Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: april 2010

      Om döden

      Det var först i trettioårsåldern jag insåg att inte alla människor dagligen tänker på döden. För mig har döden ända sedan späd barndom varit en ständig följeslagare, inte som en bemantlad schackspelare utan mer som en sten i skon. Inte heller har mina funderingar särskilt rört döendet i sig, fastmer det orättvisa i att livet tar slut. Och ja, jag vet, döden är det enda som är för alla lika men jag har ändå haft känslan av att det är djupt orättvist att jag ska behöva dö när det är så trevligt att leva.
      Nu, när jag hunnit till mitten av min levnads bana (mycket optimistiskt räknat), inbillar jag mig att min åldersnoja är något mer kontrollerad än för dem hållit döden ifrån sig. Att allting är fåfängligheters fåfänglighet är liksom inte någon nyhet. Ändå är åldrandet och döendet ohanterliga frågor.

      •••

      På radion går en serie om dödshjälp. I princip alla håller med om att det vore bra om de som är svårt sjuka och inte vill leva längre skulle få hjälp att avsluta sina liv. Bortsett från frågan hur enkelt det egentligen är att avgöra om någon verkligen uppriktigt och bestående vill dö är kruxet vem som ska hjälpa till. Svenska läkare och sjuksköterskor menar att det är oförenligt med deras etik att helt plötsligt börja ta livet av patienter istället för att bota och lindra – en förståelig tanke. Ändå tänker jag: om jag verkligen blir dödsjuk utan hopp men med kraftiga smärtor och/eller snabbt reducerade förmågor, då skulle jag verkligen vilja ha dödshjälp. Enda lösningen är kanske att anlita den enda yrkesgrupp som har som affärsidé att vid behov kunna döda: militärer.

      •••

      Kanske finns det ett samband i att vi dödsgrubblare känner en dragning till historia och inte minst till tecken på beständighet som gamla hus och miljöer. Människor kommer och går men husen står kvar, eller inte rättare sagt. Under de snart femton år som jag bott i Karlstad har många äldre hus utplånats och stadsplaneringen tycks mer ha drivits på av kvantitativa visioner än kvalitativa.
      ”Rynkeby” heter Vågmästaren i folkmun med tanke på att det tycks vara mest välsituerade och drygt medelålders människor som flyttat in där, själv tycker jag att ”Det nya miljonprogramsområdet” skulle kunna vara en lämplig beskrivning utifrån prisnivån. Särskilt mycket till stad är det i alla fall inte. Jag söker på kommunens hemsida för att se om det finns någon vision om bevarande av äldre byggnader och miljöer men hittar ingenting.

      •••

      Efter ett besök Edinburgh läser jag om Ian Rankins böcker om Rebus. Jag struntar i intrigen och försjunker i beskrivningen av den svarta slitna staden med sina så totalt icke-funktionella meterbreda gränder och bevarade nivåskillnader. Historien smyger sig på överallt. Jag försöker föreställa mig att någon skulle skriva på samma sätt om Karlstad och kommer till slutsatsen att det vore omöjligt. Undrar om existentiella aspekter över huvud taget ingår i stadsplaneringen.

      Glädje när Rotaryhjälp kom fram

      – Vi måste göra något!
      Med den uppmaningen entusiasmerade Uno Lindgren kamraterna i Karlstad-Tingvalla Rotaryklubb till flera insamlingar till föräldra­lösa, hiv-drabbade, skolbarn i Uganda.

      Högt betyg på skolmaten

      En färsk undersökning visar att över 80 procent av eleverna i den kommunala skolan är nöjda med skolmaten. Att en större andel av maten tillagas från grunden kan vara ett skäl bakom det fina betyget.

      Radio Värmland blir rikstäckande

      I Sveriges radios kultursatsning föll lotten på Värmland att producera det nya programmet.
      Programledare är Hedvig Nilsson som man kan höra i P4 Kultur som ska börja sändas den 22 augusti.

      Kommunen planterar 25 000 vårblommor

      Nu är våren här och många Karlstadsbor börjar leta sig ut i sina trädgårdar. Det gör även Karlstads kommun som just nu planterar 25 000 vårplantor i rabatter och kärl runt om i kommunen.

      VIP-kväll i city

      En VIP-kväll ska locka folk till city för shopping, mat och nöje.

      Mycket om Fröding

      Det märks att det är jubileumsår för tidskriften Värmländsk kultur har vikt senaste numret åt skalden och museet lyfter fram konstnärernas syn på honom i ”Bilden av Fröding”.

      Per fick drömkök i svart

      I mars mötte KT Per Hidén som hade tagit hjälp av en personlig inredare för att renovera sitt kök. Nu är arbetet klart och Per är nöjd med resultatet.
      – Det blev bättre än vad jag hade väntat mig, säger han.

      Världsbokdagen firad i Mitt i city

      Den 23 april firas varje år runtom i världen Världsbokdagen. Den instiftades av Unesco 1995 och firar böcker, författare och läsning.
      I fredags firades dagen i Mitt i city med författarmöten, intervjuer och konst.

      Mer jobb för kontrollanter

      Reformer inom restaurangbranschen och övertagande av kontroller av receptfria läkemedel skapar mer jobb för livsmedelsinspektören.
      – Nu måste vi minska risken för att de som äter på restaurang blir magsjuka, säger miljönämndens ordförande Martin Oscarsson.

      Nästan hyggesfritt i Karlstads skogar


      Går det att bedriva skogsbruk utan kalhyggen? Den frågan vill i alla fall Naturskyddsföreningen lyfta upp. Lennart Hugosson på Skogssällskapet sköter Karlstads kommuns skogar och har provat lite olika varianter men undviker att göra för stora hyggen.

      Håret som försvann

      Min far var ”barfotafrisör”, det vill säga han klippte en del gamla gubbar i bygden. Jag vet inte om han tog betalt, men gubbarna kunde sitta kvar nyklippta i flera timmar efteråt och dricka kaffe och berätta historier. Jag blev också klippt av pappa till den dag då min ungdomliga revolt-känsla krävde att jag gick till en ”riktig” frisör.

      •••

      I många unga mäns liv händer det att hårstrån börjar fastna i kammen. Håravfallsneurosen infinner sig. För mig började hårfästet krypa uppåt ganska tidigt. Nu blev annonserna för olika hårvatten viktig läsning. I mitt fall trodde jag blint på Panteen, som var den tidens dominerande hårvattenannonsör. Idag tror jag inte Panteen finns kvar. Det gör inte mitt hår heller.

      •••

      Jag minns den dagen hösten 1959, då jag nykommen till storstaden Göteborg gick in i en riktig frisersalong för att göra mig snygg inför universitetsstudierna efter 15 månaders lumparsvett. Då kom det fram en kvinna och frågade om jag tillät henne att klippa mig. Hon var tydligen en kvinnlig pionjär som ”manlig frisör”. Idag 50 år senare är det helt tvärtom.

      •••

      Jag minns också den frisör som frestade mig med toupé. Fullständig diskretion utlovades – applikationen skulle ske före öppningstid. Jag undrade stilla hur mina arbetskamrater skulle bete sig vid morgonfikat, om jag dök upp med totalreparerad vacker frisyr. Frisören hade ytterligare ett argument – priset. Äkta tyskt hår var ganska dyrt, men valde jag ett ostasiatiskt hår, så kostade det bara en fjärdedel så mycket. Jag avböjde vänligt frisörens erbjudande och har aldrig ångrat mig. Alternativen att se ut som fältmarskalk Hindenburg eller som en bonde från Sezuanprovinsen har inte känts helt naturliga för min identitet.

      •••

      Att samtala med människor som har något intressant att berätta, det tillhör det viktiga i livet. Jag gick i många år hos en klart överårig frisör, som gått den långa vägen och börjat som tvålgosse i sjuårsåldern på en av Göteborgs finaste frisersalonger runt sekelskiftet 1900. Han berättade att de verkligt fina direktörerna kom in för rakning på morgonen, men att de också kunde komma in på kvällen samma dag för uppfräschning, innan de gick på teatern eller någon bjudning. Salongen var öppen till elva på kvällen. Julafton var det stängt, men då gick mäster hem till vissa och rakade i hemmet och då fick den lille tvålpojken ibland en riktigt stor skinande peng.

      •••

      Ett exempel på att det moderna samhället trängt in på frisörområdet är frågan om köns-diskriminering. En gubbe med tonsurfrisyr och med några ulliga hårstrån i nacken ska inte kunna komma undan billigare än en kvinnlig kund. Kvinnor får inte diskrimineras! Ett annat exempel är att många idag efter avslutad klippning är mer intresserade av att få kvitto i stället för pomada.

      Författarbesök på Västerstrand

      Som en del av projektet Bokbryggan fick Västerstandsskolan i förra veckan besök av Ulf Nilsson, författare till årets bok.

      – Det är helt fantastiskt. Jag har aldrig varit med om något liknande, säger han imponerat.

      Världsbokdagen firas i Mitticity

      På fredag är det dags för Världsbokdagen och den uppmärksammas bland annat av Akademibokhandeln och Värmlands författarsällskap i Mitticity genom författarbesök, diktuppläsning och frågesport.

      Shoppinglivet i Karlstad förändras

      Det händer mycket i city denna vår. Flera nya butiker har öppnat, anrika affärer syns i ny kostym och några lägger ner.