Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 640 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: september 2015

      Småbutiker frodas på Norrstrand

      KT so

      Alla har inte råd med dyra hyror i A-lägen mitt i centrum. Men där måste man inte ligga för att bygga upp en kundkrets. Se bara på Norrstrand där nischade småbutiker, inte sällan i källarlokaler, frodas. Hur gör ni? Hur tänker ni? Larysa, Staffan och Lena ger oss svar.
      Foto: PETER BÄCKER

      Nu ska Resecentrum planeras på allvar

      Nu är de flesta beslut tagna för att det blir ett Resecentrum. I våras beslöt Karlstads kommunfullmäktige dessutom att ansöka om att förskottera 200 miljoner kronor till projektet Tåg i tid, där Resecentrum ingår.
      Därför börjar nu kommunen arbetet med att förbereda de delar där det är möjligt. Men fortfarande återstår några beslut av Trafikverket innan man vet exakt hur det ska se ut och när det börjar byggas.

      De har varit Herrhagen trogna i 51 år

      Ett prydligt rutnät av gator blev resultatet för Herrhagen i stadsplanen från 1898. Med arbetsplatsen KMW som nav växte Herrhagen fram till den stadsdel vi ser idag – en blandning av pittoreska villakvarter, krogar och lägenheter. Många Karlstadsbor har bott någon period av sitt liv på Herrhagen – och Ralph och Barbro Nilsson har passerat 51 år på Långgatan.

      Förskola ska startas i Härtsöga gamla skola

      Snart kommer åter barnaröster att höras i och kring Härtsöga gamla skola. I december öppnar nämligen montessorifriskolan Stellatus en förskola för 20-talet barn.

      Konstnär och numera även författare om sin cancer

      Åke Grützelius är inte bara ingenjör på Skoghalls bruk och konstnär. Nu kan han även kalla sig författare. I år gav han även ut en e-bok ”Aktas för solljus” om sitt liv som cancerpatient. Snart kommer den även i tryck.

      Ny bok om Frödings avtryck

      För fem år sedan gav professor emeritus Dag Nordmark ut en bok om Gustaf Frödings texter i Karlstads-Tidningen. I samband med det såg han att väldigt lite var skrivet om hur omgivningens uppfattning av Fröding har sett ut genom åren. Nu har därför även det blivit en bok i form av Gustaf Fröding-sällskapets årsbok.

      Har sålt blommor på Hammarö i 30 år

      Den 1 september 1985 slog Annette Andersson upp portarna till Nettans blommor. I dag, 30 år och några veckor efteråt, driver hon fortfarande blomsterhandeln i Skoghall.

      Skeppsredaren som dog ung

      Han var bara 37 år när han avled men skeppsredaren Josef Bergendorff hade redan hunnit göra bestående insatser inom skippingen i Karlstad och stärkt Ahlmarks verksamhet.

      Ny strandäng ska locka fler fåglar

      Grågås och sånglärka är bara några exempel på fåglar som man hoppas ska ta den nya strandäng i besittning som just nu iordningställs mellan Skärdgårdsmuseet och järnåldersgravarna.

      En food truck med fläkt av Manhattan

      Lite storstadspuls blir det på helgens matfestival, Smaka på Värmland, i Mariebergsskogen när Daniel Högfeldt erbjuder superburgare ur sin food truck.

      Röda korset firar 150 med foto och bullfest

      När Svenska Röda korset fyller 150 år firas det även i Karlstad där det blir fotoutställning och bullkalas på bibliotekshuset. Inbjudna gäster berättar om Röda Korset och omhändertagandet av de judiska kvinnorna på Herrhagsskolan 1945.

      43 nya bostäder vid Pråmkanalen

      Bryggudden fortsätter att växa och näst på tur är Kanalstranden vid Pråmkanalen.

      Sol och spa på Herrgårdsgatan

      Carlsta Sol & Spa på Herrgårdsgatan invigdes härom dagen. Tidigare låg här ett renodlat solarium, men med ny ägare, som även driver Beauty center i Haga, har en spa-del tillförts. Här ingår bland annat bubbelbad och olika behandlingar. Men solariemöjligheter finns fortfarande.

      På slavarnas tid!

      Sue Monk Kidds roman En handfull vingar bygger på kvinnorättskämpen Sarah Grimkés fantastiska liv. Sarah föddes 1792 i en förmögen plantageägarefamilj i South Carolina som ett av fjorton barn. Dagen då hon fyllde elva år fick Sarah en egen slavflicka i present och Sue Monk bygger sin roman kring dessa två kvinnogestalter. Vad jag förstår håller sig författaren väldigt nära sina historiska förebilder, åtminstone beträffande Sarah.
      I verkligheten vet vi inte hur länge slavflicka Hetty levde. Redan tidigt revolterade Sarah mot slaveriet. Hon ville frige Hetty redan dagen efter födelsedagen men det tillät inte hennes far, domaren. Sedan 1740 var det förbjudet att lära slavar att läsa men Sarah trotsade förbudet och på kvällarna låg bägge flickorna intill eldstaden på Sarahs rum och övade. När det upptäcktes att Hetty kunde läsa förbjöd fadern Sarah att läsa böckerna i hans bibliotek – ett straff som nästan krossade den begåvade flickans livsvilja.
      Så småningom får Sarah möjlighet att resa och med tiden flyttar hon norröver till Philadelfia där hon lämnar den episkopala kyrkan föräldrarna tillhörde och blir kväkare och berömd aktivist mot slaveriet. Hon blev också en av USA:s tidigaste kämpar för kvinnors rättigheter.
      Som kontrast till Sarahs liv berättar Monk om flickan Hetty, också kallad Trubble. Kvinnorna skildras i alternerande kapitel och har, trots så olika uppväxtvillkor, mycket gemensamt i sin frihetslängtan.
      Man får en skrämmande inblick i slaveriets villkor i södra USA på den tiden och likaså i det kringskurna liv som även kvinnorna i de högre samhällsklasserna levde under på 1800-talet.
      Sue Monk Kidd fick sitt genombrott 2002 med boken Honungsbiets hemliga liv.
      En doft av död av Andrew Taylor är en välskriven och, som jag tror, högst trovärdig historisk deckare som tilldrar sig lite före Sarah Grimkés födelse.
      Den korrekte, men inte särskilt karismatiske Mr. Edward Savill, anländer till New York den 2 augusti 1778 som representant för Amerikadepartementet i London. Savill skulle hjälpa strandsatta lojalister att kräva kompensation för förluster av egendom, alltså sådana som förblivit lojala mot britterna under det amerikanska frihetskriget. Vi som följer serien Poldark på TV fick se en skymt av detta krig i inledningsavsnittet av serien!
      Det är en spännande bild av åren närmast frigörelsen Taylor ger. Han beskriver målande kaoset som rådde i det belägrade och förslummade New York, slavarnas situation och seder och bruk. Mordgåtan, vars upplösning till sist avslöjas, är nästan av underordnad betydelse.

      Fel halva

      Så har vi då än en gång anträtt färden in i fel halva av året. Det skedde i går – närmare bestämt halv fem på morgonen. Dag och natt var då lika långa. Det var en dyster dag. Ledsam på gränsen till sorglig, för vad har vi nu att se fram emot? Först blir det en tid med falska förhoppningar såsom starka färger i naturen, trattkantarellsoppa och älgstek. Men alltför snart har det sprakat färdigt där ute, och då inträder den stora gråheten med hundratals nyanser av just grått. Gråa måndagar, gråa promenader, grått arbetsliv, gråa människor, gråa kläder, gråa morgnar ja, till och med mitt hår blir gråare den här tiden på året. Solbrännan bleknar liksom minnena från sommaren – den där andra tiden, det där andra livet. Det riktiga livet.
      Som om inte detta vore nog ska vi sedan in i det totala mörkret, som endast kan överlevas med hjälp av artificiell glädje i form av ljusslingor, glögg och julpynt. Där är vi om tre månader, och först då – när eländet inte kan bli värre – vänder det. Då är det ännu tre månader kvar tills dag och natt blir lika långa igen, och denna tid är kanske den allra dystraste. Mörker. Kyla. Snö. Evighetslånga nätter och dagar som aldrig hinner börja, innan de är slut. Osandade gångbanor och kliande plagg som inte förmår hålla kylan ute. Helvetesmorgnar, då man tvingas upp som det känns mitt i natten och man bara vill sova, sova, sova tills mörkret viker för gott.
      Detta är vad vi har att vänta – i år liksom alla år. Men för mig kanske det ändå finns ett litet hopp just denna vinter och följande. Jag befinner mig visserligen i fel halva av livet, nämligen dödhalvan, och det kanske inte låter så muntert och är väl inte heller så himla kul, men det har sina positiva sidor också – som att vara pensionär, och det tänker jag bli vid årsskiftet. Den stora friheten hägrar; den där som jag inte har upplevt sedan jag var barn. Och då fanns det ju vuxna personer som begränsade denna frihet.
      Men nu ska jag ligga kvar i sängen om morgnarna tills den där eventuella lilla ljusstrimman visar sig på den grågrå himlen, och varför skulle jag gå ut i arktisk kyla på livsfarliga, slaskvåta eller nysnöade gångbanor? Nej, det blir kaffe och tidning till långt fram på dagen, varefter jag kan försvinna in i fiktionens värld med hjälp av god litteratur och maffiga filmer medan långkoket står på spisen. Om min skrala inkomst tillåter kan det väl också bli en och annan resa mot sydligare nejder, för jag behöver ju inte längre betala högsäsongspriser, när jag inte längre är hänvisad till skolloven.
      Så vem vet; höstmörker och vinterkyla kanske rentav blir uthärdliga från och med nu. Och kanske fel halva i livet blir rätt halva. Men där går gränsen. Att fel halva av året någonsin blir rätt det tvivlar jag på!