Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: oktober 2013

      Snart flämtar ljusen på allhelgona

      KT ky

      Det igenmurade Swederiska gravkoret med fem eller sex gravar är bara ett av flera intressanta inslag på Grava kyrkogård. En plats som kommer att flöda i ljus under Allhelgonahelgen.
      Oändligt många flämtande ljuslågor kommer att skingra mörkret till förfädernas ära under allhelgona på Grava kyrkogård. För ljusseden ligger Gravaborna varmt om hjärtat. Och den som får chansen att blicka ut över kyrkogården från kyrktornet under allhelgonakvällen upplever sig titta ner över en stad. Så många ljus är tända, berättar Anders Larsson som är i full färd med att samla ihop lövhögarna och göra fint till högtiden.

      Hon styr landstinget

      Gunilla Andersson är den biomedicinska analytikern som blev chef inom landstinget i Värmland. Den 1 november börjar hon sitt nya jobb som landstingsdirektör.

      Lanparty hela natten på fritidsgården

      30 killar tillbringade måndagskvällen och natten till tisdagen framför en dataskärm. Det var LAN-party på fritidsgården, dataspelskväll.
      LAN står för (Local Area Network, Lokalt nätverk). Det vanligaste syften för ett LAN-party är att spela datorspel mot varandra och det var det killarna och tjejerna på fritidsgården vid Mörmogården på Hammarö gjorde under måndagskvällen och natten.

      En typisk Karlstadbo?

      En Karlstadsbo kan se ut hur som helst. Den kan vara man, kvinna, gammal, ung, lång, kort, kristen, muslim, vegetarian, student eller arbetande. Med hjälp av statistik har vi tagit reda på hur en medelkarlstadsbo ser ut. Det är en kvinna, 43 år, som bor på Hagalund.
      Vår statistiska medelkarlstadsbo heter numera Maria Johansson. Tidigare var det vanligaste förnamnet Anna.
      – Namnet hänger ihop med vilka namn som är populära just då, ju äldre vi blir byts namnen ut, berättar Anna-Karin Nylin på Statistiska centralbyrån.

      60 språk i Karlstad

      Idag finns det 60 modersmålslärare i Karlstad. När Houria Karlsson började för 17 år sedan var de 15.
      – Det är som ett FN när vi träffas! Och språken som undervisas i återspeglar den politiska situationen i världen, konstaterar Houria Karlsson.

      Rondellen hänger på alléträden

      Trafiken skulle flyta smidigare med den planerade rondellen i korsningen Norra Strandgatan – Östra Torggatan vid Scandic Winn. Men bygget förutsätter dispens från länsstyrelsen för att få ta ner några alléträd.

      Bokmässa i CCC

      Slås publikrekord när värmländska bokmässan flyttar till CCC? Det hoppas ansvariga Anita Andersson men påpekar att en joker i leken är att mässan sammanfaller medallhelgonahelgen då många kanske är bortresta.
      Den stora utställningen 1001 inventions har trängt ut den 14:e bokmässan från Värmlands museum 1-2 november. CCC blev alternativet och här ska ett 80-tal utställare finnas på plats med böcker och annat.

      Karlstad har näst bästa webbplatsen

      Karlstads kommun har den näst bästa webbplatsen i Sverige. Det visar SKL:s årliga granskning av kommunernas information till medborgarna. Även förra året låg Karlstads webbplats i toppskiktet.

      Franskinspirerat hos Mollys café

      Små franska mandelmjölskakor, macarons, får symbolisera det franska tema som gäller hos nyöppnade Mollys café.
      Suzie Tingvall hade i åratal drivit skönhetssalongen Suzie Picant Karlstad Day Spa på Fredsgatan när hon fick chansen att flytta till ett ännu centralare läge. Det var klädbutike

      Jag drog iväg som en avlöning på trehjulingen i de branta backarna

      Vi lever verkligen i ett konsumtionssamhälle. Här är ett klockrent exempel:
      För några veckor sedan var mina bonusbarnbarn hemma med deras farmor som barnvakt. Plötsligt ringer det på dörren. När farmor öppnar dörren står där en av alla ambulerande fiskförsäljare som frågar om de vill köpa lite fisk. Hon är för tillfället inte intresserad och säger som ursäkt att hon inte har några kontanter.
      När hon precis ska stänga dörren, dyker plötsligt den tvåårige blöjpojken upp bakom henne, vi kan kalla honom för ”Ludde”. I handen har han några futtiga enkronor han hittat i huset som ”Ludde” räcker fram till fiskhandlaren och säjer:
      – Köpa!
      Det skulle vara roligt att veta hur han tänkte. Tyckte han synd om farmor som inte hade pengar till fisk? Tyckte han synd om försäljaren som fick ge sig hem i ogjort ärende? Eller var ”Ludde” väldigt sugen på sill och inte ville missa ett sådant tillfälle? Eller vara han bara sugen på att konsumera? Sanslöst komisk var det i alla fall.
      Själv är jag ju en extremt ödmjuk person och var redan på den tiden helt fri från synder. Enligt min mor hade tydligen inte jag heller ett helt fläckfritt CV då heller, vilket hon gärna påtalar när jag blir för kaxig. En sådan berättelse är jag som ”Ludde” var i blöjåldern. Vid ett kort men obevakat ögonblick drog jag iväg som en avlöning på trehjulingen i de branta backarna i Grums. Någon kilometer bort och halvvägs nerför de backarna hittade de mig till slut i en park, fullt upptagen med att fylla på blöjan.
      Några år äldre hade mamma stått och bakat smaskiga bullar medan vi hade sparkat fotboll ute. Jag frågade om vi fick komma in och fika och hon svarade snällt ”Ja!”, som oftast. Vad hon inte insåg förrän för sent var att jag hade bjudit hela områdets ungar. Efter det frågade hon därför alltid: ”Hur många blir ni?”.
      Hon och jag har nog haft en förhållandevis konfliktfri relation. Men det blev en högljudd period under moppeåldern, antagligen den enda riktiga frigörelseperioden för mig. I dag minns jag inte ens vad vi bråkade om men vid ett tillfälle bestämde jag mig för att rymma. Jag tog moppen och drog iväg rätt ut i skogen. Efter en halvdag, jag hade ju inte provianterat, var jag så hungrig att jag åkte hem igen med svansen mellan bena. Så den som planerar att rymma, packa först.

      Kyrkan stöd i tuffa stunder

      Har precis avslutat ett möte i Brunskog, det är höstligt regntungt med blöta löv singlande i luften. Även om mötet var bra känner jag mig trött och låg. Jag åker förbi Brunskog kyrka och ser att det lyser i fönstren. Jag tycker om kyrkan i Brunskog, den är ljus, harmonisk och vacker och jag stannar för att gå in i stillheten för en stund av meditation och bön.
      Jag möts av ett glatt sorl från en stor grupp 6-åringar som är samlade framme i koret. I mitten står en stor kista och det hänger mässhakar på en klädställning och på dopfunten sitter en stor docka i lång dopklänning.
      Jag sätter mig i en av de bakre bänkarna och följer vad som händer i koret. Barnen får titta ned i kistan, döpa dockan, prata om livet och döden. Jag hör inte exakt vad som sägs, men scenen gör mig glad.
      Efter en stund lämnar barngruppen kyrkan, de skall få åka elbil på kyrkogården och dekorera gravar inför Allhelgona berättar prästen som stannar till vid mig för att hälsa.
      Jag frågar om hon ofta möter barngrupper så här och hon berättar att man kontinuerligt, i samband med olika högtider bjuder in barnen som bor i församlingen. På så sätt bygger man relationer vilket är skönt om något allvarligt inträffar. Två av barnen hade mist sina pappor och en sin morfar under hösten och vid sådana tillfällen är det skönt att man har goda relationer och skapat förtroende.
      Men nu skall jag inte störa dig, fortsätter hon, sitt du kvar, kyrkan är öppen, vi har konfirmander här om en stund. Och så går hon ut med alla barnen skuttande omkring sig.
      Jag sitter kvar en stund, tittar på kistan i koret. Senast jag såg en kista i en kyrka var på min pappas begravning. Inser att det är på dagen fyra år sen han dog. Känner en stor sorg men också en glädje över att han var en underbar pappa värd att sakna och som jag fick ha hos mig en stor del av livet. Tänker på sexåringarna som redan fått uppleva en så stor saknad i sina liv.
      Minns dagen när min bror ringde och skrek: Pappa har kraschat! Hur jag körde över alla hastighetsbegränsningar som fanns genom ett höstfärgat landskap och ändå inte hann fram. Hur vi sen hela familjen samlades i kyrkan och satt på altarringen och höll om varandra och lyssnade på själaringningen.
      Tänker att visst finns det saker att ifrågasätta inom kyrkan men det finns också fantastiska människor som gör stora medmänskliga insatser och för många av oss spelar kyrkan en viktig roll i livets tuffa stunder. Kanske skall jag bli medlem igen.

      Man måste faktiskt få rösta på vem man vill

      Den norske entreprenören och miljardären Olav Thon har nu promoverats till hedersdoktor vid Karlstads universitet. Roligt och hedrande för honom, men det var en utnämning som skapade stor uppståndelse. Thon hade nämligen i den norska valrörelsen förklarat att han stödde Fremskrittspartiet, eftersom han ansåg att det partiet hade den bästa skattepolitiken. Med anledning av detta bojkottades ceremonin av ett antal företrädare för universitetet, och även Karlstads biskop valde att utebli.

      När det gäller den sakliga grunden för att utnämna Thon till hedersdoktor, så kan den säkert ifrågasättas och debatteras. Thon har knappast på något betydande sätt verkat för universitetets bästa och inte heller har han på andra sätt arbetat inom något akademiskt område. Det är nog för de flesta uppenbart att han fick utmärkelsen därför att han på ett enastående sätt bidragit till utvecklingen i västra Värmland genom jättesatsningar inom handelssektorn.
      En diskussion kring vilka kriterier som ska ligga till grund för ett hedersdoktorat skulle därför vara välkommen. Men då bör detta inte bara gälla Thon. Varför blev Göran Persson hedersdoktor vid Örebro universitet?
      Det har också rests frågor kring vem som egentligen ska utse en hedersdoktor. På de flesta universitet görs detta på fakultetsnivå, men vid Karlstads universitet anser rektorn att hon ska göra det som ett enrådighetsbeslut. Ett hedersdoktorat skulle nog ha större värde om de lärde vid fakulteten fick ha ett betydande inflytande vid utnämningen.
      Men det är inte dessa saker som har skapat protesterna, utan diskussionen har istället handlat om att Olav Thon röstar på fel parti. Tydligen anser ett antal av universitets anställda att den som röstar på Fremskrittspartiet inte hör hemma vid Karlstads universitet.
      Detta synsätt skapar en hel del problem. Många människor avslöjar inte vilket parti de röstar på. Hur tänker sig Thons belackare att man ska göra för att säkerställa att inte personer med fel politisk uppfattning får hedersdoktorat eller anställs vid universitetet? Ska det upprättas register över alla medborgares politiska uppfattning och hur ska det gå till? Och vilka partier är det förbjudet att sympatisera med? Kan verkligen Karlstads universitet garantera att ingen av de anställda har uttalat sympatier för något kommunistiskt parti?
      När det gäller de norska förhållandena så blir det än mer märkligt. Efter valet ingår nämligen Fremskrittspartiet i den norska regeringen. Menar verkligen Thons motståndare att det numera inte ska vara tillåtet att uttrycka sympatier för den demokratiskt valda regeringen i Norge?
      I den norska regeringen ingår två partier Höyre och Fremskrittspartiet. Det verkar som att Höyre får godkänt. Skulle det betyda att man bara får sympatisera med halva regeringen?
      Det är ytterst obehagligt när ett antal personer som ska betraktas som lärda anser sig ha rätt att sätta sig till doms över vilka partier man ska ha rätt att få rösta på.
      Sverige och Norge anses vara demokratier. Då måste man faktiskt få rösta på vem man vill. Det är just detta som skiljer demokratin från diktaturen.

      Phantoms drog Kjell till Beatles-konserten

      beatleskjell

      Han gick på popkonserten för att höra och fotografera sina idoler, The Phantoms, i nybyggda Sundstaaulan. De andra fyra, långhåriga, engelsmännen var han inte lika intresserad av men knäppte några kort i alla fall. I dag är Kjell Rydahls svartvita foton av då ganska okända The Beatles rariteter.
      Foto: SANNA EMANUELSSON

      Pressfotografen som missade Beatlesbilden

      Lennart Fernqvist var mångårig fotograf hos Värmlands Folkblad och var i Sundstaaulan för 50 år sedan för att bevaka konserten. Här berättar han varför han aldrig tog någon bild på Beatles.
      – Det har förföljt mig sedan dess, säger han.

      Edsgatan får kommunalt avlopp efter 30 års planer

      Karlstads kommun har i decennier pratat om att dra sitt vatten- och avloppsnät till Edsgatan. Boende där har hunnit bli både frustrerade och förvirrade genom åren. Nu är projektet inlett och grävmaskinerna har dragit i gång med första etappen.