Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 640 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: december 2013

      Ingen KT nästa vecka

      ktjul

      Nästa vecka gör KT ett uppehåll. Därför bjuder vi på extra mycket julläsning denna vecka. Nästa tidning kommer i stället den 2 januari nästa år.
      God Jul & Gott Nytt År! önskar vi på Karlstads-Tidningens redaktion.
      Foto: Peter Bäcker

      Värmlands Lucia med nyårsfest i blick

      Lucia moderep

      Värmlands Lucia 2013, Hanna Ingman, visar elegant och häftigt nyårsmode över fem sidor. Låt dig inspireras!
      Foto: Helena Dahlgren

      KT byter chefredaktör

      Karlstads-Tidningen får en ny chefredaktör från den 1 januari 2014. Hon heter Therese Thorén och vikarierar för tillfället på tidningens redaktion. Dessförinnan har hon många års journalistisk erfarenhet, framför allt som reporter och nyhetschef på Värmlands Folkblad.
      Tidningens nuvarande chefredaktör, Eva Dahl, fortsätter arbeta i redaktionen som reporter. Hon har varit KT:s ansvariga utgivare sedan 2000, med undantag för ett par års mellanspel på Värmlands Affärer.

      Så ska det byggas i Karlstad framöver

      Det finns planer klara för 2 500 bostäder i Karlstad – men ingen vill bygga. Samtidigt håller kommunen på att göra planer för ytterligare flera tusen bostäder. Och nu börjar det röra på sig i stan.
      – Men jag tror att många företag fortfarande avvaktar ekonomin och många privatpersoner tvekar inför ett köp, säger Maria Frisk (MP), stadsbyggnadsnämndens ordförande.

      Ensamma välkomnas till Norrstrandskyrkans jul

      Alla har inte vänner eller familj att fira jul tillsammans med. För den som önskar gemenskap håller Norrstrandskyrkan öppet under juldagarna och Verdandi 28 december.

      Strandliv inomhus för piggare vardag

      Gästerna är glada och lite rödkindade när de går hem. Men det är inget party de lämnar utan solljusanläggningen Kusten på Hammarö.

      Nyårsfyrverkeri och torgmusik

      Prick på tolvslaget kommer himlen över centrala Karlstad att lysas upp av det stora nyårsfyrverkeriet från Sandgrundsudden.

      Paret Sandborgh minns sina bandoms jular

      – Den här bonaden som min mamma broderade sätter vi fortfarande upp varje jul, visar Björn Sandborgh.
      Hustru Anna nickar instämmande för hon vårdar jultextilierna ömt. Här berättar paret hur de firade jul förr och hur det ser ut i dag.

      Nya motorikbanor när I2-skogen förbättras

      Nya rastplatser, motorikbanor och bättre skyltning. Det är några av de förbättringar som just nu pågår i I2-skogen i Karlstad. Och i höst visas allt upp på I2-skogens dag.

      Maria börjar planera julen vid midsommar

      Kommunikationsrådgivaren Maria Stenberg har alltid älskat julen. Det är det många som gör, men frågan är om inte ett julfirande som börjar planeras kring midsommar är ganska ovanligt.
      – Jag har alltid älskat julen, tyckte att det var väldigt mysigt som barn. Sedan har det fortsatt, säger Maria Stenberg.

      Så här gör du Carinas julbock i björnmossa

      Den är lika söt som komposterbar. Lika naturvänlig som enkel att göra. Det handlar om den lilla julbocken i björnmossa som länshemslöjdskonsulent Carina Olsson lär oss göra.

      Dålig koll på rättigheter vid julklappsinköpen

      Vad vet Karlstadsborna om sina rättigheter som konsumenter? Konsumentrådgivningen på Rådrummet har gjort en enkät bland ett urval av kommuninvånarna. Resultatet visar att många inte kan sina rättigheter.

      Det lackar mot jul!

      Och då får jag ta med lite barn- och ungdomsböcker i mitt prat.
      Vi är en grupp från stadsbibliotekets barnavdelning som brukar träffas och prata böcker. Alla hinner ju inte läsa allt. Denna gång pratade vi och röstade om de Augustnominerade barnböckerna och vår röst föll på en liten kapitelbok av en debutant, Ellen Karlssons Snöret, fågeln och jag. Flickan Selma är en liten tänkande, försiktig tjej som har svårt att få kamrater. En liten kritisk fågel pickar i hennes hjärta och sänker hennes självförtroende, hon kommer nog aldrig att få en bästis. Det är sommar och sista veckorna innan hon ska börja i den nya skolan. Jag tror att det finns många små Selmor runt omkring och detta är en härlig högläsningsbok för alla dem och deras klasskamrater.
      En bok som gjorde oss gripna och oerhört imponerade var Anna Höglunds Om detta talar man endast med kaniner. Ett mästerverk, tycker jag. Höglunds bilderbok vänder sig till tonåringar, till dem som känner sig udda och utanför (och vilken tonåring gör inte det någon gång!). Den korta texten illustreras uttrycksfullt i dova, mättade färger med lite inslag av kollage och blinkningar till konsthistorien. Jag har aldrig sett sådana bilder av henne förut.
      Sara Kadefors Lex bok, har ett fantasieggande omslag som berättar en hel del om Lex utveckling. Här handlar det om en stark sjuttonårig flicka som valt att vara utanför. Lex är kritisk till allt, sina idiotiska klasskamrater och samhället i stort. Hon gör motstånd genom att förhålla sig passiv. Hon klär sig i gamla jeans och luvtröja. Tillsammans med Jonatan, den homosexuelle klasskamraten som drömmer om att bli stylist, bildar hon en front mot allt och alla. Hon tar en infamt elak front mot Bruno, ungdomsboksförfattaren som flyttar in till henne och mamma. Småningom går det upp för Lex att allt inte är svart och vitt och det leder till en smärtsam men mycket rolig process som för henne in i vuxenvärlden. Allt fränt och rappt berättat av Sara Kadefors.
      I dessa tider är Sydafrika i blickpunkten. En av mina absoluta favoriter bland thrillerförfattarna idag är sydafrikanen Deon Meyer. Har man inte läst honom förut rekommenderar jag hans bok Tretton timmar. Något mer spännande är svårt att hitta och förutom spänningen får man så mycket mer på köpet. Meyer beskriver Sydafrika av idag där svarta, vita och färgade lever tillsammans. Massor av problem kvarstår att lösa och inte minst bevarandet av Afrikas fauna och Meyer tar upp detta i sina böcker. Den senaste, Spåren, är en tjock lunta på 600 sidor som varar hela helgen. Den är en intrikat historia om terroristspaning, diamantsmuggling och kärlek som vävs samman på ett skickligt sätt. Ett par av Meyers huvudpersoner från tidigare romaner dyker oväntat upp i berättelsen och jag tror att en fortsättning följer.
      Så en bok som trollband mig, Lena Einhorns roman om Greta Garbo, Blekingegatan 32. En väninna uttryckte det så att den ville hon läsa långsamt för att den inte skulle ta slut så fort. Einhorn målar en fascinerande bild av vår stora stjärna och jag har en känsla av att hon kommit väldigt nära sanningen. Hon bygger sin berättelse på en diger referenssamling som hon redovisar i slutet av boken och berättar också att hon från början tänkt sig att göra en film om Greta Garbo. Nu blev det en roman i stället.
      Som avslutning en ljuvlig bilderbok, Se upp för krokodilen! av Lisa Moroni med bilder av Eva Erikssson. Eva Eriksson är en av Sveriges finaste barnboksillustratörer och Lisa Moroni är hennes dotter.
      Tora och pappa ska göra en utflykt. De ska åka ut i skogen och tälta bland alla de vilda djuren Allt blir lyckat till slut, när pappa stänger av mobilen och alla måsten och ger sig hän i leken.
      Både den boken och Snöret, fågeln och jag är valda till Bokbryggeböcker i Karlstad. Ett synnerligen träffsäkert val!

      Klappjakt

      Sista hysteriska dagarna innan jul. I vår familj har julafton utvecklats till en enda stor penningbytar dag.
      Även vi vuxna byter lite klappar. Några av oss tycker vi ska skippa det helt, medan andra (undertecknad) tycker att det är jättekul med paket. Eftersom min familj vet att jag tycker det är viktigt, har jag genom årens lopp blivit skämtad med. Ett år delades alla paket ut och inget var till mig. Stackars mig! När jag precis gett upp hämtade tomten en stor resväska. God jul Anna-Karin! I resväskan, som i sig var en julklapp, var det fullt med paket. Min kära mor hade suttit uppe halva natten och slagit in allt hon kom över. Toarulle, russinpaket, tejp, ja allt. Det var säkert ett 50-tal paket. Jag var överlycklig! Prislapp och innehåll är inte så viktigt. Det är stunden innan paketet öppnas som är magiskt. Jag tittar, vänder och skakar.
      Öppnar sakta och omsorgsfullt. Den korta stunden inrymmer ett helt universum av möjligheter. Det kan vara någonting alldeles förtrollande, något som ingen annan sett eller fått förut. Oftast kommer verkligheten i kapp med en bok som tryckts i miljoner ex eller ett par vanliga sockor. Jag vill alltid överraska mottagaren, åtminstone så länge det ligger i paketet. Ett presentkort kan slås in i en stor låda med en tung sten. Det värsta jag vet är folk som sitter och gissar ända tills de får rätt, utan att ha öppnat paketet. Jag är även allergisk för det nonchalanta beteendet att ställa klappar synliga eller i kassar med tydlig avsändare på så att man vet vart klappen är köpt.
      Och det där med rim är jag också kluven till. Det är kul med bra rim, men det måste göras med finess. Absolut inte avslöja innehållet.
      Nu tycker du att jag är en bortskämd, julklappsberoende kärring som sätter upp nitiska regler för hela släkten. Jag vet mycket väl att vi firar jul till minne av Jesu födelse. Vad jag däremot på senare år förstått att jag fått om bakfoten är det här med julklappens ursprung.
      Det började tydligen som en jullek på landsbygden. Man bultade på ytterdörren till en granne, kastade in ett föremål, och sedan försökte smita därifrån utan att bli upptäckt.
      Eftersom jag ända in i vuxen ålder trodde att det hade med de tre vise männen och deras födelsedagspresenter till Jesusbarnet att göra, kan man säga att jag handlat i ”god tro” i större delen av mitt liv. Rent fysiskt är det svårt att ge Jesus födelsedagspresenter, så därför trodde jag vi firade det genom att ge varandra julklappar.
      Jag kanske ska följa min egen tro i år och göra som de tre vise männen. Skippa ”årets julklapp” och skita i att köpa råsaftcentrifuger till hela släkten och i stället fixa rökelse och myrra.(guld är för dyrt) Jag kan ju slå in det med en tung sten i en kartong föreställande en råsaftcentrifug. Snacka om en magisk överraskning!
      En riktigt god jul önskar jag er alla!

      Då vidtog nästa moment: Äggosten

      Vissa maxar julen till det yttersta. Andra köper hämtmat och struntar i julgran och Kalle Anka. Några andra reser så långt bort det bara går. En bra jul kan se ut på olika sätt.
      Själv minns jag jularna från barndomen. De firades alltid hemma hos morfar. Det var fullt av släkt och i köket gick den gamla bakugnen varm. Och när jag säger varm menar jag varm: Det måste ha varit 60 grader i det där köket där allt skulle lagas på samma gång. Vi barn fick en tallrik lutfisk till Kalle Anka och höll oss ur vägen.
      Sedan, i det utkylda rummet, där kakelugnen ångade på och stekte alla inom en meters radie, vidtog det stora tabberaset. Eftersom morfar var mån om en god relation till sina mångåriga grannar, köpte han varje år en enormt stor hemmaystad ost av en dam i närheten. Den ångade och stank och fick en gång ensam en manlig, ingift släkting att lämna bordet och tillbringa den närmaste halvtimmen ute på trappan, kraftigt illamående.
      På det där bordet fanns allt. Syltor och gurkor, hemmagjorda pastejer och korvar, alla upptänkliga kålsorter… Själv var jag en riktig tråkmåns i matväg som barn och åt endast skinka, köttbullar och prinskorvar, men det fanns andra som högg in betydligt hårdare. Till detta serverade morfar oavbrutet snaps till de som uppnått lämplig ålder.
      Till slut, när alla runt bordet såg ut som om de tänkte lägga sig raklånga på golvet och dö mätthetsdöden, då vidtog nästa moment: Äggosten.  För er som inte är bevandrade i den bohuslänska mattraditionen så görs äggost av mjölk och ägg samt filmjölk, som kokar ihop och skär sig. Resultatet hälls upp i en äggostform och serveras med sill.
      Och efter attacken på äggosten, då blev det en smula stilla i morfars hus. Överallt halvlåg det folk som såg ut att somna på stört. Då kom tomten (ännu en granne) och piggade upp stämningen, och sedan ansåg morfar att hans gäster allra troligast måste vara hungriga igen. Och så började allt om igen.
      ***
      Sist men inte minst: Nu tar redaktionens krönika paus på obestämd tid. I stället för våra ansikten kommer ni istället att möta nya Karlstadsbor varje vecka på den här platsen. På annandagen nästa vecka kommer ingen tidning, utan vi ses igen den 2 januari 2014!