Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 640 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: maj 2014

      Så hänger du på surdegsvågen

      Surdeg2 Hak

      Hälsotrenden för med sig en surdegsvåg över landet. Nu har den kommit till Karlstad med full kraft. Vi hälsade på Swenströmskas Stenugnsbageri som berättar varför och även delar med sig av några recept.
      Foto: HÅKAN STRANDMAN

      Flygande start för nya Sundstabadet

      Det har skett 125 000 inpasseringar under första kvartalet. Nya Sundstabadet har fått en flygande start och flaggar för nyheter under hösten.

      Nu har Sommarjakten dragit i gång

      Sommarjakttalong

      Nu sker sista etappen av Duvans renovering

      Efter flera års arbeten är Albèr Fastigheter nu inne på sista etappen av Galleria Duvans omfattande renovering.

      På söndag börjar båtbussarna gå

      På söndag kastar de första båtbussarna loss för säsongen. Större båtar är den enda förändringen jämfört med i fjol. Trots enbart några månaders varsel kan Karlstadsbuss och den nya entreprenören, Karlstads Sjötrafik AB, erbjuda nästan oförändrade avgångar.

      Ställer ut broderade pilgrimsleder i kapellet

      Med världens olika pilgrimsplatser som inspiration har en grupp broderande kvinnor skapat sommarens utställning i Pilgrimskapellet vid Hammarö kyrka.

      Därför återkommer Tommy till Färjestad

      Tommy Samuelsson har varit Färjestad trogen under det mesta av sin hockeykarriär, som spelar och tränare. Här berättar han varför han återvänder till Karlstad och om nästa säsong.

      Unika inspirationdagar om mångfald ur alla synvinklar

      Till veckan väntar en ovanlig form av mångfaldsdagar – Expand. På Karlstad CCC pratar välkända föreläsare under tre dagar om mångfald ur ett större perspektiv.
      – Vi vill gå bortom att bara prata om en diskrimineringsgrund när man pratar om mångfald, säger Beatrice Högå på Brottsförebyggande Centrum i Värmland, en av medarrangörerna.

      Persedelhuset som fick nytt liv

      Stock för stock plockades persedelhuset på Trossnäs fält ner för att återuppföras som familjebostad på höjden ovanför Bergviks Köpcenter. Ägarinnan, Ingrid Hemmingson, värnar Månsgården och släktens historia som fyller rum efter rum.

      1800-talshus byggs om efter Gallerix konkurs

      Ombyggnad och ny hyresgäst efter Gallerix väntar 1870-talshuset på Västra Torggatan 12.

      Blommande vår i Stadsträdgården

      Ifjol fyllde Stadsträdgården 150 år och än idag fyller parken en viktig funktion som grön lunga och blommande oas. Just nu blommar magnoliorna, en del i på sluttampen, så skynda!

      Cheerleaders till Riksmästerskapen

      Cheerleadingföreningen Cheerxplosion i Karlstad satsar nu mot rikseliten. Idag och i morgon tävlar både seniorer och juniorer i Riksmästerskapet i cheerleading i Nyköping.

      Påfarten till E18 på Våxnäs stängd

      Den 21 maj stängdes Hagalundsvägens påfart till E18 vid Västerstrandskyrkan på Våxnäs för gott. En bom monteras upp och enbart Värmlands- trafiks länsbussar kommer att kunna använda påfarten framöver.

      Himmel och helvete på Island

      För några år sedan kom Jon Kalman Stefánssons bok Himmel och Helvete. boken som belönades med p.o. enquist-priset var den första i serien om ”pojken”, fiskarsonen som växer upp på Island någon gång i början av 1900-talet.
      Boken omfattar bara några veckor i pojkens liv. Bok nummer två, Änglars sorg, utspelar sig under några dramatiska dagar på färd i vinterkyla och obarmhärtig storm.
      Förra året kom så Människohjärtat, den sista delen i trilogin.
      Här är pojken tillbaka i köpingen och har återupptagit sin bildningsresa med lektioner i litteratur med den försupne rektorn Gísli och engelska med Hulda, dotter till hotellägaren. Pojken bor hos Geirtrud som beslutat bekosta hans utbildning.
      Det är vår och islossning både i själar och i verkliga livet. Nu ska allt hinnas med, den korta tiden då ljuset regerar. Skutor ska lossas, fisk ska torkas. Vinterförråden fyllas på. För att få utlopp för sin obestämda längtan springer Pojken varje morgon minst tio kilometer innan arbetet tar vid i Geirtruds servering där han hjälper till med allehanda sysslor. Hans tankar upptas hela tiden av de människor han träffade på under den strapatsrika färden med postiljonen Jens upp till Vinterstranden i förra boken. Inte minst tänker han på Álfheid, den osannolikt rödhåriga pigan som kysste honom till liv efter den vådliga vurpan mot doktorns hus i den ödsliga byn i norr. Han tänker också på redardottern Ragnheid som dras till hans oskuldfullhet.
      Författaren målar fram den mustiga berättelsen med sitt poetiska språk. Han beskriver de små husen som står ganska långt isär uppe i Sléttueyri, så täckta av rimfrost att fönstren knappt ens syns – likt konstiga djur som frusit ihjäl under den stränga vintern och havet som andas tungt mellan bergen. Pojkens tankar och fantasier flätas samman med skeendet på ett osökt sätt. Jag kommer att tänka på P.O. Enquists senaste bok och på Torgny Lindgrens språk.
      Dialogen flyter ihop med tankarna utan anföringstecken och men det är ändå enkelt för läsaren att skilja det ena från det andra.
      Alla trådar knyts ihop i denna sista del av serien. Det blir kanske lite väl många trådar, och en något komplex helhet, men det är en invändning som väger lätt. Jon Kalman Stefánsson är värd allt beröm han fått för sin fantastiska trilogi.
      Om norra Island av igår handlar också debutanten Hannah Kents bok En mörderska bland oss. Hon går tillbaka till 1800-talets början och berättar en fascinerande historia om ett mordfall som resulterar i den sista avrättningen på Island 1830.
      Trots titeln rör det sig inte om en deckare utan om en historisk roman, men boken är lika spännande som en deckare. Man imponeras av de kunskaper om seder och bruk på den tidens Island som den unga australiensiska författaren inhämtat. pigan Agnes Magnúsdottírs öde håller sitt grepp om mig långt efter läsningens slut och jag som aldrig längtat till Island har börjat bli nyfiken på ön.

      Båtliv

      Kapten Snedwall och jag har en båt. Han är seglare. Jag är gast och kock. Någon seglare blir jag aldrig; det har jag insett efter tjugosju säsonger ombord. Men jag är bra på att upptäcka prickar och hoppa iland och laga båtmat.
      Så här i början av säsongen har vi inte riktigt samma uppfattning om hur en lyckad dag till sjöss ska se ut. Kapten Snedwall gillar när vinden friskar i och han kan trimma seglen så att det går riktigt fort. Det gör inget om det lutar så att relingen når vattenytan, och temperaturen är inte så väsentlig. Jag däremot tycker att det är som allra bäst när solen skiner och det är varmt, lutningen minimal, och hastigheten – ja, den bryr jag mig inte så mycket om. Men jag vill gärna vara i hamn i god tid, så att jag kan ligga och sola i sittbrunnen ett par timmar, innan det är dags för middagsbestyren.
      Ja, båtlivet det gillar jag! Det är ett enkelt liv; det går ut på att man ska ta sig från en punkt på sjökortet till en annan och se till att det finns färskvatten, mat och dryck, kläder för alla väder och diesel i tanken. Jag älskar de där morgnarna, när jag kan gå direkt från min sovplats i förpiken och ut på badbryggan i aktern och hoppa i sjön för att sedan soltorka och äta båtfrukost med ägg och juice och kaffe. Jag älskar de där solnedgångarna i sittbrunnen, på en ännu solvarm häll eller en liten hamnkrog. Jag älskar de sena kvällarna, då vi tänder stora fina mässingslampan och lyssnar till sjövädret och Sommar i P1.
      Och jag älskar den där känslan av äventyr, när vi närmar oss en främmande hamn. Jag älskar till och med att slussa; det har vi gjort många gånger på Göta Kanal, på Dalslands kanal och i de stora slussarna i Göta älv, och trots det är vi fortfarande gifta! Jag älskar regnets prasslande mot rufftaket, fullmånenätterna när det är absolut omöjligt att gå och lägga sig, eller att ligga på rygg och titta på stjärnorna i augustimörkret. Jag älskar ritualerna som har utmejslats under alla dessa år. Men det viktigaste av allt är dagarna till sjöss med storartade naturupplevelser, vattnet som forsar kring stäven och känslan av frihet. Någon gång dyker det upp en havsörn, kanske en simmande älg eller ett sälhuvud, och det är upplevelser man inte glömmer.
      I slutet av säsongen har jag vant mig. Då närmar vi oss varandra i vår uppfattning om hur den perfekta seglingen ser ut. Det får luta. Det får regna. Det får blåsa. Och det är himla kul, när vi kommer upp i åtta, nio, tio knop! Ibland blir det lite läskigt, när vindstyrkan närmar sig kuling eller åskmolnen tornar upp sig, men vilken känsla det sedan är att komma i hamn, lägga till och skåla för en lyckad och lycklig seglats!
      Men alla de där snörena som finns på en segelbåt dem har jag fortfarande väldigt lite koll på.