• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 59 kr/mån
      4 mån, 295 kr
      6 mån, 414 kr
      12 mån, 711 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: augusti 2013

      Hon håller i trådarna inför kungabesöket

      Ann-Charlotte Carlqvist

      I dag, torsdag, kommer kungaparet till Karlstad och Värmland på jubileumsresan genom landet, för att fira kungens 40 år som statschef. Vi träffade en av nyckelpersonerna några dagar innan besöket, länsstyrelsens kommunikationschef Ann-Charlotte Carlqvist, för att höra hur det går.

      Foto: HELENA DAHLGREN

      Kronoparken först med billigare studentboende

      Till nästa höst kan ett helt nytt koncept för billigare studentboende vara verklighet – Vännerhem på Campus Kronoparken.

      Extra lång väntan på förarprov i sommar

      Sommaren innebär högsäsong för körskolor och förarprov. I år upplever flera körskolor att det varit extra hårt tryck på Trafikverkets förarprov. Det nya körkortet för släp verkar vara en betydande orsak.

      Tryckplåtarna från gamla KT-huset sätts inomhus

      Nej, Karlstads-Tidningens gamla tryckplåtar, som bildade entrépelare på nu rivna tidningshuset på Södra Kyrkogatan 9, kommer inte att få samma placering i nybygget.

      Flygfotografering av Klarälvens sandbankar

      Kommunen har börjat använda sig av flygfoton för att dokumentera hur sandbankarna i Klarälven rör sig. Enligt teknik- och fastighetsförvaltningen är det ett effektivt sätt att fortsätta förebyggande arbete mot översvämningar och isproppar i älven.

      Dags för ringmärkning vid Hammarö fågelstation

      Ute vid Hammarö sydspets har man börjat komma igång med höstens ringmärkning. Det blir mer och mer fåglar i näten och man har till och med fått en ny art till stationen som inte har fångats förut, enligt Karlstads ornitologiska förening.

      Annika tar över Värmlands Hemslöjd

      Efter 24 år som ägare säljer nu Birgitta Knarrström Värmlands Hemslöjd. Ny ägare blir Annika Åberg som drivit inredningsbutiken I fina rum på Kungsgatan.

      Biograferna har trollbundit i 115 år

      För 115 år sedan kunde Karlstadsborna för första gången se bio. Sedan dess har biograferna kommit och gått och filmen förändrats. Vi har gjort ett nedslag i Karlstads biografhistoria.

      Åter dramavandring i Frödings fotspår

      För tredje gången kommer Värmlandsteatern till Alsters Herrgård för att genomföra en dramavandring i Frödings fotspår. Det är en favorit i repris som drar en blandad skara kulturintresserade.

      Norrhem firade 87-årsdag med sonetter om Karlstad

      Födelsedagar kan högtidlighållas på olika sätt. Erik Norrhem valde att fira sin 87-årsdag med att ge ut en bok med sonetter där både Sola, Ferlin och stenbron figurerar.

      Stabila bostadspriser

      Priset på bostäder i Karlstad var oförändrade under den senaste tremånadersperioden. I Värmland sjönk villorna något, medan priset på bostadsrätter steg med fyra procent. Det visar färska siffror från Mäklarstatistik som presenterades härom dagen.

      Det är väl tusan vad man ska vara emotionell för ett gammalt kattskrälle

      Var är du Trisse?
      :-((
      När jag sitter och skriver detta har en av våra två syskonkatter varit borta i en vecka. Det är väl tusan vad man ska vara emotionell för ett gammalt kattskrälle. Det är ju inte första gången han försvinner och under sina 14 år har han förbrukat sina nio liv sedan länge. Man borde vara van vid det här laget… Men… Utan att göra några andra jämförelser så har de faktiskt varit med i familjen längre än dottern.
      Han har inte varit helt frisk denna sommar och det börjar märkas på dem båda att åldern tar ut sin rätt. Bekymret med katter som vistas ute mycket är att när de blir skadade, sjuka och kanske känner att de har gjort sitt i livet, drar de sig gärna undan i skogen och inte kommer hem. Men det inte roligt som kattägare att inte veta vad som har hänt och om han lever.
      Där har ni förklaringen till varför jag just nu kanske verkar ännu mer ofokuserad och disträ än vanligt. Hemma hittar man på en massa saker att göra för att få tankarna på annat än att stå som en äggsjuk höna och spana genom fönstren eller eftersöka i skogen.
      En dag hittade inte min dotter sin mobil- laddare på kvällen, som vanligt. Vi sa att då får hon fortsätta leta tills den dyker upp, som den alltid gör. Efter flera timmars letande visade det sig att jag i förvirringen hade stoppat ner den tillsammans med min egen till jobbet. Det har aldrig hänt förr.
      Kattsyskonen brukar sällan vara bästa vänner. Men nu börjar till och med hans syster bli orolig och ska genast ut på morgonen på spaning i skogen. Och när hon är hemma på altanen, sitter hon alltid på stället med bästa utsikten.
      Det är som sagt inte första gången någon av katterna försvinner och jag har haft djur nästan hela livet. Trots det är man fortfarande inte mentalt rustad när något sådant händer. För sådär tio år sedan hade vi exempelvis en del marsvin hemma. Men de var inte roliga för en blödig man som mig. De dör ju som flugor för minsta lilla förkylning och ett tag hade vi rena massgraven bakom uthuset.
      Annars har det här varit den bästa sommaren på väldigt länge med underbart väder, bröllop i familjen, 50-årskalas och en massa bär och svamp som väntar på oss i skogen. En semester att minnas när höstmörkret kommer. Förutom det här smolket i bägaren.

      Sommartankar

      Våra äldsta barnbarn har besökt oss på vår gård på landet. Det är två kusiner, sju och sex och ett halvt år. Åldersfixeringen är stor i de åldrarna. Hon som är sex och ett halvt skulle aldrig acceptera att kallas sjuåring. Flickorna bor långt från varandra – i Reykjavik och i Tirana.
      Nu kan de leka bondgård och i tomma bås ställa in kor och får, som de hittar i gamla fyndlådor från auktioner. Tillräckligt med gamla höbalar finns kvar, så de kan bygga vad de önskar. Det är lekar i all sin enkelhet, men som kanske i sin skapande kreativitet är lika viktiga som Lisebergsbesöket.
      Det finns ingen risk för dödtid. Då kan man ta fram alla spel som man har med sig. Jag begriper ingenting men imponeras av hur flickornas pekfingrar rullar fram bilder med en hastighet, så jag knappt hinner se hur fingret rör sig. När jag frågar, får jag veta att mitt pekfinger är alldeles för stort. Jag vet inte om det är sant, men en sak är i alla fall sann: mitt pekfinger är ännu så länge överlägset flickornas pekfingrar, när det gäller att spela potekulorna ner i hålet, när vi spelar kula på tunet om kvällen.
      Flickorna är båda mycket duktiga tecknare. Elvira (sex och ett halvt) ritade en spännande teckning, som jag trodde var en sköldpadda. Men det var det inte utan det var en robot. Så fanns det en utväxt på ”sköldpaddan” också. När jag frågade vad det var, så fick jag till svar (lite lätt överseende) ”Laser förstås”. Då kändes det härligt, när Ragnhild (sju) frågade:
      – Vad är laser?
      Det hade jag aldrig vågat fråga själv – man vill ju inte vara helt okunnig om vad som händer i det moderna samhället!
      I dag är det 153 år sedan Gustaf Fröding föddes på Alsters herrgård. Jag har varit verksam i Gustaf Fröding-sällskapets styrelse i nästan 25 år och är nu hedersordförande. Det har varit intressanta år. Vi har 2010 firat 150-årsjubileet av skaldens födelse och 2011 högtidlighöll vi 100-årsminnet av hans död. Under dessa år har jag hållit nästan hundra föredrag om ”Har Gustaf Fröding någon framtid?”
      Mitt svar är ett klart Ja! Givetvis kommer en del av Frödings texter att hamna i glömskans hav, men de centrala dikterna kommer att leva vidare och det länge, mycket länge.
      Sven Ingvars ”I Frödingland” och Torgny Björks tonsättningar har betytt mycket för att hålla Frödings texter levande. Nu är det Mando Diao som verkligen gett dem en nytändning, hos både ung och gammal. Visst var det stort att höra deras Fröding-konsert i Mariebergsskogen, men jag rörs kanske mer i mitt hjärta, när jag i min dalsländska lokaltidning läser om begravningar, som avslutas med att man på cd spelar deras tonsättning av ”Strövtåg i hembygden”!

      Beslöjade argument i debatten om slöja

      På kvällen den 16 augusti blev en gravid kvinna i Farsta misshandlad. Enligt polisen befarar kvinnan att det berodde på att hon är muslim och bär slöja. Någon gärningsman är inte gripen, så orsaken till attacken är ännu inte klarlagd.
      Att en människa blir misshandlad på stan är givetvis helt oacceptabelt. Om skälet är personens religion och klädsel är det alldeles förfärligt. Om detta bör de allra flesta kunna vara överens.
      Men vad sysslar egentligen riksdagsledamoten Veronica Palm (s) och Gudrun Schyman med flera med? I något som de kallar en solidaritetsaktion har de klätt ut sig i hijab (ett av flera plagg för muslimska kvinnor) och de kallar sig hijabupproret.
      Men har de helt förlorat allt vett och all sans? Sedan när blev det feministiskt systerskap att kvinnor ska bära slöja?
      Naturligtvis ska den kvinna som vill få bära hijab, eller för den delen huckle på huvudet. Precis som en man måste få ha på sig en basker eller en keps. Frågan om muslimska kvinnors slöjor är dock betydligt mer komplicerad än så.
      Det är inte alls självklart att det är ett fritt val för en muslimsk kvinna att bära slöja i Sverige. Varför inte fråga muslimska feminister i Sverige som Hanna Gadban om slöjan verkligen är ett tecken på frigörelse?
      Muslimska kvinnors slöja bärs nästan alltid relaterat till männen. När bara muslimska kvinnor är närvarande är det inte nödvändigt. Varför är det så?
      Grunden till detta tänkesätt finns i ett patriarkalt samhälle, som Palm och Schyman alltid annars är beredda att angripa, men inte när det gäller islam. Kvinnor ska bära slöja för att inte locka männen till synd. De ska bara visa sig utan slöja inför sin herre och man. Dessa kvinnor ska inte bara ta ansvar för sin egen sexualitet, utan även för männens. Det är kvinnans fel om hon genom sin klädsel förleder männen. Hur feministiskt är det?
      Det är på intet sätt självklart att muslimska kvinnor måste bära slöja. Det finns mängder av muslimska kvinnor i Sverige som inte gör det, eftersom de inte behöver det. Samtidigt finns det religiösa mörkermän som vill tvinga dem till det. Ska vi stödja de religiösa mörkermännen eller kvinnors kamp för frigörelse?
      Det måste vara möjligt att fördöma förföljelse av människor för deras religions skull, utan att för den skull själv börja praktisera dessa religioners avarter.
      Det finns ingen anledning att stödja stympning av barn, slöjtvång eller mäns rätt att slippa ta kvinnor i hand bara för att man anser att alla ska ha rätt att ha vilken religion de vill. Vår solidaritet med förtryckta får inte göra halt vid moskén.
      För övrigt är det fler än muslimer vi borde solidarisera oss med. Malmö är känt för förföljelsen av judar. Många judar har vittnat om rädslan de känner när de ska bege sig till synagogan och de berättar om glåporden som ropas efter dem på grund av deras avvikande klädsel. Är det någon som tror att Veronica Palms partikamrat, Ilmar Reepalu, som varit i konflikt med judiska församlingen i Malmö, skulle kunna tänka sig att bära en judisk kippa som stöd för förföljda judar?

      Från världen till Karlstad

      Webbetta3313

      Förra veckan träffade vi sex personer från Karlstadstrakten som berättade varför de har valt att flytta till en annan del av världen. Denna vecka träffar vi fyra personer som hamnade i eller omkring Karlstad, som berättar varför de kom hit och hur det känns. En av dem är Tony Wong från Hongkong.

      Foto: MATS ZETTERBERG

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se