Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: maj 2015

      Nya skyddet ska stoppa översvämning i Inre hamn

      Översv2215

      När allt fler bostäder byggs kring Inre hamn och Kanikenäsbanken krävs översvämningsskydd. Det första i sitt slag i Karlstad börjar byggas i september vid inloppet under Våghusbron på Hammaröleden. Det ska bilda en vägg mot Vänern om vattennivån blir för hög.
      Foto: EVA DAHL

      Freden bjuder ugnsbakad kyckling med smakrik sås

      En rätt som passar lika bra till vardags som fest. Det vill anrika Restaurang Fredens gärna dela med sig av och lär oss laga ugnsbakade kycklingfiléer med soltorkade tomater i en smakrik sås.

      Ny bilklubb i Karlstad har premiär för sin första fordonsutställning

      Det har fötts en ny bilklubb i Karlstad som heter Sola Cruising Car Club, SCCC. På lördag arrangerar man också sin första fordonsutställning, på Norra fältet.

      Tornrummet har gjort en tidsresa till branden

      Tornrummet i Arkivcentrum har stått tomt i alla år. Men nu har vindsutrymmet genomgått en tidsresa mer än 150 år tillbaka i tiden. Med möbler och annan inredning från tiden är det nu ett fiktivt härbärge för Karlstadsbor efter stadsbranden 1865.

      Premiär för nytt lekland

      På fredag slåss portarna upp Leo’s Lekland, Gräsdalens nya familjeattraktion. KT fick en förhandstitt bland aktiviteterna.

      Ramona kör eget team i rallcross-EM

      Efter en framgångsrik tid som rallyförare valde Ramona Karlsson för ett par år sedan i stället att satsa helhjärtat på rallycross. I årets EM-serie satsar hon dessutom på att driva ett eget team. Här berättar hon varför.

      KAU hoppar av Kronoparkens dag men kommunen står fast

      Kulturen ska förena människor med olika bakgrund och bidra till att ta bort barriärerna. Det hoppas arrangörerna bakom Kronoparkens Dag på lördag. På onsdagsmorgonen kom beskedet att Karlstads universitet hoppar av sitt deltagande då artisten Dani M, som anklagats för antisemitiska uttalanden, är med.

      Fortsatt rotrenovering av Lillängslägenheter

      Under ett år har rotrenoveringen av hyreslägenheter i Lillängen pågått och om ytterligare ett år är alla 177 lägenheter klara. 125 miljoner kronor är notan för det kommunala bostadsbolaget.

      Konst, dikter och foto vapen mot mobbning

      Med hjälp av gripande dikter, konstverk och foton utställda på Naturum i Mariebergsskogen vill tre ungdomar från ideella föreningen Samlingspunkten på Orrholmen dra blickarna till mobbning och förmå fler att agera emot.

      25 år av indiska intryck har blivit bok

      Det började delvis av en slump när några lärarstudenter 1987 åkte på en omvälvande studieresa till Indien. En av dem som följde med var Inga-Lill Fjällsby, numera utbildningssamordnare på Karlstads universitets lärarutbildning.
      Nu har hon medverkat till en bok om universitetets över 25 år av samarbete.

      Gamla vägvisaren åter på Färjestad

      Nu har vägvisarstenen fått upprättelse- bokstavligen. Härom dagen placerades den tillbaka på Färjestad och visar vägen ”Mod Hjerpetan”.

      Detaljplan öppnar för småbåtshamn

      På södra delen av Örsholmen kan en ny småbåtshamn komma att se dagens ljus. Stadsbyggnadsnämnden har beslutat att en ny detaljplan ska göras som kan öppna för småbåtshamn och uppställningsplats för husbilar.

      Att se på världen från den ljusa sidan

      Jo, det är väl helt okej. Om man bortser från det faktum att jorden är på väg åt helvete. Tack som frågar! Det är lätt att bli tungsint när man dagligen matas med negativa nyheter tills ångesten står en upp i halsen.
      Nepal ligger i spillror, Santa Barbaras kustlinje är svart efter att tusentals liter olja läckt ut. Vi kommer förmodligen att se svarta isbjörnar i Arktis framöver också, eftersom Obama gett tummen upp för oljeborrning i området. Trots att Inrikesdepartementets gren BOEM fastställt att risken för ett eller flera större utsläpp är 75 procent.
      När man vadar omkring där i svärtan glömmer man lätt att världen har en ljus sida också. Sverige har vunnit Eurovision Song Contest, Irland har röstat JA till samkönade äktenskap, semestertider nalkas.
      Det här är ju helt och hållet baserat på mina åsikter. Sådant som är positivt eller negativt i mina ögon kanske ser helt annorlunda ut i någon annans. Vi är ju trots allt olika.
      Men något vi alla har gemensamt är vårt behov av ljusterapi. Nu syftar jag inte nödvändigtvis på att sola eller stirra sig blind på en glödlampa. Ljus finns i många former. Jag menar att vi alla behöver någon eller något i våra liv som fyller oss med värme och glädje. Någon eller något som får oss att glömma mörkret några minuter.
      Själen behöver en solsemester då och då för att inte bli avtrubbad av allt hemskt som händer. Om vi bara fokuserar på allt det onda kommer det så småningom att normaliseras. Vi accepterar misären som lag och förlorar vår medmänsklighet. Det är ju kontrasterna som får oss att inse skillnaden mellan det positivt laddade och det negativt laddade.
      Artisten och journalisten Tomas Andersson Wij sjöng en gång: jag måste slå på mörkret runt om mig, slå det tills det blöder ljus. Ibland kan faktiskt ljus utvinnas ur mörker. Vilket är betydligt mer hälsosamt än att utvinna mörker ur ljus, som tilltänkt i Arktis.
      Hur kan ljus födas ur mörker, kanske du undrar? Se bara på den gemenskap som uppstår i naturkatastrofernas kölvatten. Alla politiska, religiösa och sociala olikheter läggs åt sidan. Alla är lika värda och kämpar för ett gemensamt mål. Det är så ljus växer ur mörker.
      Vi borde tillämpa det mer i vårt vardagliga liv. Om vi ser någon som verkar utsatt eller förtvivlad borde vi fråga hur det är och om vi kan hjälpa till på något vis. Det krävs så lite för att få vågen balanserad. Det krävs så lite för att skapa jämvikt och jämlikhet. Ibland räcker det med ett leende. Eller en fjärils vingslag. Varde ljus!

      Teaterminnen

      Nära och kära hade kommit samman för att fira åttioåringen på hans stora dag. Och där var hurrarop och glam och det var stiliga högtidstal och fler skålar än vad någon gitte räkna. Fram på kvällen, efter det att kaffet med tillbehör hade serverats, smög sig en dåsighet över festföremålet. Hakan kom till vila på slipsknuten och man såg alltmer av ögonlocken… För att hejda ett regelrätt insomnande böjde sig en av sondöttrarna fram över bordet och ropade genom sorlet.
      – Hur är det, går farfar på teatern nu för tiden?
      Under många år av sin skådespelarkarriär hade Pontus Björne tillhört Kungliga Dramatens fasta ensemble. Han rätade på sig och det kom lyster i ögonen. Livad av en tilltagande ilska sa han skarpt.
      – Aldrig i livet. Jag känner mej inte bekväm med dagens skådespelare. Det hörs ju aldrig vad dom säjer! Tala otydligt och i rasande fart, tycks vara vad man lär ut i teaterskolorna nu för tiden.
      – Men, vågade sondottern invända, inte vill väl farfar ha en återgång till den Anders de Wahlska spelstilen. Replikerna skulle den gången kursiveras och deklameras som operaarior utan musik! Jag minns hur Lars Hansson brukade pumpa upp också de obetydligaste inpass med dånande retorik och vidlyftiga åthävor (”SÄJ ÅT PIGAN ATT JAG VILL HA ÄGGEN VÄNDSTEKTA!!).
      – Kan så vara, muttrade Pontus Björne. Fast med Lars Hanson i aktion kunde även dom på tredje raden uppfatta vad som blev sagt på scenen, och tänk att det tycker jag är en fördel… Men ser ni, jag vet precis hur det hela började. Jodå. Det här moderna sättet att inte längre artikulera texten har en upphovsman! Och ett tillkomstdatum! Jag talar om Paul Oskarsson. I rollen som Hamlet år 1951. Jag vet, för jag spelade Polonius den kvällen.
      I stället för att föra ut Shakespeares ord till publiken behöll Oskarsson huvudparten för sig själv. Många av de bevingade orden förmådde aldrig lyfta från de tiljor dit han riktade dem. Där stod han kvalfullt lutad mot ett sättstycke och småmuttrade om sina problem inåt kulisserna…Hans version av Hamlets paradmonolog ser jag som ett trendbrott. Strövis uppfattade parketten ord som föreföll bekanta:
      – ”Att vara eller inte vara det är mummel; mån ädlare att muttra och sluddra ett bittert ödes humhum och hummelmummel än att ta till vapen mot vad det nu kunde vara och göra slut på något som inte gick att uppfatta – – – ”.
      Någon slog påtåren i farfars kopp, och en av svågrarna ropade från bordsänden.
      – Men nog hände det väl roligare saker än så på Dramaten.
      Den gamle drack av kaffet och fortsatte uppmuntrad av intresset.
      – Ojoj, där funnes massor att berätta. Om Holger Löwenadler och Tora Teje. Om Inga Tidblad och Ulf Palme. Storartade människor, magnifika aktörer. Sen hade vi ju också Viktor Jansson, känd för sina återkommande missöden på scenen. En glädjespridare utan like. Det var nu en gång Viktors öde att i en handvändning förvandla den nattsvartaste tragedi till fars…
      Pontus Björne prövade en tugga av frukttårtan innan han fortsatte.
      – Jag kan berätta om en oförglömlig kväll med Sofokles drama Filiostratos. I tredje akten finner vi den av olyckor så ohyggligt drabbade kungen i sin moders kammare. Tröstsökande vilar han sitt bekymrade huvud i hennes famn. En page inträder och påminner Filiostratos om den förestående flykten till Naxos.
      Med en suck – nog den djupaste i teaterhistorien – reser sig kungen och går fram mot rampen för några avskedsord, riktade upp mot de ansvariga gudarna. Han stryker sig över hakan – och inser i en isande blink att skägget saknas…
      Detta långa silvervita lösskägg med svarta strimmor som han burit med sådan värdighet hela vägen genom dramat, det sitter inte längre där det ska! Kungen kastar en blick över axeln och inser det han varseblir: skägget ligger som en silkesapa i knät på den förtvivlade modern; senare får vi veta att det hade fastnat i ett av hennes klädsmycken…
      Björne blir samtidigt medveten om sin publik. Andlös, förhäxad och med knappt återhållen munterhet följer salongen det drama i dramat som utspelar sig på scenen.
      Efter ett ögonblicks tvekan, hålögd och skägglös men likväl samlad, väljer kung Filiostratos att fullfölja sin monolog:
      – ”Förföljd av namnlösa olyckor anropar jag himlen om förbarmande! Ej får jag röna brudgummens del i bröllopsfröjd, får ej som fader glädjas åt egna barn. Jag lever osäll, ensam, utan vänners stöd, hemsökt av förtärande sjukdomar, mitt rike är ödelagt och övermannat av min värsta fiende, och som inte allt detta vore nog har jag dessutom blivit av med det förbannade skägget!!”
      Med de orden frambesvor kungen en veritabel åskskräll av bifall, och glädjeyttringarna följde honom ända fram till ridåfallet.
      Teaterchefen Karl Ragnar Gierow gick förstås i taket, och Viktor Jansson fick i fortsättningen nöja sig med tillfälliga biroller i komedier av Johann Nestroy och Dario Fo. Men nu får det räcka med teaterminnen för ikväll. Vill någon räcka mej bananlikören!

      Karlstad, möjlig Eurovision-anhalt?

      Med hela 365 poäng tog förhandsfavoriten Måns Zelmerlöv och Sverige hem segern i årets upplaga av Eurovision Song Contest. Totalt kan vi svenskar nu stoltsera med sex vinster i tävlingen, vilket gör oss till den näst mest framgångsrika deltagarnationen efter Irland. Med en vinst följer att nästa års tävling arrangeras i vinnarlandet. Städer som Stockholm, Göteborg och Malmö står alla redo att axla denna ärofyllda uppgift. Men vore det inte spännande om även Karlstad gav sig in i den matchen?
      Att arrangera ett evenemang av den storleksordningen som Eurovision Song Contest är ställer höga krav på arrangören, värdstaden och logistiken runt om kring. Tusentals människor från Europas alla hörn reser över land och hav för att följa sina favoriter genom deltävlingar och förhoppningsvis även i den avslutande finalen. Något som betyder att infrastruktur, logi och logistik måste fungera på ett ypperligt sätt. Allt för att det hela ska flyta på så smidigt som möjligt. Senaste gången Sverige stod värd för tävlingen var 2013 då ägde det rum i Malmö. Detta var såklart inte gratis att genomföra. Den totala investeringskostnaden uppgick till dryga 25 miljoner kronor. Det är mycket pengar och för en ort som Karlstad skulle denna summa vara ännu mer påtaglig, jämfört med en större stad som Malmö. Men, det lönade sig dock att göra dessa investeringar.
      Varje år lockar Eurovision, förutom de tillresta entusiasterna, cirka 180 miljoner tv-tittare (EBU:s egna siffror) från hela världen. De flesta kommer från de deltagande länderna, men även länder som inte deltar sänder programmet. Australien deltog i år, men gör det inte i normala fall, och där ses evenemanget årligen av en miljonpublik (2,93 miljoner år 2013). Nytt för i år var även att tävlingen för första gången sändes i Kina. Ett land med potential att locka hundratals miljoner tittare. För varje investerad krona under Eurovision Song Contest i Malmö 2013, betalades det tillbaka över sju kronor. Den totala vinsten som Malmö stad gjorde på att arrangera detta evenemang uppgick till hela 181 miljoner kronor, tack vare en ökad turismomsättning. Ser man till det totala medievärdet, räknat i annonsvärde, som Eurovision i Malmö genererade uppgår värdet till 1,1 miljarder kronor.
      Räknat på de intäkter som denna tävlingen faktiskt leder till är investeringarna vare sig stora, eller helt karaktärslösa. Att Karlstad skulle arrangera ett evenemang som detta kanske inte är det rimligaste, men lek med tanken en stund. Visst, nu rymmer ju inte Löfbergs Arena lika många publikplatser som Malmö Arena och kan således inte få lika många tillresta besökare, men nettovinsten borde ändå rimligen kunna göras. Givetvis skulle detta kräva en del investeringar ifrån både kommunen och regionen för att det hela skulle bli lyckat, men inget är väl omöjligt? Inte nog med att det skulle kunna innebära en ekonomisk vinst för Karlstad som kommun att få genomföra detta både välkända och storslagna arrangemang, det vore även en storslagen kulmen på ett år fyllt av toppevenemang i kommunen. Den kommande sommaren kommer erbjuda flertalet möjligheter till konserter och musik, fler möjligheter än på många år.
      Den 5 juni äger den traditionella gratiskonserten på Sandgrund rum, månaden efter bjuder på festivalen Putte i Parken, även den med gratis entré och i augusti kommer den nystartade festivalen The Island Festival att inta Stora torget. Utöver dessa så besöker under sommaren flertalet andra artister staden och erbjuder möjligheten att uppleva musikscenen på nära håll. Vilken storslagen final detta skulle kunna bli med Eurovision Song Contest här om ett år. Att det nu skulle skickas in en ansökan från Karlstad om att arrangera detta evenemang är inte särskilt troligt. Det rimliga är att det kommer äga rum i någon av Sveriges tre största städer. Men visst vore det spännande om SVT kunde tänka sig lägga en sådan stor sändning i en mindre stad och om Karlstad då vore ett alternativ.
      Ett mindre evenemang, men med hög kvalité skulle kunna genomföras, men för det krävs som nämnt en förfrågan. Chansen är liten, nästintill obefintligt, men en dag i framtiden kanske det sker. För tänk vad häftigt det hade varit att se vyer av Karlstad svepa förbi i inslagen mellan tävlingsbidragen och veta att detta ses av 100-tals miljoner tittare. Eller att se Karlstads gator fyllas med schalgerfantaster från hela Europa. Tänk vilka möjligheter detta skulle innebära för Karlstad som stad. En dag för detta kanske kommer, men det blir med största sannolikhet inte till nästa års Eurovisionsschalgerfestival. Kanske, om vi har tur och möjligheter, kan vi nästa gång Sverige har vunnit tävlingen från en arena i Karlstad höra orden, ”Welcome Europe!” i bästa sändningstid. Eller ännu bättre, på plats.