Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 640 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: februari 2016

      Raw food handlar om färg, form och smak

      Mat&Vin-reportage från raw food-restaurangen Zest.

      På Zest går ekologisk mat som en röd tråd genom utbudet. Ett av benen i menyn är raw food, mat som inte upphettats över 42-45 grader.
      – Vi vill visa mat som är så fin och vacker att folk inte kan säga nej till att äta den, säger Maria Mo Ericsson.
      Foto: HÅKAN STRANDMAN

      Toppmodernt centrum för operationer invigt

      Toppmodernt och samtidigt välbehövligt. Så kan man sammanfatta personalens kommentarer när KT vandrade runt i centralsjukhusets nyinvigda operationscentrum.

      Rödakorsvärdar visar vägen på sjukhuset

      Rödakorsvärdarna hjälper inte bara människor att hitta rätt när de kommer till Centralsjukhuset, de kan följa med till mottagningen och även besöka patienter på avdelningarna.

      Fullspäckat sportlov för den som vill aktivera sig

      Sportlovet närmar sig med stormsteg i Värmland med aktiviteter för hela familjen. Orrleken invigs och DJ-kurser finns exempelvis med i det digra utbudet.

      Gamla bilder på anrikt Folkets hus

      Nu inleder KT ett samarbete med Hammarö Hembygdsförening som på den här sidan delar med sig av sin digitala bildskatt med jämna mellanrum.
      Denna vecka visar vi några bilder på anrika Skoghalls Folkets hus.

      Varmt och trångt när bokälskare samlades

      Februari har onekligen en del återkommande inslag som svenska rallyt, influensatider och så bokrean. När dörrarna slogs upp klockan sju i onsdags morse stod fullt med bokälskare redo med inköpslistor och kundkorgar.

      Nya ståupp-scener för proffs och amatörer

      Ståupp-klubbarna verkar ha fått en nytändning. För en månad sedan hade amatörklubben KRP Comedy premiär i Karlstad. Och i slutet av mars öppnar även en klubb för proffs, Karlstad Comedy.

      186 nya lägenheter har fått bygglov

      Någon avmattning när det gäller bostadsbyggandet i Karlstad under 2016 är inte i sikte. Tvärtom rivstartade stadsbyggnadsnämnden genom att härom dagen klubba bygglov för 186 nya lägenheter.

      ”Vi ska fånga upp goda idéer för landsbygden”

      Han är intresserad av samhällsfrågor och landsbygdsfrågor och engagerad på flera håll. Kanske är det inte så konstigt att kalendern är ganska full för Hasse Abrahamson, trots att han är pensionär.

      Andreas öppnar en juicebar på Bergvik

      Idag, torsdag, öppnar Naked Juicebar, det senaste tillskottet på Bergvik Köpcenter. Ett koncept som finns runt om i landet.

      Att minnas Hoa-Hoa och Sybil

      Varför är ”På spåret” ett av de mest populära TV-programmen? Är det svenska folkets intresse för frågesport – ett arv ända från Gösta Knutssons tid? (Fast numera heter det av okänd anledning quiz). Eller är det upplägget att vi alla kan sitta därhemma i soffan och själva tävla mot de deltagande lagen?
      Vilken betydelse har programledarna? Oldsberg & Hellberg och numera Luuk & Lindström – mycket stor betydelse tror jag. Jag tycker mycket om Luuken, fast hustrun tycker att han skriker lite väl mycket.
      Paren skall vara intressanta. Inte för mycket plugghästar, typ Dick Harrison. Ibland tycker jag att man borde testat de medverkande mer innan de släpps fram i rutan. Okunniga och ointressanta par gör ingen glad. Det fanns flera sådana par i år.
      Årets finalpar är bevis på att man kan lyckas med att sätta ihop ett lag. Segrarparet Jesper Rönndahl och Elisabet Höglund visar att olika generationer har olika kompetenser, något som man borde beakta mer i samhällslivet! Göran Hägglund har kvar sin personliga charm, en bristvara i svensk politik, sedan han lämnade den arenan. Filip och Fredrik går kanske inte hem i alla stugor, men sådana lite udda tävlande behövs nog. Min favorit är annars Hoa-Hoa, fast det börjar bli riktigt länge sen.
      Jag tror också att husbandet och de högklassiga sångartisterna betyder mycket för programmets popularitet. Att jag personligen alltid ger walk over på musikfrågorna är en annan sak. Det skulle vara inressant att få se vilka som tittar på ”På spåret”. Är det mest pensionärer eller är det även ungdomar?
      Varje säsong är det någon insats man minns särskilt. I år tror jag det är ledtråden ”Fredrik Reinfeldts favoritband” som ger Jesper Rönndahl tillfälle att rycka i bromsen på 10 poäng och säga att vi är på väg till La Paz. Hur tänkte han? Jo, Reinfeldt har sagt att han tycker om Karlstadsbandet Da Buzz. Da Buzz ger La Paz, stor stad dock ej huvudstad i Bolivia, om man har duktig och snabb associationsförmåga!
      Nu i julas sändes sista avsnittet av TV-serien ”Downton Abbey”. Vi lämnar familjen Crawley och husets alla anställda för alltid vid nyåret 1925/26. Jag kommer säkert många gånger att stanna upp och undra hur det gick för de olika personerna – kanske speciellt Edith.
      En scen som jag särskilt minns är Marys försök till försoning med systern som hon mobbat hela tiden. Edith frågar varför systern vill försonas. Då säger Mary att en gång, när de är gamla, kommer de båda systrarna att vara de enda som minns hur det var i deras ungdom och de enda som minns den yngre systern Sybil. Att ta till vara de gemensamma minnena blir en uppgift som åstadkommer försoning systrarna emellan.
      Det är märkligt att idag när både Mary och Edith sedan länge är döda, är krönikören en av dem som vårdar minnet av Sybil, en av de finaste unga kvinnor jag någonsin träffat.

      Två mysdeckare

      Jag har lite svårt för den blodiga genren där folk styckar varandra och människor plågas systematiskt och långdraget, hur spännande det än kan vara. Psykisk tortyr kan vara lika otäckt. Allt beror naturligtvis på hur det berättas.
      Nej, det finns en grupp författare som jag gärna läser och dit hör kanadensiska Louise Pennys böcker, Elly Griffiths, Ann Cleeves och Belinda Bauers. Peter Robinson och Stephen Booth håller alltid god klass och nu har jag upptäckt en ny norrman, Jörn Lier Horst.
      Louise Pennys senaste bok på svenska heter Ett förbud mot mord. Som alltid är det den långe, brunögde kommissarie Armand Gamache från kanadensiska Sürete som leder uppgiften att hitta mördaren i detta familjedrama. Allt utspelar sig på det högklassiga värdshuset Bellechasse i fransktalande Quebec-regionen. De tidigare böckerna tilldrar sig i den lilla fiktiva byn Three Pines, inte långt därifrån. Vi är många som skulle vilja åka dit!
      Denna gång ska Armand Gamache och hans fru, Reine-Marie, fira en jämn bröllopsdag på Bellechasse. De övriga gästerna tillhör alla den förnäma familjen Finney från Montreal.
      Detta är en pusseldeckare i Agatha Christies anda och rimligen ska man kunna lista ut vem som är skyldig till mordet som ovillkorligen äger rum. Alla ledtrådar ska finnas i intrigen men jag lyckas nästan aldrig och det spelar inte någon roll det blir lika spännande ändå. Penny är en mästare på miljöskildring. Temperaturen i boken stiger när högsommarvärmen blir närmast olidlig i den kanadensiska vildmarken. Berättelsen kulminerar med mordet, och i och med det svalkande skyfallet som följer, lugnar sig tempot något för att åter trissas upp mot slutet när kommissariens eget liv är i fara.
      Jörn Riel Horsts hjälte heter William Wisting och är en erfaren utredare vid polisen – rättskaffens, sympatisk och samvetsgrann, som det står på baksidestexten till hans senaste bok, Grottmannen. Man lär känna honom väl i Horsts första bok på svenska, Jakthundarna, från 2014. Horst, som själv arbetat som polis och journalist, beskriver ingående polisens arbetsmetoder. Dessutom är det mycket intressant att följa hans dotter Lines arbete som kriminalreporter. Hon ringer i mobilen och surfar hejvilt medan hon kör sin bil på igensnöade vägar. Tala om simultankapacitet!
      Grottmannen utspelar sig i Sydnorge, huvudsakligen i den lilla staden Stavern. Denna gång jagar polisen en amerikansk seriemördare med rötter från trakten, och norska polisen måste ta hjälp från FBI. Parallellt söker Line information om en granne som suttit död i sitt hem i fyra månader, utan att ha saknats av någon. Hon vill skriva en artikel om ensamhet – ett nog så aktuellt ämne även i Sverige. Naturligtvis har de båda fallen gemensamma nämnare och Horst bygger med små detaljer upp en spänning som blir nästan olidlig mot slutet av berättelsen.
      Skickligt och välskrivet! Även här borde man ha kunnat lista ut vem som var mördaren. Nu ska jag beställa hans allra senaste bok, Vinterstängt, på biblioteket!

      Bra från brottsofferdagen

      Måndagen den 22 februari var för många en dag likt alla andra. Men det var inte vanlig måndag, det var den internationella brottsofferdagen. En dag som på många håll runt om i världen uppmärksammades särskilt mycket, och det med all rätt. Så skedde även här i Karlstad.
      Den internationella brottsofferdagen inträffar årligen den 22 februari och har till syfte att uppmärksamma brottsoffrens situation och de ideella organisationer som arbetar med de individer som utsatts för brott. Idén föddes i Sverige 1989, men är nu ett erkänt datum i flertalet länder.
      I Karlstad uppmärksammades dagen med filmvisning och efterföljande diskussion på Värmlands museum. Temat för dagen var våld i nära relationer och det var om detta de två filmer som visades handlade om. Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem som orsakar stort lidande för den utsatte, såväl fysiskt som psykiskt.
      BRÅ (Brottsförebyggande rådet) publicerade 2014 en rapport med namnet ”Brott i nära relationer”. I den finns att läsa att 6,8 procent av befolkningen uppger att de någon gång under 2012 hade utsatts för brott i en nära relation. Fördelningen mellan kvinnor och män var nästan lika stor, men kvinnor är mer utsatta för upprepade brott.
      De två vanligaste typerna av brott i nära relationer är systematiska kränkningar och försök att inskränka en individs frihet. Kvinnor är inte enbart mer utsatta för upprepade brott, utan även för grövre brott. 29,1 procent av de kvinnor som blivit utsatta för grov misshandel uppgav i den genomförda undersökningen att de behövde, eller hade behövt, uppsöka sjukvård.
      Rapporten visar på skrämmande siffror och förtydligar det samhällsproblem som brott i nära relationer innebär. Bland annat visar den att var femte person i Sverige någon gång under sin livstid har blivit utsatt för brott i en nära relation. Utav de våldsutsatta individerna uppger även en tredjedel av kvinnorna samt en fjärdedel av männen att det bor barn i hushållet. Barnen i dessa hushåll var något som de filmer som visades i Karlstad uppmärksammade särskilt.
      De flesta av de som blivit utsatta anmäler inte att de blivit det. Endast 7,9 procent uppgav att de någon gång under 2012 hade varit i kontakt med polisen. Av dessa hade endast drygt hälften gjort en polisanmälan.
      Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem som verkligen förtjänar uppmärksamhet. Att belysa detta ämne och få fler engagerade i frågan skulle kunna hjälpa så många fler. Det är inte bara den enskilde som drabbas utan det finns även barn som lever med detta dagligdags.
      Internationella brottsofferdagen i måndags blev ännu ett tillfälle att belysa detta samhällsproblem. Det behöver fortsätta göras, så att fler blir medvetna och så att detta samhällsproblem kan fortsätta att bekämpas.

      Alltid värst

      AlltidVärst

      Jag kände inte försäljningschefen Hugo Rundin särskilt väl, och det lilla jag kände till tyckte jag inte om.
      Värst av allt är hans ständiga strävan att vara just värst!
      Hugo hade startat sitt vuxenliv med två tomma händer och en mångsidig okunnighet på de flesta områden. Dock bättrade han sig och gjorde med tiden stor karriär på Värmlandsverken AB i Avan.
      Hugos värst-mani yttrade sig i ett behov att alltid överträffa sin omgivning. Sa någon nyss hemkommen från Kanarieöarna att han njutit av de underbara sandstränderna, kunde Hugo genmäla.
      – Det hörs att du aldrig varit på Madagaskar.
      Så där var det ju alltid. En av gruppcheferna berättade en vinterdag att hans fru sånär hade träffats av en nedfallande istapp på Nybrogatan.
      Hugo kontrade.
      – Vad säger du då om min svåger som höll på att få en nedfallande takskottare i huvudet! Som väl var föll mannen från ett villatak och klarade sig med en stukad tumme. Min svåger slapp undan med en chock.
      En nyanställd reklamchef från Kil försökte en gång imponera på Hugo.
      – Jag var bjuden på middag hos VD i söndags. Du kan tro han har en spektakulär villa.
      – Pja, övertrumfade Hugo. Personligen tycker jag han har installerat sin sportstuga med större integritet. Vinkällaren där är en klenod!
      Så en dag i fikarummet uppstod av någon anledning en diskussion om jorden som planet.
      – Ni känner väl till det excentriska engelska sällskapet Flatness of Earth-Society, sa Bodil på exportavdelningen. Medlemmarna där har aldrig tagit till sig uppfattningen att jorden skulle vara ett klot..!
      – Men lilla vän, inflikade Hugo honungslent, så tillvida har ju sällskapet alldeles rätt. Jorden är inget klot.
      Här utbröt ett tumult av protester från de fikande. Man anade ett inslag av skadeglädje: nu hade väl mallgrodan ändå gjort ner sig bortom all räddning…
      Hugo satt med slutna ögon medan han avnjöt situationen. Så snart invändningarna tystnat spelade han ut esset ur ärmen.
      – Vår planet är ingalunda klotrund utan har en svag päronform med ’tjockänden’ i Antarktis…
      Som var och en förstår gick oss Hugo på nerverna…
      En gång medan vi duschade efter ett parti bowling (som naturligtvis vanns av Hugo) kom vi att prata om fiske, och jag frågade.
      – Vad vägde den största gädda du tagit på spinnspö?
      – Sju kilo, sa Hugo och tvålade in hårbottnen.
      Jag skrockade inombords av förtjusning; tjossan, där hade jag honom prydligt på kroken!
      – I söndags drog jag upp en best på nio i Luröviken.
      – Säger du det, sa Hugo och frustade som en häst under vattenstrilet. – Ja, Lurö är ett bra fiskevatten, helt klart. Men min egen favoritvik, som ligger en halv sjömil väster om Luröviken, är oslagbar. Jag minns en pingsthelg där för två år sen. Jag hade stått en hel blank eftermiddag och kastat mot en vassrugg. Egentligen var vädret på tok för vackert för att få gäddorna på hugget, men jag framhärdade eftersom jag vill testa min nya wobbler i hårdplast. Plötsligt, förstår du, kände jag ett alldeles obeskrivligt ryck i reven! Jag svarade med ett motryck – resten blev som att försöka veva in en julgran fästad i rotänden. För varje vunnen meter stretade gäddan emot med alla fenorna utspärrade, och jag fick ge honom tillbaka en halvmeter. Sådär höll vi på, till sist hade jag ändå bytet i båten. Gissa vad det vägde!
      – Nej.
      – Elva!
      – Stopp där, utbrast jag. Gäddfan kan ju inte ha vuxit medan vi stått här och duschat! Du sa precis nyss att din största gädda vägde sju kilo, så kom inte här och försök – –
      – Den största ja, svarade Hugo. Men den tyngsta vägde elva…

      Tandsköterskan Nina fick jobb direkt

      Tandsköt

      Det är en god arbetsmarknad i Värmland 2016. Nya jobb kommer att finnas i såväl offentlig som privat sektor och en som fått jobb direkt efter utbildningen är tandsköterskan Nina Andersson på Folktandvården Våxnäs.
      Foto: EVA DAHL