Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 640 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: oktober 2016

      ”Jag har inget att dölja”

      Christer

      Tillsammans med Vikingarna har Christer Sjögren sålt över tolv miljoner skivor. I sina nya memoarer berättar dansbandskungen öppenhjärtat om karriärens toppar och dalar, otrohetsaffären och kärleken till familjen.
      Foto: HELEN DAHLGREN

      Kringorterna kan lätta på bostadstrycket

      Tre miljoner kostar det att köpa en genomsnittlig villa eller radhus i Karlstad tätort.
      För det krävs att man sparat minst 450 000 kronor och har råd att betala ungefär 10 000 kronor i månaden för hus och driftskostnader.
      En tvårummare i tätorten kostar i snitt 1 245 000 kronor.
      Karlstad växer, men vem ska ha råd att bo i stan?

      Om fler ville bosätta sig i orterna utanför Karlstad så skulle bostadspriserna i tätorten lätta. Men våra flyttmönster har förändrats.
      – Förut var det vanligare att man flyttade till en villa utanför stan när man bildade familj. Men nu bor många småbarnsföräldrar i lägenheter i innerstäderna. Preferenserna har ändrats, säger Fredrik Holm, ordförande för Hållbart byggande i Värmland.

      Så levde Karlstads societet förr

      Våningar i stan och sommarnöjen på Tynäs, måltider på schweizerier och fester hos Frimurarna. Karlstads-tidningen har tagit en titt på hur de välbärgade levde i stan förr.

      I dag invigs sista delen i Valvets handel

      Nu slås portarna upp för den sista etappen i handelskvarteret Valvet. Den tidigare banklokalen har nu blivit en plats för en bistro och en exklusiv klädesbutik.
      – Det känns fantastiskt att vi nu har kommit hela vägen med Valvet, säger Sture Emanuelsson på Prepart som driver projektet.
      Wermlandsbankens hus vid Stora torget har ändrat inriktning dramatisk några gånger, först som Sveriges äldsta affärsbank och senare som kulturarena. KT mötte Anders Mattsson som arbetade där under ett par decennier under banktiden och kan dess historia.

      Nedskärningar oroar kulturskolan på Hammarö

      Budgeten för kulturskolan på Hammarö kommer att minska under nästa år. Solveig Hagström är kulturchef inom kommunen och hon är oroad.
      – För oss är det katastrof. Varje liten neddragning är en katastrof hos oss, säger hon.

      Martina Haag möter läsare

      Författaren och skådespelaren Martina Haag är just nu på besök i Värmland för att möta sina läsare och prata om sina böcker. På fredag 17.30 kommer hon till Arenan i bibliotekshuset i Karlstad för att prata om att våga göra det man egentligen inte törs.

      Zombier vandrar med goda avsikter

      Imorgon, fredag, intas Karlstad av vandrande döda. Men räds inte. Den här zombie-walken genomförs med ett gott syfte, nämligen att samla in pengar till Hjärnfonden.

      Sätterstrand fortsätter ett tag till

      Förra veckan berättade KT om asylboendet Sätterstrand som fått besked om stängning den 20 november. Men nu har Migrationsverket förlängt avtalet, men hur länge Sätterstrand får vara öppet vet man dock inte.

      Karlstadskock fick OS-silver

      Till vardags arbetar Barbro Fernström som köksansvarig på Mariebergsskolan i Karlstad. I måndags var hon med och kammade hem ett OS-silver i matlagning till Sverige.

      Det händer på höstlovet

      Vecka 44 är det dags för höstlov, eller kulturlov som Karlstads kommun väljer att kalla det. Bland annat kan du gå spökvandring, lära dig fiska eller pyssla i olika former.

      (S)larva inte med feministisk utrikespolitik

      I helgen reste statsminister Stefan Löfven till Saudiarabien med en näringslivsdelegation. Han landade i ett kungadöme som är en diktatur utan politiska partier utan parlament och utan grundläggande mänskliga fri- och rättigheter format av en extrem form av sunniislam, wahhabism, där kvinnors och flickors rättigheter kränks på det grymmaste sätt både i lag och vardag.
      Ett land som ständigt toppar listor över brott mot mänskliga fri – och rättigheter. Ett land utan det fria ordet, utan rätten att välja religion eller rätten att helt välja bort religion. Ett land som i detta nu också är involverat i ett proxykrig i Jemen där tusentals civila redan dött genom bombningar av saudiskt stridsflyg. Med facit i hand blev det en slags PR-kupp för den saudiska diktaturen som ville visa att Sverige helt backat från tidigare skarpa fördömanden av landets despotiska styre.
      Mot denna bakgrund var det politiskt befriande när utrikesminister Margot Wallström (s) var föredömligt tydlig i sina beskrivningar av diktaturen i Saudiarabien 2015 när hon beskrev domen mot den saudiske människorättsaktivisten, feministen och bloggaren Raif Badawi som ”närmast medeltida”, då denne liberala bloggare skulle straffas med 1000 piskrapp i kombination med tio års fängelse. Badawi är en av landets skarpaste försvarare av kvinnors frihet. Wallström kallade också landet för diktatur och kritiserade kvinnors brist på rättigheter. Bra av Värmlandspolitikern Wallström!
      För samtidigt som Löfven anlände till Saudiarabien kunde liberalen Raif Badawi, fortsatt fängslad, stått inför en ny omgång piskrapp och tortyr. Samtidigt som Löfven träffade det saudiska kungahuset pågick just nu en feministisk kampanj i landet, där 14 000 kvinnor har skrivit på en namninsamling som kräver att regeringen skrotar den lag som kräver att kvinnor måste ha sin makes eller en manlig släktings godkännande för att tillåtas att resa, gifta sig eller skaffa ett pass. Samtidigt som Löfven mötte representanter från både svenskt och saudiskt näringsliv kommer kvinnor förvägras att köra bil, stoppas i att utnyttja sina mänskliga rättigheter och kvinnor påbjuds att på offentlig plats bära både svart fotsid kappa (så kallad abaya) och täcka sitt hår.
      En feministisk utrikespolitik förpliktigar. Vi liberaler tycker att den ska rikta sitt allra starkaste strålkastarljus mot världens starkaste patriarkat. Dit hör definitivt Saudiarabien. Och nästa gång statsminister Stefan Löfven reser till religiöst fundamentalistiska patriarkatdiktaturer som Saudiarabien borde det vara lika självklart att ta med en människorättsorganisation som en näringslivsdelegation. (S)larva inte med den feministiska utrikespolitiken, där den behövs som allra mest. Och devalvera inte kulturrelativistiskt våra svenska jämställdhetsutmaningar genom att jämföra dem med det avgrundsdjupa förtryck och de tunga bojor som saudiska kvinnor dagligen lever under.
      Och slarva inte med begreppet diktatur. Vi minns alla året 1996 hur statsminister Göran Persson berömde diktatur-Kinas ”politiska stabilitet”. Och från året 2016 kommer vi att komma ihåg hur statsminister Stefan Löfven vägrade kalla Saudiarabien för en diktatur. I detta sammanhang ville han ”inte sätta etiketter”, när han i andra stunder inte alls haft några problem att kalla just diktaturer för diktaturer. Nästa liknande resa för statsminister Löfven kommer att gå till en annan av världens hårdaste diktaturer nämligen Iran. Kommer han att vara lika tassande också då inför den religiöst fundamentalistiska diktaturen?

      Mitt i hösten

      Än är det inte vinter. Fortfarande är det höst – om än i gråaste, kallaste och blåsigaste laget. Själv tycker jag om hösten fram till november, då den stora, stora gråheten rullar in. Men oktober är en härlig månad med sina starka, sprakande färger; trädkronor i rött, orange och gult, som står sig lika fint mot en klarblå himmel och vattenspegel som mot luddiga gråa skyar. Vackert är det – om än vemodigt. Tycker man då att det skaver för hårt i själen av allt som ändrar färg och vissnar, kan man alltid sparka omkring lite i lövprasslet på marken. Det är barnsligt, jag vet. Men det är kul och det skingrar demonerna – en liten stund i alla fall.
      Något som inte är kul är att sandalsäsongen definitivt är över. Att vistas utomhus utan ytterplagg är bara dumt så här års, då till och med sommarjackan blir för tunn. Det är inte heller särskilt roligt att somliga dagar kräver både halsduk och handskar; och när endast tjockaste jackan hjälper mot kyla och blåst, känns september väldigt långt borta – för att inte tala om när man tvingas plocka fram broddarna. Hittills har jag sluppit dem, men inte mössan – hatpersedeln nummer ett. När den av nödvändighet åker på kan man hålla sig för skratt. Då är inte oktober längre min vän.
      Men för det mesta är denna månad uthärdlig, ja mer än uthärdlig. Ganska skön trots allt. Nu är det läge för matlagningsorgier med de mest fantastiska råvaror som bas: rotfrukter, svenska äpplen, svamp, älgkött och lamm. Jag tillbringar timmar i köket, för vad har jag ute i blåsten att göra, när dagens promenad är avklarad? Så jag tänder ljus mot den grå halvskymningen, som inte viker på hela dagen, sätter på någon lämplig musik och skrider till verket. Kåldolmar, grytor, soppor. Mustig, smakrik mat som får ta tid. Ett glas vin kanske – ett i grytan, ett i kocken. Det puttrar. Det doftar. Ljuslågorna i köksfönstret flämtar. Och så kommer den där vackraste arian i den italienska operan. Och jag blir stående och tomglor på skymningen som kommer tidigt nu. I oktober.
      Nu återstår bara några dagar av denna månad, och det är hög tid att beväpna sig och samla kraft inför den mörkaste månaden av alla: november. Ja, jag vet att december egentligen är mörkare och januari också, men november känns mörkast. Somliga har redan satt upp ljusslingor på balkongen, och i lampbutiker har man börjat skylta med adventsstjärnor och elektriska ljusstakar. Men stopp! Det är alldeles för tidigt! Nog kunde man ha vett att vänta åtminstone till efter allhelgonahelgen! Jag beväpnar mig på annat sätt än med ljusslingor, som hemma hos oss absolut inte får sättas upp före första advent! Nej, det får bli det gamla vanliga: promenader i dagsljus, matlagning och en diger trave böcker.
      Men allra helst skulle jag vilja gå i ide och slippa eländet.

      SJ

      Kulpennan
      Låset rasslade i ytterdärren som öppnades och stängdes, hemmastadda steg hördes kliva på tegelgolvet och en välbekant röst tillkännagav:
      – Det är bara jag!
      Ingeborg lade från sig tidningen med korsordet.
      – Men vadnu, är du tillbaks?!
      – Det är rätt uppfattat, min dyra, bekräftade sambo Holger muntert. Han tog av sig i strumplästen och kom intassande med väskan i handen.
      – Har det hänt något?
      – Så kan man ju uttrycka det, nickade Holger. Fast egentligen inte, det vill säga det som borde ha hänt hände inte. Om du förstår hur jag tänker?
      – Verkligen inte, utbrast Ingeborg. Försök nu uttrycka dig lite begripligt, jag oroas förstår du väl.
      På detta svarade Holger med med rösten lånad från en lokal pastor.
      – Allt har sin tid står det i bibeln. Glädjen har sin tid, sorgen har sin. SJ har sina tider, men följer dem inte alltid. Att våra tåg anländer lite hip som happ skänker ett inslag av äventyr och Vilda Västern i vårt resande, tycker du inte det? ”Kommer tåget månne eller kommer det månne inte?” I vilket fall bör vi inte ta tågtidstabellerna fullt så bokstavligt som i äldre tider. Se dem som en sammanställning av närmevärden och förhoppningar. En sorts sifferpoesi. SJ sägs planera en reklamkampanj som vill få oss att upptäcka charmen med ett tåg som inte kommer beskäftigt instormande till stationen exakt på sekunden. Bättre då att tillvarata väntetiden som en möjlighet att bli lite mer bekanta med varandra, menar SJ. Eller varför inte gå en rask promenad genom vagnarna eller göra ett besök på stationens trivsamma kafe’.
      – Rappakalja, muttrade Ingeborg.
      Men Holger spann vidare på sin tråd så till den grad att han glömde ta av sig ytterrocken.
      – Det alltför felfria går oss i längden på nerverna har jag upptäckt. Som exempel vill jag påminna om en av våra mest oförblommerade tevekändisar, jag menar naturligtvis X. Den alltid så glada X med sitt fulländade ansikte och det storartade leendet som fanns där redan någon timme efter födelsen, sägs det. Ändå betraktade vi till en början X med en viss kyla, inte sant. Det var det fulländade som störde oss där vi häckade i konstlädersoffan med våra egna allt annat än perfekta ansikten, tröstätade ur en stor påse chips. Men så en dag gjorde vi en upptäckt, minns du det: kring X:s mungipor och ögon hade det bildats ett nät av fina rynkor, knappt synbara till en början och dolda under smink men efterhand allt tydligare och frimodigt exponerade inför hela svenska folket. Vi varseblev med stort intresse bieffekterna av alltför många breda leenden och ett riskabelt gott humör. X hade med andra ord skrattat på sig en upptättning trivsamma skrattrynkor.
      – För att hålla oss till ämnet, sa Ingeborg.Varför kom inte tåget?
      – Fel på signalsystemet. Vilda Västerns indianer med Sitting Bull i spetsen sägs ska ha spritt information med hjälp av röksignaler. Tycks ha fungerat utmärkt men bör naturligtvis moderniseras. Kanske något för SJ att överväga. Detta sagt som svar på din fråga. Jag är således tillbaka eftersom tåget var inställt, och lika gott är det eftersom jag egentligen helst stannar hemma. Få se nu hur det blir med höghastighetstågen. De tåg vi åker med idag kör enligt uppgift med reducerad hastighet på grund av att okynniga barn roar sig med att låta tågen knäcka hasselnötter som de lägger ut på rälsen. Dessa tåg kan vi gott beteckna som låghastighetståg. Situationen tillspetsas givitvis under vinterhalvåret. Jag tänker på alla de tillfällen när norrlandstågen kör fast i någon snödriva eller stoppas av träd som fallit ner över spåret. Här vore nog den radikala lösningen att från Hudiksvall och norrut gräva ner jänvägstrafiken i ett snösäkert tunnelsystem. Därnere kunde tågen sedan susa fram som målmedvetna mullvadar genom vinterlandskapet, renarna till förfäran.
      – Mera rappakalja men inga trovärdiga besked, grumsade Ingeborg.
      – Helt i SJ:s anda, sa Holger.

      Hos Enbacken får äpplen nytt liv

      must5b

      Assistenten Supaporn Duangposri matar på äpplen ner i kvarnen. Just nu är det högsäsong för Enbackens musteri på Gruvlyckan, berättar musteriägaren Ulla Lindström Heidcamp.
      Foto: DANIELA MELIN

      Maria fick bröstcancer som 29-åring

      Hon är ung, har inte bröstcancer i släkten och skulle bara kolla upp den där knölen i bröstet för säkerhets skull. Att den då 29-åriga Maria Karlberg skulle drabbas av bröstcancer var det sista hon trodde.