Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: januari 2011

      Nog borde vi ryta till ibland

      Vi svenskar är väl inte direkt kända för att vara hetlevrade. Vi protesterar sällan, hur dumma beslut som än drabbar oss via riksdagen och Bryssel. Om vi tycker att något är grymt orättvist så visar vi det genom att starta en facebookgrupp, eller i alla fall trycka på ”gilla” knappen när någon annan startat ett uppror på nätet. Det är ju ganska bekvämt, man vill ju för allt i världen inte orsaka något tumult.
      När något händer i till exempel Frankrike, blir resultatet igenkorkade vägar, bönder som tömmer ut sina produkter framför kommunhuset, man ställer till ett djävulskt oväsen, helt enkelt.

      Jag kom att tänka på dessa spörsmål när jag häromdagen blev ståendes i en kassakö i affär­en. Trots att jag skannat själv så var det något i den ”snabbkassan” som krånglade ordentligt. Normalt så tar betalningsproceduren 30-40 sekunder men nu var det tvärstopp. Efter tjugo minuters väntan var de enda protesterna jag såg att någon himlade lite med ögonen, någon annan suckade djupt, inget mer. Hade detta hänt längre söderut hade det tagit hus i helvete, eller hur?
      Jag kom i alla fall så långt att jag tänkte låta affären bjuda mig på en chokladbit, precis som barnen får ta en mogen banan vid fruktdisken, men jag vågade inte. Folk runt omkring mig hade ju kunnat tro att jag var en galning!

      Jag tycker att det är bra att vi i Sverige inte vänder upp och ner på allting så fort man känner sig missnöjd, men nog borde vi ryta till ibland.
      Vattenläckan häromåret visade ju att vi är ett tålmodigt folk, vi står snällt i kö och väntar. Jag undrar dock om vi skulle köa lika snällt om det inte kom något vatten. Eller skulle man starta ett upplopp och plundra och göra allt för att få tag i livsnödvändigheter? Förhoppningsvis behöver vi aldrig få reda på det.
      Min slutsats efter dessa tankegångar, som uppstått i en kö på affären, är att vi har det så bra i detta land att vi inte behöver brusa upp. Vi vet att ”dä orner säj”, det kommer rent vatten.

      Fast ibland funderar jag på hur vi, inklusive mig själv, är funtade; om vi inte litar lite för mycket på att det just ska ”orne säj”. Jag kommer speciellt att tänka på en sak som hände i början på åttiotalet. Vi var ett gäng som skulle flyga hem från den grekiska ön Kos efter två veckors hårt partajande. Flygplatsen var liten på den tiden och man fick gå ut till planet. På väg till planet passerade vi vingen och motorerna.
      I den ena motorn satt en kille och slog med en slägghammare, PANG PANG PANG! Nedanför motorn stod tolv andra greker och tjafsade, pekade och skrek. Trots detta går alltså 180 svenskar upp för trappan och sätter sig i planet utan att kommentera det de nyss har sett. Jag kommer inte ihåg hur jag reagerade på detta just då men förmodligen så tänkte jag att ”ôm dä inte orner säj så kvetter dä”!

      Många kandidater men ingen politik?

      Det blir bara roligare, och samtidigt alltmer bisarrt, att följa diskussionerna kring vem som bör bli ny socialdemokratisk partiledare. Hela processen har fått något av en TV-lek över sig, där media och debattörer försöker rösta ut kandidater tills bara en är kvar.
      Till detta bidrar naturligtvis den socialdemokratiska partikulturen, där man anses chanslös om man säger att man kandiderar. Endast den som säger nej kan anses vara en seriös kandidat.
      Det påminner lite om filmen ”Life of Brian”. Människor samlas utanför Brians hus och hyllar honom som Messias. Han är förtvivlad över detta och ropar ut till dem att han inte är Messias. Då säger någon att den sanne Messias kommer att förneka att han är Messias, och alla jublar över detta bevis på att Brian är den rätte.
      Sven-Erik Österberg får väl fortfarande anses vara den hetaste kandidaten. Han har ju inte sagt att han kandiderar, vilket väl med ovanstående som grund får anses vara det samma som att han gör det. Pär Nuders nej börjar nu bli så högljudda, att man snart nästan får ta honom på allvar.
      Men det är inte själva partiledarvalet som är Socialdemokraternas verkliga problem. Det löser sig nog. Valberedningen stänger in sig i konklaven, och till slut väller den vita röken ut. Någon man eller kvinna ser förvånad ut och förklarar sig vara överraskad, men stolt och tacksam, över detta förtroende.
      Men det var inte partiledaren som var orsak till valförlusten i fjol. När Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten 2006 lades skulden på Göran Persson. Allt skulle ordna sig med Mona Sahlin vid rodret. Hon misslyckades dock, och nu ska en ny frälsare få tillbaka partiet till Rosenbad.
      Så enkelt är det dock inte. Väljarna, framför allt i storstäderna, sade nej till den rödgröna politiken. Det var detta som ledde till valförlusten. Om Socialdemokraterna vill tillbaka till makten, måste det ske en omprövning av politiken.
      När Mona Sahlin meddelade sin avgång, passade hon ju samtidigt på att ta avstånd från den politik som hon och partiet hade gått till val på. I och med detta står det socialdemokratiska partiet just nu utan politik. Borde det inte snarast vara politiken istället för personerna som skulle diskuteras?
      Något organiserat rödgrönt samarbete lär vi inte få se inför valet 2014. I vart fall torde inte vänsterpartiet få vara med. Lars Ohly var ett lik i lasten för Socialdemokraterna 2010.
      Men hur ska det socialdemokratiska alternativet till alliansregeringens politik se ut? Det går inte att föra krig mot regeringens skattepolitik eller valfrihetsreformer, för det är de delarna i regeringspolitiken som är mest populära. Socialdemokraterna kommer antagligen att acceptera alltmer av skattepolitik, RUT-avdrag och liknande. Det är på andra områden, som Socialdemokraterna får finna sin nya politik.
      Att välja ny partiledare innan man vet vilken politik man vill föra är en lite våghalsig metod. Är det den nye partiledaren som ensam ska utforma den nya politiken, eller ska fler i partiet få vara med och bestämma? Tänk om partiet väljer en annan kurs än den som partiledaren vill hålla. Det var ju detta, som Mona Sahlin råkade ut för.
      I mars väljs en ny socialdemokratisk partiordförande. Den socialdemokratiska politiken får vi vänta på.

      Bökigt på Hagalundsvägen

      Tycker ni att det är bökigt att ta sig fram på Hagalundsvägen just nu så finns ingen kortsiktig tröst att ge. Det blir ännu värre innan det blir bättre.

      Mona uppträder i Berlins tunnelbana

      Till vardags är Mona Nylin gatumusiker och försörjer sig på att spela och sälja skivor i Berlins tunnelbanesystem. Hon kommer från Väse och är nu hemma för att presentera sitt allra första egna fullängdsalbum.

      Bambu favorit i Birgits smycken

      Bambu är ett gräs, men hårdare än ek. Låter sig bara motvilligt bearbetas. Men blir desto vackrare i både smycken och inredning, tycker smyckekonstnären Birgit Manberger på Sundsta.

      Feststämning på hög nivå när CCC invigde

      Det var en härlig och festlig stämning när nya CCC invigdes med buller och bång i torsdags. Mingel, middag och konsert stod på menyn.

      Kommunalråd, kock och kristdemokrat

      Möt Peter Kullgren, kristdemokraten som var kristdemokrat innan han själv visste om det. Han jobbar för att alla i Karlstad ska ha tak över huvudet, ett välmående näringsliv och en ökad valfrihet inom vård och barnomsorg. Vid sidan om politiken uppskattar han trädgårdsskötsel och matlagning.

      Minnesdagen uppmärksammas

      27 januari 1945 befriades koncentrationslägret Auschwitz. I dag, på årsdagen, samlas människor över hela världen i den årligen återkommande manifestationen till minne av Förintelsens offer. På Värmlands museum kan du i kväll lyssna till en av de få överlevarna som fortfarande är kvar i livet.

      Siv jobbar för att vi inte ska glömma

      Läraren Siv Åhs är en av alla de som kämpar för att Förintelsen aldrig ska falla i glömska. För ett par år sedan gjorde hon en resa ner till Polen. Resan resulterade i en film som hon nu använder i undervisningen av sina elever på Herrhagsskolan.

      Rivningsförbud när Kartberget bebyggs

      I somras berättade vi att Trivselhus vill bygga ett 60-tal villor och 10–20 radhus vid naturområdet Kartberget, mellan Björkås och Romstad. Planerna har rört upp känslor hos en del som oroar sig för områdets natur och kulturhistoria. Nu presenteras ett förslag till detaljplan för området.

      ABF Värmland fikar rättvist

      När det fikas hos ABF Värmland, görs det med en extra tanke på att de som har producerat fikat får lite rättvisare förutsättningar. De är ”Fairtrade på jobbet” och kom med tidigt i det här rättviseprojektet.

      Fairtrade City måste förtjänas varje år

      Nästan allt kaffe som dricks i Karlstad kommuns egna verksamheter är sprunget ur etisk produktion och en rättvis handel. Men ska man få behålla diplomeringen Fairtrade City måste man hela tiden kunna visa på förbättringar.

      Ann Edliden lever ut sin stil i lindy hop


      Hon har inga särskilda festkläder. Behöver inte, för det är klänning som gäller, i jobbet, på fritiden – alltid. Möt 40- och 50-talsfrälsta Ann Edliden som lever ut sin stil i dansen lindy hop.

      FOTO: HP SKOGLUND

      Farväl Kirchsteiger och Timell

      Mitt missbruk höll på att förstöra barnens jul. När granen skulle kläs förkunnade jag att allt rött pynt var förbjudet i 2010 års julgran som istället skulle kläs med nyinköpta kulor i silver och purpurlila. Vårt nyligen omgjorda och numera stilrena vardagsrum förtjänade nämligen en stilren och modern gran. Tioåringens ögon tårades när hon insåg konsekvensen: alla hennes hemmagjorda smällkarameller och andra omsorgsfullt gjorda juldekorationer, som nästan samtliga är röda, skulle i år få stanna kvar i julkartongen.
      – Men mamma, rött är ju julens färg, protesterade hon.
      – Jamen rött matchar väl inte de purpurlila gardinerna och ljusstakarna, det skär sig ju! Dessutom är traditioner till för att brytas, försökte jag.
      Sexåringen gick in som medlare och tyckte att vi kunde testa med den nya färgsättningen, under villkor att åtminstone guldkulorna fick vara med i granen. Motvilligt gick jag med på detta. Granen kläddes och jag försökte liva upp det hela med hysterisk julmusik i bakgrunden, men stämningen var tryckt. Hur blev då resultatet? Tja, en mycket stilren och modern gran som passade ypperligt in i vårt stilrena och moderna vardagsrum. Precis som jag hade förutspått. Sambon gav sitt godkännande, sexåringen var nöjd även om hon påpekade att det hade varit fint med lite rött i också. Tioåringen då?
      – Den blev väl fin, men det känns inte som jul, konstaterade hon.
      Och visst hade hon rätt! Där och då insåg jag att mitt snart åttaåriga (det var då vi köpte vårt hus) renoverings- och inredningsmissbruk måste få ett slut. När barnen lagt sig rev jag ner allt nytt, ersatte det med barnens julpynt i alla regnbågens kulörer. Jag struntade i att det inte matchade ett dugg och tänkte att min shabby chic-frälsta svägerska får rynka på näsan så mycket hon vill! Nu var granen som vanligt igen och julstämningen infann sig.

      Jag har redan allt: Hästens säng, skjutdörrsgarderober, vägghängd toa, bubbelbad, dubbla handfat, stjärnhimmel, båtfönster med mosaikram runt, sotade glasdörrar i duschen, golvvärme, induktionshäll, rostfria vitvaror, köksö med barstolar, inbyggd diskmaskin, glasfläkt, gigantisk divansoffa, platt-tv, trendiga fondväggar etcetera. Efter varje avslutat projekt är jag lycklig i några dagar men sen är kicken borta. 2011 lägger jag mina sista slantar på terapi.

      Karlstads kommun saknar beredskap

      I förra veckan var det stora problem med vattenförsörjningen i Karlstads kommun. Vattnet som kom ut i kranarna var brunt och det var tveksamt om det gick att dricka. Orsaken var en stor vattenläcka.
      För den som ringde för att få veta vad som hänt och vilka åtgärder som kunde tänkas vidtagas, hänvisades till Karlstads kommuns hemsida.
      Det var bara ett fel med detta. Kommunens hemsida skrev aldrig ett ord om vattenläckan. Kommuninnevånarna kunde inte finna någon information om när läckan skulle vara lagad eller om det var möjligt att dricka vattnet eller ej. Istället kunde man läsa om vilka som vann Vi i Karlstads korsordstävling!
      Hur är det möjligt att kommunen helt struntar i att kommuninnevånare saknar tjänligt vatten och inte bryr sig om att ge någon information? Svaret är enkelt. Det var inte innevånarna i innerstaden som hade brunt vatten i kranarna. Vattenproblemen drabbade Vålberg.
      Grums kommun, som också drabbades av vattenproblemen (Medskog saknade vatten helt och hållet) var däremot föredömliga i sin information. Deras hemsida uppdaterades regelbundet med ny, relevant information. Människor uppmanades att inte dricka kranvattnet utan att koka det. Den informationen ansåg inte Karlstads kommun att det var nödvändigt att gå ut med.
      Det är märkligt att det ofta råder en handfallenhet i Karlstad när allt inte går som planerat. Det är inte bara vattenläckor som får systemet att kollapsa. Denna vinters myckna snöande har satt teknik- och fastighetsförvaltningen (och innevånarna) på hårda prov. Det har dröjt länge innan snön har kunnat plogas bort, och när plogen väl har kommit, så här snön ofta placerats mitt i gatan och skapat nya trafikfaror.
      Senfärdigheten med att få bort snön ledde till att det bildades hårt packad is på många vägar och gator. Sådan is kan inte snöplogen få bort. Det krävs en väghyvel till detta. Då visade det sig att Karlstads kommun bara äger en väghyvel, vilket givetvis försvårade möjligheten att få gatorna farbara.
      Den senaste veckan har det rått töväder. Det återstår nu att se vilka för kommunen helt oförutsedda problem som detta kommer att medföra.
      Kommunpolitik är inte enkel. Det är inte alltid som kommunledningen, oavsett kulör, vågar angripa de viktigaste problemen, utan det finns alltid en risk att man ägnar sig åt det som för stunden är mest publikknipande.
      Det är roligare att sätta tak på ett isstadion än att skaffa personal och utrustning för att få bort snö och is från gatorna. Det är mycket häftigare att bygga ut en simhall än att rusta upp kommunens vatten- och avloppsledningar. Och givetvis är det roligare att informera om korsordstävlingar än om vattenläckor.
      Inget politiskt parti vågar prioritera en upprustning av kommunens mycket gamla avloppsledningar. Den dag ledningarna inte håller längre, kommer kommunen dock att få mycket stora problem.