteslutet som du förstår. Så fort någon ropar på pojken skulle jag se dom där utvändiga näshåren och höra Tok-Evert komma klampande uppför trappan…Vad tycker du om Niklas?
      – Namnet i sig är OK, sa Paul. Men olämpligt, tyvärr. Min chef heter Niklas, och skulle vi döpa en son efter honom kommer det att uppfattas som inställsamhet. Det där är känsliga saker på en arbetsplats där konkurrensen är skarp som lut.
      Så föreslog de och förkastade namn efter namn utan att få saken ur världen.
      På kvällen ringde Malin upp sin mor för att få lite stöd och support, kanske rent av ett namnförslag som alla kunde acceptera. Men därav blev det varken det ena eller det andra.
      – Nu är ni dumma båda två, sa Malins mor. Ett namn är ju bara en liten räcka av bokstäver och lägger inte ett miljondels gram till den som bär det. Tvärtom är det bäraren som ger liv åt bokstäverna och fyller ut namnet undan för undan med sin personlighet – på gott och ont, mest gott får vi ju hoppas! En gång i tiden begåvades din far som bekant med det tjusiga namnet Waldemar, men inte blev han ståtligare för det…
      Besviken avslutade Malin samtalet. Hennes kärvt resonerande mor må ha rätt i princip, tänkte hon, men principer är nu en sak och känslor och förhoppningar något annat. Malin bestämde sig för att inte berätta om samtalet för Paul.
      Dagen därpå, efter middagen och medan de dukade av och diskade, sa Paul.
      – Vi klarar inte det här med namnfrågan själva. Och får vi en flicka blir det samma visa med hennes namn. Men jag har en ide’.
      Han tog fram en almanacka med årets alla dagar samlade på ett ark som han lade på köksbordet. Ur ett annat skåp hämtade han en av de dart-pilar som användes för kast mot en rund måltavla när de hade gäster.
      – Är du med på att vi låter pilen avgöra?
      Malin nickade uppgivet och hållande med bägge händerna om magen, som för att beskydda barnet där inne och förskona det från ett olyckligt namnval.
      Paul kastade upp pilen över köksbordet, och de följde den spänt på dess väg upp mot taket. Där vände pilen och föll mot almanackan och ställde sig med spetsen alldeles intill 31 maj.
      Namnsdagsbarn den dagen är Petronella och Pernilla.
      – JAA!, ropade de båda på samma gång, som om de sett Zlatan göra det avgörande målet i en VM-match. Plötsligt var de blivande föräldrarna ense. Blev det en flicka skulle hon få heta Pernilla!
      Malin log med hela ansiktet. Hon vaggade med överkroppen och höll armarna som om hon förde sitt barn bröstet. Du lilla lilla min egen Pernilla som ligger där och växer, mätt och stilla…
      – Inte ’min egen’. Vår, påminde Paul.
      – Ja, naturligtvis, rättade sig Malin, din lika mycket som min, vårt gemensamma underverk vid namn Pernilla. Men vi har ju kvar problemet med pojknamnet. Vad säger du om att vi skjuter på den saken till efter förlossningen och ser vad det blir för slags unge. Så vi inte bemödar oss och blir osams i onödan.
      – Strålande, sa Paul lättad. Under tiden ska du se att namnet mognar fram liksom av sig själv, om det nu skulle bli en grabb…
      Två månader senare födde Malin tvillingar. En pojke och en flicka.
      Efter moget övervägande enades föräldrarna om att döpa pojken till Per och flickan till Nilla.