Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: september 2016

      Ocensuerat med TheBentish

      bente3

      Med Youtube-kanalen TheBentish vill Bente Schramm visa sina 140 000 följare att det är okej att bryta mot normer.
      – Jag gillar inte hur man ser på hur tjejer ska vara. Så där fin i kanten, ordentlig och gullig – blä, säger Bente.
      Foto: DANIELA MELIN

      Rutavdrag bra är för äldre

      Från att ha varit avigt inställd till rutavdraget har PRO Värmlands ordförande Lisbeth Staaf Igelström ändrat uppfattning. När hemtjänsten inte räcker till är det bra att rut finns för de äldre menar hon.
      Den 1 augusti utökades antalet tjänster som omfattas av rutavdraget till att omfatta fler trädgårdstjänster, men också flyttjänster och IT-tjänster.. Men även om fler ringer och vill ha hjälp så har det inte blivit någon större rusning hos Wermlandsdata i Karlstad.

      Kommunikatören med kunglig koll

      När prins Carl Philip och prinsessan Sofia kommer på Värmlandsbesök den 21 oktober, är det Arman Teimouri i rollen som Länsledningskoordinator som har arrangerat programmet. Nu byter han sin titel mot en ny – Chief of External Relations på Visit Karlstad.

      Svenska med baby för vuxna

      Barnen kryper omkring, drar fram böcker och leksaker i hörnan på Våxnäs bibliotek. Det är som vilken barngrupp som helst. Men på Svenska med baby får föräldrarna, förutom att träffa andra föräldrar, även lära sig svenska.

      När tåget kom till Karlstad

      Efter år av planering, bråk och rallararbete nådde järnvägen till slut Karlstad. På dagens datum, den 29 september, 1869 invigdes järnvägen med pompa och ståt.

      Min nya slukarålder

      När jag var fem år lärde jag mig läsa. Eller om det var min syster som lärde mig. Hennes pedagogiska metod var väl inte den optimala utan gick helt enkelt ut på att trycka till mig: ”Ser du inte vad det står? Är du dum eller?” Så för att inte framstå som helt korkad, nödgades jag lära mig att läsa. Därmed öppnade sig en ny värld för mig, och jag var förlorad från första stund.
      På andra sidan landsvägen låg skolan, där pappa arbetade som vaktmästare. När jag blev lite större fick jag under loven förtroendet att låna hans nycklar och gå ner till skolbiblioteket och botanisera i bokhyllorna. Vilken guldgruva det var för en läshungrig unge i slukaråldern! Jag plöjde bok efter bok, ibland två om dagen, under regniga sommardagar, vilket jag var fullkomligt nöjd med. Något annat eller mer behövde jag inte; traven med olästa böcker gav mig både trygghet och stor glädje.
      Litteraturen har sedan varit min trogna följeslagare genom livet. Att litteraturvetenskap skulle bli ett av mina ämnen på universitetet var givet. Att jag sedan skulle bli lärare i svenska kanske inte var lika självklart, men så blev det, och jag fick helt legitimt lägga ner mycket tid på att läsa; ja, det förväntades till och med av mig!
      Men vad är det då som är så märkvärdigt med att läsa böcker? För mig handlar det om att lära känna människor och miljöer, som jag inte har en chans att möta i levande livet, att känna för och med huvudpersonerna – men också att se och spegla mig själv i olika människoöden. Emellanåt kan jag ”drabbas” av en plötslig insikt om mänskligt beteende, och det händer inte helt sällan att jag uppnår det där tillståndet som modern forskning kallar reader’s high. Det kan närmast beskrivas som ett läsrus förorsakat av en endorfinkick, som faktiskt kan leda till ett psykologiskt beroende och ge abstinensbesvär! Detta fenomen har jag upplevt många gånger precis efter att jag har läst ut en riktigt bra bok. Saknaden är då mycket stark och jag känner mig ganska eländig – tills jag tar itu med nästa läsupplevelse. Men det måste få gå ett tag innan det är dags.
      En mig närstående person presenterade nyligen på facebook en lista med tio böcker, som hade påverkat henne starkt, och uppmanade sina vänner att göra sammalunda, vilket jag givetvis nappade på. Det var inte helt lätt att begränsa sig till tio, men till slut hade jag fått ihop min lista. Det var också väldigt kul att följa tråden, där många andra presenterade sina listor; igenkänningsgraden var stor, och minnen av böcker, som jag nästan hade glömt, ploppade upp ur mitt undermedvetna.
      Och tänk, vilken succé det är för en boknörd att vara pensionär och bestämma över sin egen tid! Jag läser. Timme efter timme. Dag efter dag. Och utsätter mig för det ena läsruset efter det andra – i min nya slukarålder…

      Möruddens brygga tillbaka efter brand

      I maj 2013 förverkligades en flerårig dröm för Anna Alfredsson och hennes familj, när tog över Möruddens brygga. Under ett julbord i vintras började byggnaden brinna och fick ha stängt för renovering i över ett halvår. Den 28 juli hade man återinvigning.
      – Vi var oroliga ett tag att gästerna skulle glömma oss men det har gått helt fantastiskt sedan dess, säger hon.

      Vålbergsskolan – ett klick bort från hela världen

      Med en tio meter lång tårta firar Vålbergsskolan 10 år, vars främsta satsning har varit digitala inslag i undervisningen.

      Karatetävling i Fröding arena

      Under helgen samlas karateutövare från flera länder i Fröding arena när den årliga Heian cup går av stapeln.

      Valvet har fått ett hälsocafé

      Lotta Wallgren tyckte det var brist på matserveringar med hälsa och hållbarhet i fokus. Därför öppnade hon hälsocaféet Fröken Fräsch i handelskvarteret Valvet tidigare i september.

      Akut behov av personal till skola och förskola

      Karlstads kommun har ett akut behov av vikarier till skola och förskola. Under tisdagen höll barn- och ungdomsförvaltningen informationsträff för att hitta blivande vikarier.

      Tjejkvällen växer stadigt

      I dag, torsdag, är det åter dags för Centrum Karlstad att bjuda in tjejer till en kväll främst för dem.
      – Intresset bara växer för den här kvällen, säger cityledare och en av arrangören Maria Dahlbom.

      Bamsestipendiater från Hammarö

      Personalen från Sikvägens förskola, avdelning Tärnan på Hammarö, fick under helgen ta emot årets Bamsestipendium under bokmässan i Göteborg. Priset på 50 000 kronor fick de för sitt läsfrämjande arbete.

      LSS är en frihetsfråga

      Innan den personliga assistansen fanns spelade jag en biroll i mitt liv. Nu kan jag äntligen spela huvudrollen. Med assistans kan jag äta, gå på toa eller bara peta bort ett hårstrå som hamnat i ögat. Jag kan också arbeta som jurist och vara en del av samhällsutvecklingen. Det kallar jag demokrati. Regeringens nedskärningar drabbar min och många andras frihet och tummar på vår rätt att vara hela människor och medborgare.
      Så förklarar Maria Mattsson, min liberala partivän, mycket gripande och personligt varför LSS (lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade) är så viktig för hennes vardagsfrihet, trygghet, valfrihet och möjlighet att kunna leva, bestämma och förverkliga sina livsdrömmar.
      Hon är orolig i dag för reformens framtid och hon är inte ensam om detta. Den rödgröna regeringen har under en längre tid på olika sätt attackerat LSS-reformen. Rättspraxis har blivit allt snålare, reformen ifrågasätts och besparingar har aviserats.
      Det var Bengt Westerberg, socialliberal partiledare tillika socialminister i den borgerliga regeringen 1991-1994, som blev pappa till LSS-reformen för 22 år sedan. Den blev historisk också och internationellt uppmärksammad för dess frihetliga påverkan på människor liv. Reformen är i dag lappad och lagad, samtidigt som samhället och situationen för personer med funktionsnedsättningar förändrats på många sätt.
      Från att många med funktionsnedsättningar då levde i det glömda Sverige till att i dag deras självklara mänskliga rättigheter just ses om mänskliga rättigheter och ingenting annat. Förr förväntades många individer med funktionsnedsättningar att hålla sig hemma, inte yrkesarbeta och tvingades förlita sig på familjens, vänners och släktingars välvilja för att just kunna studera, jobba och ha en fritid alls har samhället i dag tack och lov fått en mycket mer modern syn. LSS blev symbolisk då en tidigare ofta politiskt glömd och massmedialt bortprioriterad grupp hamnade i centrum och vars önskningar, behov och vilja sattes i centrum.
      LSS och möjligheten till personlig assistans var därför ett stort framsteg i arbetet för full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar. LSS är ingen tycka-synd-om-lag eller en möjlighet för stat och kommuner att vara snälla. Det är en lag som i grunden handlar om mänskliga rättigheter. Personlig assistans innebär självbestämmande istället för omhändertagande. Det är sant att personlig assistans är en stor post i statens budget. Men den ger samtidigt mycket tillbaka.
      Det viktigaste är förstås sådant som inte går att mäta i pengar, som att fler får möjlighet till ett värdigt liv. Möjligheten att kunna leva på allvar och inte bara överleva för stunden. Men den innebär också att personer med assistans kan arbeta och betala skatt, och att deras anhöriga kan delta fullt ut på arbetsmarknaden. Därutöver är yrket som personlig assistent ett vanligt första jobb, och en bra väg in på arbetsmarknaden. Det handlar lågt räknat om 80 000 jobb. Jobb som riskerar att försvinna om LSS-lagen urholkas och monteras ned.
      Bekämpa gärna fusk i välfärdssystemen, men bekämpa aldrig människor med funktionsnedsättning. Vi liberaler tar strid för LSS-reformen. Regeringen ska inte göra neddragningar på de mest utsatta.

      Brevkurtis

      BrevkurtisAntikvitetshandlare Volmar Knutsson fick bara ett svar på sin kontaktannons i Gävleposten. Kvinnan som hette Siv skrev några avvaktande rader om sin yttre och inre person och om sina krämpor. Hon bad honom sedan att något utförligare beskriva sig själv i och för en eventuell fortsatt bekantskap.
      Antikvitetshandlaren svarade omgående:
      Bästa Siv!
      Jag har just avverkat min senaste relation men vill gärna göra ett nytt försök med en inte alltför anspråksfull kvinna i luttrad ålder. Du får gärna dela min vurm för second-handobjekt av god kvalitet, t.ex. konsthantverk i keramik eller en vackert åldrad kommod. Jag fäster stor vikt vid att du har en lyssnande läggning. Med mig är det nämligen så beskaffat att jag hyser åsikter om praktiskt taget allt mellan himmel och jord, beträffande himlen dock sällan högre upp än jonosfären. Mina åsikter vill jag likna vid en flock taltrastar i en alltför trång bur. Ut ut ut vill de komma för att känna luft under vingarna. Högst upp i lindarna vill de flyga för att ge fritt utlopp för sina påstridiga inre röster.
      Låt mig få ge exempel på en av de åsikter som anfäktar mig just dessa dagar.
      Det gäller hårmodet. Jag är en av dessa män som charmeras av alla de kvinnor som möter dagen med en flik av frisyren hängande sensuellt ner framför ena ögat. Är man som jag lite till åren kommen småler man igenkännande och minns kvinnan som en gång i tiden lanserade detta hårmode. Det handlar om den amerikanska filmskådespelerskan Veronica Lake (1922-73). Av henne såg man endast halva ansiktet, vilket i och för sig räckte med tanke på frånvaron av ansiktsuttryck. Miss Lake framträdde som kallhamrad vamp i hårdkokta thrillers. En film minns jag hette ‘Blå dahlian’, en annan ‘Inringad (‘Urringad’ hade varit ett mer träffande namn). Motspelare var ofta Alan Ladd, en hjälte så kortväxt att han sägs ha måst stå på en (utanför bildrutan placerad) pall för att nå upp till den obligatoriska slutkyssen. Veronica Lakes fallenhet för skådespeleri ansågs obefintlig, men frisyren blev på modet över hela västvärlden.
      Min nästa åsikt vill uppmärksamma psalmen ‘Den blomstertid nu kommer’. Den har sina förtjänster, men när får alla vi med pollenallergi en egen psalm som vi helhjärtat kan ta till oss utan att börja nysa…?
      Du behöver således inte ha några egna åsikter, min kära Siv, jag har så det förslår för oss båda. Däremot får du gärna ha en gnutta humor eftersom jag förefaller sakna sådan. När jag till äventyrs ser något av underhållningsprogrammen i SVT slår det mig att alla förefaller ha så vanvettigt roligt utan att jag riktigt förstår varför. Det är från början till slut ett enda gapskrattande, om också alltid med välborstade och kompletta tandrader. Själv skrattar jag aldrig.
      Apropå humor kommer jag att tänka på en av mina exrelationer. Hon var rolig. En dag när hon städade i källaren råkade hon öppna ett av mina lagerutrymmen, gav till ett avgrundsskri och kom störtande upp för källartrappan.
      ”Volmar, hämta studsaren”, skrek hon, ”det står en älg i skrubben därnere!”
      ”Överdriv inte”, sa jag med kylan hos en Alan Ladd. ”Det är bara huvudet av en älg, dessutom uppstoppat och på det hela taget ofarligt.”
      Ibland känner jag mig som en dubbelpersonlighet. Morgonversionen av mig kan förefalla misantropisk, men framemot kvällen känner jag mig välvilligt inställd till åtminstone vissa delar av djurvärlden.
      Beträffande mitt yrke är det värt att nämna att det råder stor efterfrågan för närvarande på objekt från jugendperioden. Äger du händelsevis något i möbelväg från den stilepoken vore du dubbelt välkommen.
      Och Siv, nästa gång du skriver glöm inte bifoga ett foto (av möbeln).
      För att inte ställa mig i alltför dålig dager vill jag tillägga att jag gärna äter grönsaker. Och så är jag en riktig överdängare på knappdragspel!
      Uppriktiga hälsningar
      Volmar