Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: april 2013

      Välkommen in i Shreks värld

      Shrek-premiär. S

      I kväll är det Sverigepremiär för Shrek the musical och äntligen öppnas dörren in i sagans värld.
      Inför premiären har vi pratat med David Lundkvist, Shrek, Tobias Ahlsell, Åsnan, och Christer Nerfont, Lord Farquaad. De berättar om helvetesdräkter, elva veckor utan skrattande publik och om att gå på knäna och känslan.

      Foto: Håkan Strandman

      Allt färre fel vid kontroll på krogar

      Krogar i Karlstad får allt färre påpekanden, visar en färsk rapport från kommunen. Överkonsumtionen har minskat med en tredjedel på ett år.
      – Vårt långsiktiga arbete börjar ge effekt, säger alkoholhandläggare, Torbjörn Tetslaff.

      Arbetet med Molkoms stationshus har startat

      I december förra året blev det klart att Peter Sörensen köper det gamla rivningshotade stationshuset i Molkom. Men vad har hänt sedan dess och vad har han för planer för det gamla huset från 1876? Tidningen åkte och hälsade på och kikade in.

      Husen speglar den sociala skiktningen

      Ju högre tjänsteställning desto finare hus. Så såg den sociala skiktningen ut i Skoghall förr. Miljöerna kan upplevas än i dag och är några av de tydligaste exemplen i landet, säger tidigare kommunalrådet Gunnar Törnqvist som härom dagen ledde en historisk vandring.

      Ny metod testas för textilinsamling

      Varje år kastar varje svensk åtta kilo textilier i soporna. Det vill Ragn-Sells, Myrorna och KBAB ändra på och har därför inlett ett samarbete – en fastighetsnära insamling.

      Hammarögymnasiet till Nobel och Tingvalla

      Det blir Nobelgymnasiet och Tingvallagymnasiet som tar emot eleverna från Hammarögymnasiet, det beslutades på gymnasienämndens senaste möte.

      Samuelssons restaurang har öppnat

      Clarion Hotel Plazas nya restaurang, Kitchen & Table, har öppnat. I lördags invigdes den av kocken Marcus Samuelsson, som ligger bakom konceptet. Han själv säger att restaurangen har influerats av Manhattans internationella och kulinariska smältdegel, både vad det gäller maten och atmosfären.

      Upptäck deckarförfattarna från Sydeuropa

      Nattens mörka toner, heter spanjoren Domingo Villars första deckare på svenska och jag som inte för så längesedan var i den spanska regionen Galicien blev nyfiken. Villar skriver med journalistiskt lätt hand, han är bland annat matskribent. Intrigen är inte så komplicerad. Till och med jag listade ut vem mördaren var. Det är i personskildringen och miljön som man finner Villars styrka. Den lättretade polisassistenten Rafael Estévez vill ha raka svar på enkla frågor men det får man aldrig i Galicien där en fråga oftast besvaras med en motfråga. Polisinspektör Leo Caldas har all möda i världen att dämpa sin medarbetare och gjuta olja på vågorna. Dialogen mellan de två är mycket rolig och väl fångad av översättaren Lena E. Heyman. Staden Vigo, Europas tredje största fiskehamn, med sitt utsatta läge vid Atlanten bildar en fin bakgrund. Därtill kommer läckra måltidsbeskrivningar. Visste du att man i Galicien kan dricka vin ur porslinskoppar?
      Villars andra deckare på svenska är mer omfångsrik. De drunknades strand kom i slutet av 2012. Villars stil är långsam, eftertänksam, liksom hans huvudperson, inspektör Leo Caldas, känd från radioprogrammet Polisen i etern som alla i Vigotrakten lyssnar på. Denna gång var det lite svårare att gissa vem som var den skyldige och det är nog inte huvudsaken i Villars deckare. I denna bok är det havet och fisket som spelar huvudrollen, men även vinodling. Här odlas det populära Albariño vinet. En man hittas drunknad och allt tyder på att det rör sig om ett självmord men Caldas tvekar.
      Fransyskan Fred Vargas (pseudonym) är en av mina favoriter. Okänd kontinent, Vargas fjärde deckare på svenska har en komplicerad intrig. Här kan man absolut inte klura ut vem den skyldige är utan historien utvecklar sig steg för steg, lite snårigt. Som i tidigare böcker är det den originelle poliskommissarien Adamsberg och hans inspektörer som är huvudpersoner. Berättelsen tar sin början vid en konferens i London där Adamsberg och hans engelsktalande inspektör Danglard konfronteras med en förfärlig syn. Upp mot Highgate-kyrkogården tycks ett antal gamla skor med skrumpna fötter i marschera. Det hela utvecklar sig till klappjakt på en makaber och systematisk mördare. Adamsberg tvingas resa till en avlägsen by i Serbien för att nysta i en gammal vampyrmyt. Mycket avslöjas under resans gång som kommer att påverka kommissariens eget liv. Utmärkt översättning av Cecilia Franklin, mycket atmosfär, många fina och faktiskt humoristiska inslag gör boken svår att släppa. Trots det tycker jag inte den når upp till Vargas första böcker, Budbäraren och Mannen som vände insidan ut.

      Hallå där…

      … Nozhan Nikzad, 26, som studerar politiska kandidatprogrammet vid Karlstads universitet, som har blivit utvald att representera Sverige i världens största konferens för unga politiker, Young leaders, som äger rum i Sydafrika i oktober i år.

      • Vad är konferensen Young leaders?
      – Det blir som en typ av utbildning hur man kan påverka världen med hjälp av massmedia och andra verktyg. Flera stora politiker kommer att delta och föreläsa.

      Sökrekord på Karlstads universitet

      Totalt har 33 750 personer sökt en utbildning vid Karlstads universitet höstterminen 2013. Av dem söker 13 437 personer i första hand. Det är en ökning med 29,6 respektive 14 procent jämfört med förra året.
      – Det känns jättekul och vi är verkligen glada över det, säger universitetsdirektör Anne-Christine Larsson.

      Hallå där…

      … Anna Carli, som för fem år sedan startade chokladfabriken Carli Choklad på Skoghall tillsammans med maken Janerik Carli.

      • Grattis på femårsdagen! Hur sammanfattar du de första fem åren?

      Äntligen!

      Äntligen! Som jag har längtat efter vår och framför allt vårvärmen. Det är en härlig tid vi går till mötes och det gäller speciellt i år, när vintern och våren varit ovanligt kall och lång. Helgen som gick var alldeles under bar. Jag gjorde ”premiär” i Friska Karlstad, ett arrangemang som OK Tyr ligger bakom, och hittade sju stolpar på första rundan. Detta tycker jag är riktigt bra, vardagsmotion av bästa märke. Man kommer ut i naturen, får ett mål med promenaden och avkoppling alldeles gratis.
      Att det sedan är en lagtävling på mitt företag gör det bara roligare och jag tror det kommer snackas en hel del om ”svåra” kontroller vid fikat framöver. Det som överraskade mig (positivt) var alla glada människor man träffade ute i skogen. Alla hade samma mål och man pratade om vilka kontroller man hittat och vart man skulle leta härnäst.
      Det som gömts i snö kommer som bekant fram i tö. Trädgårdsvård är också en bra form av vardagsmotion bara man tar det lite i taget. När man sitter i solen på altanen och tittar runt inser man dock att det borde startas en del projekt. När man sedan tittar på listan över allt som borde göras blir det oftast en övermäktig uppgift och då är det lätt hänt att det inte händer något alls. (Jag är något av en mästare att skjuta på saker, om man väntar nog länge så k a n s k e det inte behöver göras alls).
      Nu har jag i alla fall startat det första projektet, bort med rosor och andra buskar efter garageväggen, där ska det bli ett vedförråd. Att få bort dessa buskar var inte precis en form av vardagsmotion, det liknade mer ett hårt fyspass för en elitmotionär. Jisses så trött man kan bli och jösses vad kul att känna träningsvärk i muskler man inte ens visste att man hade! Vi har pratat på att ta ner gamla träd på tomten som vuxit sig alldeles för stora och jag har skjutit upp det med motiveringen att vi inte har någon stans att förvara veden. Nu faller det argumentet så trädfällning står på tur. Veden värmer som bekant många gånger, efter fällning ska den klyvas och staplas.
      Under en stund av oförstånd lovade jag dessutom min kära hustru att lägga nya stenplattor och göra en ny uteplats. Ni som läst mina krönikor vet att jag är en mästare på att göra fel. En klok värmlänning lär ha sagt ”Inte nôtt ä så enkelt att dä inte går å krångle tet” och det är jag den första att skriva under på! När jag senare i sommar ska bygga en gäststuga ute vid sommarstugan så vet jag redan nu att det kommer att bli en del misstag, som förvisso går att åtgärda och rätta till, men det tar ju en massa tid. Men då tänker jag bara på vad en annan klok värmlänning sagt ”Vill du ha nôtt gjort ska du gå te en som har môcke å göre – di andre har aldri ti!”

      Megamonument är lika med megaköer

      Nu har det hänt igen. Jag har missat ett megamonument, ett världsarv, för att jag inte förbokat biljetter utan bara åkt och ställt mig i – just det – megaköer. Precis som i Versailles trodde vi att om man bara var ute tidigt på dagen så skulle man efter visst köande komma in. Till Versailles kom vi för ett par år sedan med morgontåget från Paris bara för att finna köer flera kilometer långa och en beräknad kötid på många timmar. Bara att åka hem besvikna.
      När det nu åter var dags för ett efterlängtat besök: Alhambra i Granada.  Morernas palats- och borganläggning som byggdes från 1250-talet till 1300-talets slut. Ett unikt bevarat komplex inom västlig islamisk arkitektur. Bland palatsen är sultanens residens, Alcazaba, det förnämsta, med interiörer sagolikt praktfulla med mönsterrik dekor i kakel och fajans och utskuren dekor i trä.
      Mitt intresse för den moriska perioden i Spaniens historia skulle nu få sitt utlopp. Så vi gav oss på förmiddagen av med bil upp till randen av majestätiskt snöklädda Sierra Nevada. Efter en och en halv timmes körning nådde vi Alhambras ringlade köer. Men de såg överkomliga ut. När vi väl vid 10.30 kom fram till biljettluckan för icke förbeställda biljetter, möttes vi av kallduschen: palatset med de världsberömda mosaikerna var tillgängligt först klockan 18! Så oerhört hårt är besökstrycket från förbeställda bussturister. Så där stod vi tillsammans med familjer från USA och England och suckade ut vår besvikelse.
      Så efter en vecka på spanska solkusten har vi fortfarande Alhambra kvar att uppleva. Men nästa gång ska det köpas biljetter i förväg, tider kollas och INGET, absolut INGET, lämnas åt slumpen.
      Man kan tycka att vi borde skonats från mer slitsamt köande efter att på flygplatsen stått i, jo det är sant, en och en halv timme för att få ut hyrbilen. En och en halv timme i kö efter fyra och en halv timmes flygresa – smaka på den.
      Annars var det en bra semestervecka i en visserligen turisttät, men ack så vacker och väder- och kulturmässigt tilltalande, del av Spanien. Perfekt för vår 20-åriga bröllopsdag. Nerja. Granada, Malaga – alla njutbara platser. Dock visade sig april månad kunna vara lika nyckfull vädermässigt där som här.

      Karriärtjänster viktiga för läraryrkets status

      Lärarna har Sveriges viktigaste yrke. Det finns inget annat politikområde än skolan som i så stor utsträckning kan bryta de orättvisor barn föds till. Och det finns inget i skolan som har så stor betydelse för elevers möjligheter att tillskansa sig kunskap som bra lärare.
      Därför var det initiala agerandet, från tjänstemän i gymnasieförvaltningen och dess ordförande Göran Nilsson, i frågan om karriärtjänster fullkomligt obegripligt. Med argument som att förvaltningen inte mäktar med att söka medel för att få mer resurser till lärarna är inget annat än nonchalant.
      Om vi ska kunna locka duktiga personer till läraryrket måste läraryrket ha högre status. Till största del handlar det om att höja lönerna generellt vilket kommunerna har möjlighet till. Men en väsentlig del i detta är också att det ska finnas tydliga karriärmöjligheter för lärarna. Som naturligtvis även handlar om lönen.
      Staten går in och skjuter till pengar för att höja lönerna för de duktigaste lärarna. Totalt sett handlar det om 880 miljoner kronor per år och cirka 10 000 tjänster, det vill säga ungefär var tionde lärare. Reglerna är tydliga; förstelärare kan den lärare bli som har minst fyra års väl vitsordat arbete med undervisning och som har visat särskilt god förmåga att förbättra elevernas studieresultat och ett starkt intresse för att utveckla undervisningen.
      Att vara förstelärare betyder i princip en löneökning med 5 000 kronor per månad. Lektor kan den lärare bli som har avlagt examen på forskarnivå och under minst fyra år har visat pedagogisk skicklighet som lärare. Lektorn får runt 10 000 kronor mer i månaden.
      Men fler åtgärder har gjorts för att öka läraryrkets attraktionskraft. En ny lärarutbildning infördes 2011, för närvarande införs lärarlegitimation som syftar till att stärka behöriga lärare, Lärarlyftet, är en omfattande statlig fortbildning och genomförs årligen sedan 2008 (med god framgång i synnerhet vid Karlstads universitet) samt en avbyråkratisering av läraryrket med mer fokus på undervisning. Därtill är även 2013 års löneavtal för lärarkåren ett framsteg i att uppvärdera yrket.
      Mer behöver göras. Först och främst borde huvudmannaskapet vara statligt. Det är sedan Göran Perssons kommunalisering som läraryrket tappat sin attraktionskraft. För det andra är det i dag för låga krav för att bli lärare. I dag är det för få sökande till lärarutbildningen, vilket betyder att det är enkelt att antas. Därför bör antagningsreglerna till lärarutbildningen ändras, det kan aldrig vara rimligt att lärarstudenter blir antagna med lägsta poäng på högskoleprovet.
      Skolfrågan är också hetare än någonsin. Parti efter parti utnämner skolfrågan som en av huvudfrågorna i nästa valrörelse. Det är bra. Ju fler som intresserar sig för skolans väl och ve och ger sig in i debatten desto tydligare framgår att det finns stora skiljelinjer i svensk politik om vad som bör göras.
      Nu blir det karriärtjänster i gymnasiet i Karlstad då till och med ordföranden Göran Nilsson bytt fot. Men osäkerhet kring hans omdöme lär hänga kvar. För hur flexibel är man som ledare inom skolan om ryggmärgsreflexen är att säga nej till statliga resurser som ska stärka läraryrkets status? Borde inte det vara högsta prioritet och fokus ligga på hur man omdisponerar resurser så att man kan söka de statliga medlen?
      Kommunerna har så länge de är huvudmän ett tungt ansvar för skolan och för att bidra till att stärka läraryrkets status. Detta agerande tyder inte på någon djupare förståelse för det ansvaret.

      På Våxnäs hittar kulturen hem

      Webbetta1613

      Det är allt från foto och måleri till historieberättande och visning av handarbeten.
      Det är också föreläsningar om trygghet och chans till många intressanta samtal.
      Det är Visit Våxnäs, som pågår just nu.

      Foto: Anna Sjöström