Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: december 2016

      Mikaela Åhlin-Kottulinskys fartfyllda 2016

      Mikaela
      Det har varit ett händelserikt år för racingesset Mikaela Åhlin-Kottulinsky från Hammarö. I mars tog hon ett stort kliv när hon gick upp till Adac GT Masters-serien.
      – Tänk dig att gå till Allsvenskan från division två i fotboll. Så mycket svårare är det, förklarar Mikaela och menar att serien i år har kallats för världens tuffaste GT3-serie.
      Foto: FRIDA JANSSON HÖGBERG

      Profiler summerar 2016

      OS, Les misérables, bostadsbyggande, flyktingkrisen och Dylan-pris. 2016 har varit ett år fyllt av stora som små händelser. KT har låtit sex olika personer få summera året inom sitt specialområde.

      Gott Nytt 2017!

      nyar 1 hel
      Anna, Mats och Frida på Karlstads-Tidningens redaktion önskar våra läsare ett riktigt Gott Nytt År!
      Foto: HELENA DAHLGREN

      Var 2016 ett ”skitår”?

      Snart är 2016 över, ett år som kommit att kallas för “skitår” i sociala och andra medier. Men har det verkligen varit så mycket sämre än alla andra år?
      – Spontant funderar jag på om det ens var sämre än 2015, som ju också var ett tungt år med till exempel flyktingströmmar, säger Charlotte Bäccman, lektor i psykologi vid Karlstads universitet.

      En av familjerna i Cabarygänget

      Hon är professionell regissör. Han är förhandlare hos Hyresgästföreningen. Men paret Claes och Suzanne Carling har ett gemensamt intresse, Cabarys nyårsrevy. I år har maken dessutom fått en plats i skådespelarensemblen.

      Konstnärsdrömmen formade Eriks skapande

      En femteplats bland över tvåtusen sökande. Det blev resultatet av Erik Hjorths deltagande i SVT:s nya satsning Konstnärsdrömmen. Tillbaka i Värmland siktar han nu på att få till en utställning tillsammans med de övriga deltagarna från programmet.
      – Vi vill visa vilka vi är på riktigt, säger han.

      Fyrverkerier i centrum trots protester

      På nyårsnatten kommer det numera sedvanliga fyrverkeriet att äga rum vid Sandgrundsudden. Men åsikterna om pyrotekniken går isär. Medan vissa vill ha kvar traditionen vill andra ta bort den helt på grund av riskerna.

      Redo för största pizzadagen

      Nyårsdagen. Nytt år och nya möjligheter.
      Och den absolut främsta dagen då vi svenskar äter pizza till lunch eller middag. Eller varför inte frukost?
      På Kroppkärrs pizzeria är förberedelserna redan i full gång.
      – Vi brukar ha tredubbelt så mycket folk den 1 januari och det kräver en del, säger Metin Kizil.

      Så håller du nyårslöftet

      Den personliga tränaren Sandra Zetterqvist ser varje år nya personer komma in på SATS Färjestad vid årsskiftet. De vill ha hjälp att uppfylla sina nya löften och är till en början ihärdiga.
      – Men tyvärr tappar de gnistan efter ett tag och det kan bero på för höga mål, säger hon.

      Rent-A-Wreck har kommit till staden

      Nu är biluthyrningskedjan Rent-A-Wreck etablerad även i Karlstad. Efterfrågan har varit så stark de första veckorna att man har fått öka fordonsparken snabbt, berättar franchisetagare Per Andersson.

      Fler bilder och fortare

      En av de populäraste tv-serierna alla tider är ”Någonstans i Sverige”. Tänk va’ genuint populär Loffe blev hos hela svenska folket! Många läsare tyckte om min förra krönika. Det var lumparminnen satta i ett historiskt perspektiv.
      Jag har två historier till. Den ena handlar om när det svenska försvaret förläst sig på så kallad programmerad pedagogik. Det gick till så att vi hela repmånaden gjorde exakt samma övning varje dag. Vår pluton, där jag som sergeant var chef, låg bak samma gran och sen sprang vi allt vi kunde upp på en ås och gick i stridsställning, det vill säga vi riktade vapnen mot eventuella stridsvagnar ute på fälten. Vi tog det på största allvar och sprang allt fortare som vore det en idrottstävling.
      En dag var det ”examen” och då dök det upp ett par officerare med blågula band i mössan, på så kallade stridsdomare, och tittade på oss. Vi sprang snabbare än någonsin. Då hörde jag en av stridsdomarna säga till sin kollega: ”Detta är ju inte repgubbar, det är ta mig fan elitsoldater”. Grabbarna, de vanliga repgubbarna, tog det hela mycket lugnare. En trygg kille från norra Värmland sa till mig ”Sergeant, kommer ryssen här, så tar vi´n!”
      När jag var helt säker på att gjort mitt för fosterlandet, blev det en sista repövning. Uppgiften var att se till att sovjetiska bombplan på väg att bomba Natobaser i Trondheimsområdet inte skulle kunna mellanlanda på våra flygfält i Sveg och Hede. Uppgiften var tuff: vi skulle ta oss cirka tre kilometer med cykel på högst fem minuter. Men jag var ju elitsoldat, trots mina 44 år!
      Dock, mitt bästa minne var mer civilt. Sveg var verkligen en trist håla, åtminstone hösten 1982. Därför blev vi befäl mutade med en bussresa upp till ett flott högfjällshotell, där det fanns en stor pool. Jag avstår alltid sådana badexcesser, så jag gick fram till receptionen och frågade om det fanns något annat roligt man kunde göra här på hotellet. Jo, sa receptionisten, i kväll är hotellprästen här och håller föredrag om Tolvöarna. Det lät ju upphetsande, så jag undrade om jag kunde få lyssna. Ja, absolut!
      Vi blev ett 15-tal och föreläsaren var en ung man i 30-årsåldern, som undrade om det var OK att hans dotter, en femåring fick vara med. Hon skulle sitta och rita och vara absolut tyst, lovade han. Det var ett pedagogiskt upplagt föredrag. En diabild för var och en av de tolv öarna och så föreläsarens kommentar. Men efter en kvart får den lilla flickan närmast ett mindre utbrott. Hon skriker: ”Pappa, fler bilder och fortare!”
      Ungdomskulturen hade slagit till. Jag har alltid sedan dess hört flickans utrop i mitt kulturchefsöra.

      Skattesänkningar är gammalt och mossigt

      ”Skattesänkningar är något gammalt och mossigt”. Orden är finansminister Magdalena Anderssons (S) och är ett icke-svar på en intervjufråga om skattehöjningar snarare än sänkningar ställd av en journalist på Dagens Industri. Problemet med denna typ av uttalanden är många, dessutom historiskt en central del av den Socialdemokratiska strategin för att behålla regeringsmakten.
      Att skattesystemet bland annat är ett intrikat nät av incitament som ska få oss att agera på ett visst sätt eller avstå från vad som bedömts olämpligt känner naturligtvis finansministern till. Om skatter inte påverkar vårt beteende, vad har vi då exempelvis tobaks-, alkohol- och bensinskatter till? Grovt förenklat kan man uttrycka det som att det vi vill se mer av bör beskattas lägre och det vi vill se mindre av bör enligt samma logik beskattas högre.
      Vissa skatter kan heller inte vara för höga utan att riskera att allvarligt skada vår ekonomi. Vi är ett litet land i en globaliserad värld och med exempelvis en högre bolagsskatt än i andra länder sänks vår konkurrenskraft då företag väljer att etablera sig någon annanstans. Det finns också flera exempel på symbolskatter som ger liten eller ingen effekt på statskassan men som av ideologiska skäl är viktiga att behålla – oavsett om de gör någon nytta eller ej.
      Arvsskatten, som Magdalena Andersson själv var med om att avskaffa, kan få tjäna som exempel på detta. Eller för att återknyta till en tidigare text om dynamiska effekter; höjda marginalskatter och sänkningen av tröskeln för statlig inkomstskatt.
      Skattesystemet är så komplicerat att knappt någon begriper sig på det. Vill man dessutom veta vad skattepengarna går till, i större detalj än den förtryckta texten på deklarationsblanketten, har man en grannlaga uppgift framför sig. Och häri döljer sig anledningen till de raljerande och svävande formuleringarna om skattesänkningar.
      För den socialdemokratiska strategin baseras i stor utsträckning på att ju mindre vi vet om skattesystemet, desto enklare att ta ut de höga skatter vi faktiskt betalar. Debatten blir dessutom betydligt lättare att hantera när skattesystemet förvanskas till den grad att det bara handlar om höjd eller sänkt skatt.
      Och kan man peka på en eftersatt infrastruktur, tåg som står stilla och patienter som far illa på landets sjukhus så leds vi att tro att lösningen på problemen stavas höjda skatter. En debatt där finansministern redogör för de dynamiska effekterna av sina förslag, där den offentliga sektorns kostnader nagelfars och ekonomernas synpunkter väger tyngre än Ilmar Reepalus är betydligt svårare att vinna.
      Man behöver inte åka ända till Stockholm för att få ett smakprov på en undermålig kostnadskontroll hos den offentliga sektorn. Det räcker med att granska Landstinget i Värmlands leasingavtal för datorer.

      Skägget

      Skäggavtagningen
      Föräldrarna var bortbjudna, farfar satt kvällsvakt. De inledande göromålen var snart avklarade. Leksakerna hade ställts undan för natten. Koppen med vassleprotein utrört i varm mjölk var urdrucken, tänderna hade fått en energisk borstning. Och vid sängen satt farfar beredd att berätta något för Lilleman att sova på.
      – Som du vet, sa farfar, har du en farbror som heter Kristian och bor i Småland.
      – Varför heter det Småland?
      Farfar såg aningen ställd ut, oförberedd på frågan som han var, men han fann sig.
      – En gång i tiden bodde där ovanligt många småväxta människor med undantag för författaren Vilhelm Moberg som mätte över en och nittio. Det var ett smålustigt folkslag och är så än idag. I Småland gapskrattar man sällan utan man nöjer sig med ett småleende. Din farbror Kristian bor i ett småhusområde utanför tätorten Lillhärad. Där finns det en Småspararbank och ett par kortväxta småföretagare. På sin lediga tid spelar farbror Kristian miniatyrgolf. På torget i Lillhärad kan den som ser noga efter upptäcka en staty av en dvärguggla, som är Smålands landstingsdjur. Men apropå fåglar. Har jag berättat om när jag gjorde mig av med helskägget?
      – Nej!
      – Tänk dig en dag i början av januari. Ännu hade det knappt fallit någon snö det året, men det var bitande kallt. Jag hade just duschat och dragit på mig morgonrocken för att äta frukost. Genom köksfönstret får jag plötsligt se grannens katt komma rantande efter en av våra ekorrar. Farmor och jag såg dem alltid som ’våra’ eftersom de brukade hålla till i eken på vår tomt. Jag öppnade fönstret och skrek åt katten. Den hejdade sig mitt i språnget och satte sig att stirra på mig. Uttryckslöst. Sedan återupptog den jakten. Uppför eken rakade ekorren, efter kom den attans katten. Jag lutade mig ut och slog ihop händerna i ett par rejäla klatschar. Du kan tro det gjorde susen. Kattrackarn kom av sig mitt i attacken och smet in på sin egen tomt. Illmarig typ, den där katten!
      Farfar avbröt sig för att putsa näsan med en pappersnäsduk.
      – Var det allt? sa Lilleman med en antydan till besvikelse
      – Inte riktigt, sa farfar. När jag skulle dra in huvudet och stänga fönstret upptäckte jag att jag satt fast.
      Lilleman rätade sig upp i sängen.
      – Satt farfar fast!
      – I skägget. När jag lutade mig ut över fönsterblecket frös skägget fast eftersom det hade blivit vått i duschen. Hänger du med? Där stod jag tjudrad som ett slaktfår… Ja, skratta du! Men här var ’goda råd dyra’, som det brukade stå i pojkböckerna i min ungdom. Dessbättre kom en av våra grannfruar stultande förbi utanför staketet.
      ”Hej fru Ivarsson”, ropade jag. ”Kan du förbarma sig över en gammal man i knipa så mångdubblas hennes utsikter till en gynnsam handläggning på Yttersta Dagen. ”.
      Fru Ivarsson stannade, höll sig hårt i rollatorn och sa.
      ”Jag tror nog inte jag riktigt förstår…”
      ”Nej, det har jag stor förståelse för”, sa jag. ”Kom bara fram till fönstret så ska jag lämna en uttömmande förklaring. Men gå först hem och hämta en sax är du snäll. Och en fickspegel”.
      Den beskedliga människan skakade bekymrat på huvudet men gjorde till sist som jag bad henne. Jag berättade vad som hade hänt.
      Fru Ivarsson tog ett steg tillbaka och sa.
      ”Måste du verkligen klippa..? Det stiliga skägget! Det sitter där som på en gammelrysk patriark, brukar jag säga till mej själv. Om jag går hem och värmer lite vatten så lossnar det nog”.
      ”Välment men alltför riskabelt”, sa jag. ”Innan vattnet hunnit koka upp har jag dragit på mig lunginflammation. Och för resten har jag ofta tänkt kapa hela rasket. Må så vara att ett helskägg kan ha sina fördelar. Det skuggar på sommaren och det värmer om vintern. Men på det hela taget är det mest till besvär. Ge mig saxen! Och håll gärna upp spegeln så att jag inte klipper av mig näsan…”
      Så klippte jag väck hela buskaget och blev ansiktsnudist. Tuss efter tuss föll i rabatten, och där fick de ligga till våren. Då kom småfåglarna för att ta vara på stråna till sin bobyggnad. Så du är nog en av de få här i landet som har en farfar som haft kvittrande fågelungar i skägget…Nu säger vi god natt.
      – God natt, farfar. Och jag är glad för att du lät skägget växa ut igen så har jag någonting att dra i ifall du somnar medan du berättar.
      Tolver

      Bertil söker hattmakarens öde efter stadsbranden

      karlstadbranden
      Vad hände med hattmakaren efter Karlstadsbranden? Bertil Zetterberg söker sin farmors fars öde, hattmakaren Anders Zetterberg som bodde granne med bagare Ericson där Karlstadsbranden startade 1865.
      Foto: HELENA DAHLGREN

      De bjuder in till jul utan krav för unga

      På julafton arrangerar Ungdomar för trygghet Trygg julafton på Ungdomens hus, UNO, i Karlstad. Tanken är att erbjuda ett kravfritt alternativ till julfirande för unga.
      IOGT-NTO vill att vuxna helt ska avstå från alkohol under julhelgen. Med hjälp av kampanjen Vit jul vill de lyfta julens baksida.