Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: januari 2012

      Nytt år, nya möjligheter

      Varje nyår brukar jag ge ett löfte, likaså i år. Denna gång kommer jag klara det hur lätt som helst. Jag lovade att inte SLUTA snusa. Två gånger tidigare har jag lovat att sluta, och visst, det gick bra, även om det var några jobbiga veckor innan suget avtog. Eller avtog, det gjorde det ju inte eftersom jag började igen, även om uppehållet varade i några år. Ett annat löfte, som även det förhoppningsvis ska gå att uppfylla, är att jag ska prova på nya saker. Stora som små. Jag vill inte dö nyfiken och jag har hoppat på diverse tokigheter genom åren och så hoppas jag att det fortsätter. En förutsättning för att man ska få uppleva nya saker är att alltid tacka ja när man blir erbjuden en chans till det. Häromdagen frågade en kompis om jag ville testa kite-surfing med långfärdsskridskor. Självklart svarade jag ja och fick en fantastisk upplevelse. En kite kan du likna vid en drake, cirka tre meter. Med vindens hjälp får man en ruskig fart och med hjälp av en pinne kan du styra framfarten. En annan stormande upplevelse fick jag för några år sedan då jag tackade ja till att vara besättningsman på en segelbåt. Det var en splitter ny Najad, en fyrtio-fotare, som skulle seglas från Orust till en båtmässa i Amsterdam, Holland. Jag hade aldrig seglat tidigare, undantaget en tvåtimmars tur i strålande väder till Axelöarna och tillbaka. Nu var inte vädret det bästa och vi var dessutom under tidspress, resan fick ta max fyra dygn. Det blåste femton till tjugotvå sekundmeter så vi seglade på insidan av Danmark för att undvika det värsta. Och tur var väl det, ute på Nordsjön blåste det storm! Som väl var blev jag inte det minsta sjösjuk och det blev en häftig upplevelse. Allt ifrån att se hur många båtar det är som trafikerar våra hav och hur fantastiskt det var att titta upp på en stjärnfylld himmel samtidigt som det blixtrade i horisonten. Kielkanalen var en upplevelse i sig och sista biten var det ingen vind alls. Hursomhelst så klarade vi resan på tre dygn och fick några dagar i Amsterdam innan vi flög hem.
      Jag har sökt och kommit med i några teveprogram vilket också varit väldigt roliga upplevelser. Händelser som inte går att köpa för pengar, man måste våga lämna ut sig, gå igenom olika tester och prövningar för att få chansen att vara med. Förutom själva programmet/tävlingen får man ju även se hur en produktion går till, vad som händer när kamerorna inte är på. Nej nyfiken ska jag inte dö, det har jag bestämt.
      Sedan lovade jag även att inte göra om följande misstag som hände förra året. Nästa jul ska jag hämta en gran (lagligt) i skogen som inte är så stor som fjolårets. Du har väl hört uttrycket Man ser inte skogen för alla träd? Hemma var det snarare så att vi inte såg teven för alla grenar. Den var ett monster men väldigt vacker!

      Partier måste förstå sin samtid

      I dessa dagar är det närmast stört omöjligt att inte på något sätt beröra partiledarhändelserna inom Socialdemokraterna. Ett parti som varit så dominerande, under så lång tid ser nu ut att ha mycket allvarliga problem av flera slag.
      Håkan Juholt fick lov att avgå redan innan ett år som partiledare passerat. Detta efter en rad misstag som gav oss bilden av en, som han uttryckte det själv, alltför yvig, partiledare. Historier om att han baktalat andra socialdemokrater under semesterresa, skyllt siffermisstag på medarbetare och den allvarliga fadäsen med invandringsutspelet på Morgan Johansson. Håkan Juholt lyckades dessutom återkommande ändra ståndpunkt i viktiga politiska frågor som den Svenska Libyeninsatsen, A-kassan och huruvida Sverige bör gå med i Europakten eller ej.
      Det har nästan varit svårt att hänga med i svängarna under året som gått. Mången socialdemokrat har upprepat mantrat att nu ska det pratas politik. Det vill säga post-Mona Sahlin skulle fokus inte ligga på person, utan på socialdemokratiska förslag. Ack så fel man kunde ha. Den splittring och de problem som partiet upplevde under Mona Sahlins ledning ter sig som en västanfläkt i jämförelse.
      Att axla rollen som partiledare, dessutom för ett parti med så mycket i bagaget som socialdemokratin har, är ingenting snutet ur näsan. Det är bland de tuffaste uppdragen man kan tänka sig, även i goda tider. Men det är sällan ett partis eventuella problem ligger hos partiledaren allena. Finns inte förståelse för de utmaningar som partiet och Sverige står inför framöver, kommer inte heller fokus ligga på rätt frågor. Ej heller på relevanta kriterier som bör gälla för en ny partiledare.
      Att hitta en ledare som kan ena (S), någon alla kan ställa sig bakom, upprepas med frenesi. Men i dagsläget verkar det snarare som en utopisk tanke.
      Då det inte verkar finnas någon eller några naturliga efterträdare även denna gång borde Socialdemokraterna inte ha något som helst att förlora på en öppen process. Med öppna provval, kanske även utanför medlemskåren, skulle (S) möjligtvis bryta med uppfattningen att det är ett slutet, obsolet parti utan förankring i verkligheten. Det innebär ju dock att den gamla partielitens makt upphör att existera. Att de så kallade falangernas positionering och rävspel minskar i betydelse.
      För meningsmotståndare finns det inget självändamål att det är Socialdemokraterna som för alltid är det ledande oppositionspartiet. Det finns andra med minst lika världsfrånvänd uppfattning om saker och tings tillstånd som kan axla frontpositionen inom oppositionen. Miljöpartiet har under socialdemokraternas kris växt i opinionsundersökningarna. Vänsterväljare har flytt Juholts gubbiga och buffliga ledarskap till något som åtminstone uppfattas modernt. Att Jonas Sjöstedt nu också leder Vänsterpartiet skrämmer förstås slag på vänsterfalangen inom (S).
      Men att tre partier febrilt ska slåss om vad som troligen är en minskande skara med traditionella vänsterväljare lär inte förfära alliansens fyra borgerliga partier nämnvärt. Sverige och Europa står inför enorma utmaningar. Utmaningar som den samlade vänstern inte förhåller sig till över huvud taget. En stenhård internationell konkurrens med globalisering vars svårigheter och möjligheter måste tas på allvar om vi i Sverige fortsatt vill kunna leva i välstånd. Detta kräver att Sverige omprövar mycket av det Socialdemokraterna en gång påfört landet. Omprövning i form av moderniserad arbetsrätt, minskade marginalskatter, en skola med kvalitet och en öppen och konstruktiv inställning till våra grannar i EU.
      Den tid vi lever i ser annorlunda ut än den tid Socialdemokraterna verkar ha som utgångspunkt. Det kommer inte att hålla. Partier måste förstå sin samtid för att påverka sin framtid.

      Omflyttningar i Mitt i city

      Ett kafé och en smyckebutik har just lämnat Mitt i city-gallerian i Karlstad och ytterligare en butik byter lokal i huset.

      Tilda gillar farten i bandyn

      Tilda Andersson är bara 13 år och har redan hållit på med bandy i halva sitt liv. Det har gått så bra att hon redan är med i Västerstrands seniorlag och har även spelat lite med Villa Lidköping.
      – Man behöver ha bra kondition och tänka snabbt, säger hon om varför hon valde just den här sporten.

      Orrholmen får mer garagekonst

      Längs Styrbordsgatan på Orrholmen håller en vägg på att kläs med uttjänta vägskyltar. Det är garagegruppens nästa steg i dera slångsiktiga satsning på att göra det roligare och tryggare att vistas där.

      Konsthappening à la Jesper

      Mycket färg, mycket form, mycket folk. Jesper Löfvenborg fick en flygande start på sitt Art in progress på Värmlands museum.

      Anonyma tentor på universitetet

      Den 1 april inför Karlstads universitet kodade och anonyma tentor. Det är studentkåren som länge har önskat att man ska få skriva tentor utan namn.

      Polishuset byggs ut

      Med en personal som ökat med 200 sedan nya polishuset byggdes är behovet av nya lokaler skriande. En planerad utbyggnad ska ge både inomhusskjutbana, reception och kontor.

      Lars gör vänortsaffärer

      Vänorter kan vara bra för Karlstads näringsliv. Det menar Lars Karsberg på Marin Profil i Inre hamn som nu lägger ut skjortproduktion och sömnad i Karlstads turkiska vänort Gaziantep.

      Fler använder sociala medier på – och i – jobbet

      Det blir allt vanligare att använda Facebook, Twitter och andra sociala medier som ett arbetsredskap. Samtidigt ökar antalet företag som förbjuder det på arbetstid. En rundringning till några av Karlstads stora arbetsgivare visar att deras syn på sociala medier varierar kraftigt.

      ”Knyt ihop torget med Sandgrund”

      Kulturstråket ut mot Sandsgrundsudden bör tydligt knytas ihop med torget vilket skulle gynna Nordstan. Det menar cityledare Maria Dahlbom som även vill se skyltar som visar vilka butiker som ligger på varje gata.

      Kathrine brinner för den bruna bönan


      KT bestämde träff med Kathrine Löfberg, kommunikationsdirektör och fjärde generationen Löfbergare, för att ta reda på hur det är att alltid representera företaget med sitt efternamn och om det var ett självklart val för henne att arbeta inom koncernen.
      Foto: Peter Bäcker

      I år ska jag bli snällare

      På nyårsafton gav jag inget löfte om att gå ner i vikt under 2012. Det är ingen idé. Efter nästan 30 års kroppslig fixering har jag tröttnat på orealistiska viktminskningsmål och att tycka illa om min egen kropp. Från och med nu är strategin gilla läget vad gäller extrakilon, rynkor i pannan och hårstrån på hakan (jag har till och med hittat två på brösten!).
      Alternativet är att lägga sparkapitalet på fettsugning, botox och ansiktsbehandlingar. Men det rimmar ju väldigt illa med budskapen som jag förmedlar till mina döttrar: det är insidan, inte utsidan som räknas, man ska tycka om sig själv och sin kropp. Och det är helt sant. Synd bara att jag inte lever upp till dessa kloka ord. Men att åldras värdigt som kvinna är helt enkelt väldigt svårt, ja rent av deprimerande. Än så länge har jag i alla fall fasta bröst. Alltid något.
      Mitt nyårslöfte för 2012 är istället att inte bli så sur när barnen välter ut ett fullt saftglas, spiller drottningssylt på kläderna, knuffar ner en lampa när de leker tafatt, fläckar ner den ljusgråa soffan med choklad listan kan göras lång. Är det något mina döttrar avskyr så är det min reaktion när ovannämnda saker inträffar. Måste du alltid bli så sur, det var ju inte meningen, säger de med gråten i halsen. Likadant sa jag en gång i tiden till min pappa som också var en överreagerare. Jag lovade mig själv att aldrig ryta och muttra åt mina barn. Jag skulle minsann vara en förståelsefull förälder som med lugn och sansad röst sa: Det gör inget vännen, var lite försiktigare nästa gång bara. Med facit i hand kan jag se att jag agerar precis likadant som pappa. Fast värre! Tänk att det ska vara så himla svårt att hålla i ett glas. Alltid ska ni skita ner och förstöra, så kan det låta när jag är i gång.
      Fast i år ska jag ligga i hårdträning för att bli en mer sansad och förlåtande mor annars riskerar jag att bli uthängd som en skitmamma i ungarnas självbiografier om 30 år. Att skriva utlämnande böcker om sina föräldrar har ju varit på modet ett tag. Nu senast är det barnuppfostransgurun Anna Wahlgrens tur att bli kritiserad i en bok av dottern Felicia Feldt. En sak är säker: ingen är en perfekt mamma, vad nu det innebär? Man gör så gott man kan. Just nu står jag dock högt i kurs hos mina döttrar eftersom jag redan bokat in årets två semesterresor. Påsklovet ska tillbringas i Andalusien och i sommar bär det av till Toscana och Rom. Lika högt i kurs står jag dock inte hos sambon som får betala merparten av kalaset. Men så lever vi ju heller inte i ett jämställt samhälle!

      Landstinget i Värmland med mössan i handen

      Så ska då Värmland göra ett nytt försök att få slippa vara ett eget län. Landstingsstyrelsens arbetsutskott har beslutat att skicka ett brev till regeringens utredare Mats Sjöstrand där man ber att få ansluta sig till Västra Götalands län.
      Ett stort problem är dock att intresset från Västra Götaland är minst sagt ljumt. Man har fått arbeta hårt och länge för att sammanfoga Skaraborgs, Älvsborgs och Göteborgs och Bohuslän till en region. Flera av partierna i Västra Götaland har svårt att se vad den fattiga kusinen från landet skulle ha att tillföra.
      När nu landstinget i Värmland står med mössan i handen och ber att få ansluta sig, lär svaret från Västra Götaland bli fortsatt avvisande.
      Det är ingen tvekan om att landstinget i Värmland har stora problem. Den styrande majoriteten med Fredrik Larsson (m) i spetsen har inför 2012 tvingats panikhöja landstingsskatten med 45 öre. Om det kommer att lösa landstingets långsiktiga strukturella problem är väl tveksamt. Tidigare skattehöjningar har haft en tendens att försvinna i det svarta hålet.
      Men lösningen finns definitivt inte i Vänersborg eller Göteborg. Även om en länssammanläggning skulle bli av, så blir inte Värmland rikare för det. Det tycks finnas en naiv tro att västgötarna skulle vilja ta resurser från de egna sjukhusen och skicka pengarna till Värmland, men varför skulle man göra det?
      Snarast skulle man väl tvinga värmlänningarna till kännbara neddragningar för att få balans i ekonomin. Måhända att storregionen skulle kunna innebära en nedläggning av akutsjukhusen i Arvika och Torsby.
      Och där ligger väl egentligen det dolda motivet till värmländska politikers vurm för en storregion. Man vill att obekväma beslut ska fattas utanför Värmland, så att man slipper möta medborgarnas kritik. Visst var det synd att den värmländska vården skars ned, men beslutet fattades ju av regionledningen i Vänersborg.
      Går man ut bland vanligt folk i Värmland och frågar hur vården ska kunna få de pengar man behöver, så är svaret ofta att landstinget borde läggas ned. Hur en nedläggning av vårdens huvudman skulle kunna ge mer pengar är inte helt enkelt att förstå. Det är som att säga att det kan produceras fler Saab-bilar genom en nedläggning av Saab. Antagligen beror det på en missuppfattning om att landstinget administration och politiska ledning skulle vara oproportionerligt stor.
      Men den stora förändringen som ett avskaffande av landstinget i Värmland skulle innebära är att besluten flyttas från Värmland till en annan plats. Och det är som sagt möjligen en av de bärande tankarna bakom storregionstanken.
      Det är inte så många år sedan som ledande värmländska politiker vimsade om den mytiska tillväxtkorridoren mellan Stockholm och Oslo, som med tvingande nödvändighet innebar att Värmland måste ansluta sig till en storregion österut. Den tanken framförs aldrig numera.
      Men det faktum att samma politiker som var övertygade om att lösningen på alla problem var en Svealandsregion nu ser ett Schlaraffenland i Västra Götaland visar att det finns ett grundläggande fel i storregionsdiskussionen.
      Man har först bestämt sig för att storregioner är en historisk nödvändighet. Därefter skapar man argumenten för att skapa en sådan region. Borde inte processen ha varit den omvända?

      Simträningen fick ett nytt mål

      Han hade tröttnat på ishockeyn och började även känna att han ville göra annat än ”plöja banor” i simhallen.
      Svaret för 17-åringe Carl Ernstson blev då vattenpolo och efter helgens JSM fick laget med sig ett brons hem.