Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: juni 2010

      Skylta med er kärlek!

      Under hela våren har det rådigt mer eller mindre kärleksyra i Sverige. I var och varannan tidning och tv-kanal har vi kunnat se reportage om bröllop och kärlek. Men mitt ibland alla tidningsrubriker om det kungliga och alla andra bröllop är det en rubrik som fått mig att läsa en extra gång, ”Dödshot mot ordförande för RSFL:s ungdomsdistrikt i Värmland”. Personer från RFSL i Värmland har alltså blivit hotade till livet för att man planerar en Pridefestival i Karlstad. Uppenbarligen är det inte all kärlek som vi firar 2010.

      Jag har svårt att förstå att en festival som Pride kan vara upprörande. Att en festival där man firar och manifesterar kärlek, oavsett mellan vilka kön den uppstår, gör någon så arg att man till och med hotar att döda en annan människa. Vad är det som är så upprörande med att vuxna människor visar sin kärlek och attraktion till varandra?
      När diskussioner om Pridetåg och festivaler förs i fikarum och soffor framför tv:n är det en kommentar jag ofta får höra. ”Jag förstår inte varför de (läs homo-, bi och transsexuella) behöver skylta med sin sexualitet. De får göra vad de vill för mig, men behöver de verkligen ha en festival?” Nej, hade vi accepterat alla människor och deras sexualitet i dagens samhälle då hade dessa festivaler inte behövts. Men så länge som personer dödshotas på grund av sin sexualitet och hatbrott fortfarande begås, behövs alla Pridefestivaler världen över.

      När jag kysser min partner på stan är det ingen som bryr sig eller tar någon större notis av det. Om min vän, vars partner är av samma kön, gör samma sak då väcker det desto mer uppmärksamhet. En vanlig kyss förvandlas i mångas ögon från att vara ett vackert uttryck för kärleken mellan två människor, till att bli en manifestation, eller i vissa fall en provokation. Det är inte längre något fint, vackert och tilltalande i den kärlek man visar, utan istället ses det som att man skyltar med sin sexuella läggning.
      Faktum är att varje dag är som en enda stor festival för heterosexuella. Vi kan hålla i handen och kyssa varandra utan problem. Jag hade önskat att vi inte hade behövt ha Pridefestivaler som mer än ett glatt och festigt firande. Men bakom musiken och karnevalskläderna finns ett mycket viktigare och djupare budskap. Att man oavsett sexualitet ska få ta plats i samhället, få synas och få samma rättigheter och möjligheter. Att man blir dödshotad för att man planerar Pride, det visar vilken lång väg vi har kvar innan Pride bara kan vara ett festligt inslag i Karlstad och resten av världen.

      Jag hoppas att vi alla kan fortsätta att skylta med vår kärlek, oavsett vem det är man har kär. Men framförallt hoppas jag att du hejar glatt och visar att all kärlek är lika mycket värd nästa gång som du ser ett Pridefirande.

      Ny bok ska öka skyddet

      Länsstyrelsen Värmland uppmärksammar det Internationella året för biologisk mångfald genom att ge ut den första bok som publicerats om hotade arter i vårt län.

      Den vita flottan

      I precis 60 år varade trafiken med sägenomspunna Svenska Amerika Linien. Nu kan man uppleva båtarna och inredningen på Sverige Amerika Centrets utställning i Karlstad.

      Med midsommarmaten i bagaget

      Midsommar firas bäst i torp och stugor med hög charmfaktor. I alla fall ända tills maten ska lagas i de trånga och dåligt utrustade köken. Lösningen är att förbereda maten hemma.

      Fredrik skapar unika korsord

      Fredrik Smeds på Kronoparken läste en dag tidningen Daily Mail och såg deras ovanliga dubbelkryss. Då väcktes idén om att göra en egen svensk variant som har gått i ett flertal svenska tidningar och har nu även blivit en liten bok.

      Webbkarta för cyklister

      Karlstads kommun fortsätter utveckla sina kartor på hemsidan. Nu kan både turister och stadens invånare förenkla sin cykeltur genom att bland annat hitta den snabbaste vägen.

      Farlig väg för cyklister

      En säker gång- och cykelväg behövs längs Granitvägen på Skåreberget. Kravet i ett medborgarförslag får medhåll av kommunen, men än har man inte råd.

      Hela världen var på besök

      Förra veckan avslutades världskongressen World Summit on Media for Children and Youth i Karlstad. 1 100 deltagare möttes, debatterade, lyssnade på experter, deltog i workshops och inspirerats till en bättre medievärld för barn och unga.

      Låt inte fällorna förstöra semestern

      Parkeringsböter i Italien, pengar dragna från kontot av en avlägsen bilfirma eller ett hotell som inte håller måttet kan drabba den som semestrar i Europa i sommar. Philip Lerin från Konsument Europa tipsar om hur fällorna kan undvikas.

      Från lagerkille till regionchef på sex år

      Erik Tomasson åkte till Oslo för att jobba och tjäna pengar för sex år sedan. Han började med lagerjobb, hamnade så småningom inom handeln och är nu chef över innerstans fem Carlingsbutiker.

      Så vill unga politiker utveckla Karlstad

      Till hösten är det val och krisen har gjort arbetslösheten, särskilt bland unga, till en central valfråga. Vi har gjort en rundfrågning bland de politiska ungdomsförbunden som ger sin syn på vad som är viktigast.

      Vilken nytta gör Karlstads vänorter?

      Att Karlstads nya badhus får ett hamam, att ungdomar åker på utbyte till norska Moss och att det finns en väg på Rud som heter Horsensgatan är ingen slump. Allt har att göra med Karlstads vänorter. Vilka är de och vad har vi dem till?

      Jenny vill gärna känna nostalgi


      Efter många års uppehåll återtar Dömle herrgård en gammal tradition att ordna midsommarfirande. Vid rodret står Jenny Eriksson som fick uppdraget att planera det hela.
      – Jag vill gärna känna nostalgi på midsommar, säger hon.
      Foto: MATS ZETTERBERG

      Matsedel för Robinson

      Jag har många projekt som havererat. Vi är väl många som har barndomens frimärkssamling undanlagd i någon byrålåda. Letar jag riktigt energiskt hittar jag kanske några kort från min DX-ingperiod – kort som bekräftade att jag lyckades få in någon kortvågsstation ute i stora världen. Men ett projekt som jag faktiskt är lite lessen att det havererade är mitt amatör-etnologiska matkulturprojekt. Under några för drygt 40 år sedan frågade jag nämligen en del människor, som jag träffade i livets villervalla, vilken maträtt de skulle beställa, om de liksom Robinson Crusoe återkom till civilisationen efter sådär tio år på en bortglömd ö någonstans. Ja, på den tiden var ju Robinson en ilandfluten sjöman, som efter några år fick en kompis, Fredag, och inte någon halvkändis i TV-rutan, där hungern inte bara handlar om mat utan mer om sex.

      Jag hade nog samlat ihop ett hundratal svar. Det kunde vara min bordsdam eller någon okänd tågresenär, som fick ”bekänna färg”. Det som var intressant var att många beställde vad jag kallar ”profilrätter”, d v s sådana rätter, som andra absolut inte kunde tänka sig att äta. Lutfisk och kalvlever var sådana profilrätter. Som jag minns var det en stark övervikt för svensk husmanskost. Tyvärr är mina anteckningar kastade.

      En orsak till att jag började detta matprojekt var att jag under ett års tid åt lunch varje dag med en kvinnlig arbetskamrat. Vi var varandras motpoler. Hon åt grillat kött varje dag och jag åt husmanskost. Hon frågade ofta vad det var för något som jag beställde och jag fick då i sann folkbildaranda förklara mitt val utifrån en kulinarisk utgångspunkt. Det var på den tiden när man kunde få husmansrätter, som idag har försvunnit, t.ex. sillbullar med korintsås, paltbröd med vit sås och fläsk, isterband med stuvad potatis och fläsklägg (som då inte var några torra skivor utan en rejäl benknota) med rotmos. Sillbullar och paltbröd – vill man äta det idag, då får man väl uppsöka någon av landets superkrogar.

      Någon matetnolog blev jag aldrig. Jag applåderar det förtjänstfulla arbete, som Hackkorvens vänner gör. Jag ”stödäter” isterband, som var en mycket hotad maträtt för några år sedan. Jag kollar i min affär att isterband finns på hyllan och inte bara chorizo och kabanoss. Så njuter jag av att titta på ”Solens mat” och Bo Hagström, där han går omkring i de charmfulla italienska småstäderna, flirtar lite stillsamt med de italienska mattanterna, låter sig väl smaka av olika specialiteter och vrider till anletsdragen lite eftertänksamt, innan han utsäger det alltid vänliga omdömet ”buono, buono”.

      Du kanske är nyfiken på vad jag skulle beställa idag, om jag kom åter till civilisationen efter tio år på den öde ön? Jag tror jag väljer gräddstuvad kalvlever. (Vi har mycket gemensamt, min hustru och jag, men hon äter varken kalvlever eller lutfisk). Så till sist den verkligt intressanta frågan: Vad beställer du själv, kära läsare?

      Sommarblommor färgsätter staden

      Tusentals sommarblommor har nu placerats ut runt om i Karlstad. ”Solens leende ” är årets tema som går i gult, orange, ljusblått och vitt.