Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 640 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: oktober 2009

      Apatiska barn och apatiska riksdagsmän

      Jag kommer ihåg exakt var jag var när jag i mina hörlurar hörde att några handläggare på Migrationsverket med champagne firade avvisningen av en asylsökande familj med ett svårt sjukt barn. Nyheten skapade en djup olust. Därefter följde ett antal händelser, lika otäcka och obegripliga. Asylsökande familjer anmäldes för misshandel som skulle framkallat apatin samtidigt som barnen påstods både dansa och äta om nätterna.
      Bilder av barn i rullstol som dumpades på flygplatser i krigshärjade länder samtidigt som migrationsminister Barbro Holmberg påstod att detta skedde av humanitära skäl. Allt detta ackompanjerat av diverse xenofobiska uttalanden från makthavare om social turism, polska inbrottstjuvar i Roslagen och gruppvåldtäkter begångna av invandrarkillar.

      •••

      I Gellert Tamas bok ”De apatiska” får min olust äntligen det sammanhang som jag hittills saknat och jag känner hur en historiens vingspets stryker ett isigt streck längs ryggraden på samma sätt som när folkmorden i det forna Jugoslavien skedde. När vi trott att vi lärt oss något av historien, att vi är immuna mot att irrationellt ryckas med våra kollektiva fördomar och peka ut grupper av människor som mindre värda – då händer det igen och igen…
      Tamas bok väcker många obehagliga reflektioner. Varför var det så många som svalde att det bara var i Sverige denna typ av tillstånd påträffats hos barn? Varför var det så få som ägnade sig åt ens elementär källkritik när det gällde utsagorna om nattligt dansande och frossande barn? Varför var det lättare att ifrågasätta de maktlösa än de som hade makten? Och den empatibrist som visades de barn som bevisligen varit med om mycket svåra upplevelser i sina hemländer, den får mig att tänka att det är som att säga till Anne Frank: ”Sjåpa dig inte, de där överdrifterna om koncentrationsläger har ni bara hittat på för att få stanna här i Holland.”

      •••

      Vilka kunde ha gjort skillnad då? Naturligtvis politiker, journalister och debattörer på det nationella planet som kunde ha frågat Marie Hessle, den nationella samordnaren för apatiska barn, var hon fått alla sina uppgifter om bedrägerier och misshandel ifrån. Men borde inte våra riksdagsmän som ofta talar om barnperspektivet reagerat och ställt någon liten fråga kring detta? Jag går in på riksdagens utmärkta sida där man kan följa vad våra förtroendevalda ägnat sig åt i form av uttalande, motioner och enkla frågor för att se om de värmländska ledamöterna på något sätt funnit det värt att engagera sig i de apatiska barnens situation.
      Resultatet är nedslående. Mellan 2004 och 2007 är det bara Marina Pettersson som 2004 ställer en vag fråga i ämnet. Ledamöterna från Vänsterpartiet och Kristdemokraterna deltar i var sin partimotion kring den allmänna amnesti som föreslogs 2005, ett förslag som röstades ner bland annat av samtliga socialdemokratiska ledamöter. Annars är det vad jag kan se dödstyst i Värmlandsbänken, där man istället lägger tid på allehanda frågor om vargjakt, hemkunskapsundervisning och vägunderhåll.

      •••

      I den påbörjade valrörelsen är ett tips att läsa Gellert Tamas bok och sedan fråga din riksdagskandidat vad hon eller han tänker göra för att förhindra att samma häxprocess mot redan hårt drabbade människor sker igen.

      I döda prylars sällskap

      I år är det 30 år sedan cd-skivan föddes och den har redan ena foten i graven. Minns ni när vi hade en personsökare i fickan, freestylens musik i öronen och hyrde en moviebox till fredagsmyset? Vi tar en tur på teknikkyrkogården och minns döda prylar!

      Barnens universitet är en succé

      Karlstads universitet var först ut i landet med att starta Barnens universitet. Framgången var så stor att det har fortsatt även i år. Man har kommit halvvägs och har finansiering för två höstar till.

      Kafékulturen saknar åldersgräns

      När lattetrenden börjar kännas gammal hittar vi nya smaksensationer att värma våra trötta händer med. Vi tog oss ut på stan för att läsa av nästa trend och för att kolla varför vi slår oss ned i kafésoffan istället för vår egen.

      Ny bok om Fröding och KT

      Nästa år är det 150 år sedan Gustaf Fröding föddes, vilket så klart ska jubileras på olika sätt. Bland annat är en ny bok på gång. Dag Nordmark, professor i litteraturvetenskap vid Karlstads universitet, ska skildra Frödings tid som journalist på Karlstads-Tidningen och slå hål på en del myter.

      Naturens enkelhet inspirerar

      Kontraster. Lena linjer möter betong och sten, glas används som ljusglimtar.
      – Jag inspireras av naturen, av skog, vatten och klippor. Där hittar jag formerna som jag tar med mig när jag skissar, säger Louise Warnqvist, en ung silversmed som vågat satsa.

      Vatten och utsikt lockade Anders

      För tre veckor sedan flyttade Anders Askerman med familj in i en fyrarummare i nya Pinassen i Inre hamn. Här fanns det han letat efter: ett vattennära läge med betagande utsikt.

      Han lärde sig att sopa rätt

      Bengt Alsterlinds TV-karriär startade i Gruvlyckeskolans TV-studio och han kom senare att bli Tjipp med svenska folket tack vare Hajk. Nu är han på väg i pension och berättar om första jobbet där han fick lära sig sopa rätt.

      Vem blir Värmlands Lucia 2009?

      Denna vecka avslöjas ryggarna på de fem kandidaterna till Värmlands Lucia 2009. Nästa vecka får ni se hur de ser ut i verkligheten. Då börjar också omröstningen.

      ”Örsholmen måste städas!”

      Örsholmens industriområde är oacceptabelt nedskräpat. Nu måste kommunen börja städa, tycker företagaren Per Wallin. Följ med KT bland plast, glaskross och kylskåp…

      Romstads äppelpallare bekänner sina synder


      PÅ 1940-talets Romstad var fruktpallning ingen ovanlighet. Småbusiga Bosse Gewert och Lennart Fernqvist demonstrerar hur det kunde gå till. Snart kommer Karlstads Hembygdsförenings bok om Romstad där barndomsminnena flödar.
      Foto: EVA DAHL

      Jag vill!

      Jag har de senaste veckorna funderat mycket över hur våra liv formas av till synes små händelser. Jag stämmer träff med en arbetskamrat på en av stans pizzerior – det blir början på nu nästan fyrtio lyckliga år tillsammans! Ett annat exempel: Vi befinner oss i Köln strax efter andra världskriget. Köln är en av de mest sönderbombade tyska städerna. Här lever en mamma med tre barn. Pappan är krigsfånge i Sovjetunionen. Situationen är svår. Det gäller att inte svälta eller frysa ihjäl. Den katolska kyrkan tar initiativ att minska nöden genom att ordna så att de barn som har det allra svårast får åka till Sverige. I vår familj blir den 8-åriga flickan uttagen, men när hon ska åka, vågar hon inte. Då stiger hennes lillebror, sex år, fram och säger ”Ich will”.
      • • •
      De två orden kom att forma hans liv. Jag har frågat honom hur han vågade ta ett så stort beslut, han var ju bara sex år. Det var enkelt, säger han. Vi hade det så fruktansvärt, så inget kunde bli sämre. Han kom med lapp om halsen till Stockholm, där han hämtades av ett par från Molkom, själva barnlösa men med vana att ta hand om barn, eftersom de tidigare haft krigsbarn från Finland. Här lärde sig den lille grabben snabbt svenska, började i skolan, åkte åter till sin tyska familj, kom åter till Molkom, återvände definitivt till Tyskland även om han besökte Molkom flera gånger under sin uppväxt. Han valde att under sina arkitektstudier göra sin praktik i Sverige och under de senaste femton åren har han varje år varit sommarturist i Sverige och funderar nu på att skaffa sig eget hus på Österlen. Allt detta för att han en dag som sexåring sa dessa modiga två ord ”Ich will”!
      • • •
      Nu ska jag berätta om en person som blev 46 år, innan han sa ”Jag vill”. Fram till dess styrdes hans liv av dem humörstarke fadern och av hans egen starka acceptans av det fjärde budet, det om att man ska hedra sin fader och sin moder.
      Hans far ansåg sig ha ett slags moralisk tumskruv på sonen. Han hade aldrig gift om sig, sedan hans hustru dött i barnsäng vid det andra barnets födelse – tyvärr dog också barnet. Därmed blev den lille pojken ensamarvinge till gården. Att det var den lille pojkens arv efter sin morfar, som räddade gården från försäljning, sedan fadern skrivit sin namnteckning på en revers för mycket, det var ödets ironi. Minnen av en påbörjad Hermodskurs visar på att det kanske fanns ett försök hos sonen att finna ett annat liv än bondens – en av hans kusiner hade visat vägen mot folkskolläraryrket. Men när fadern är död, tar mannen så mod till sig och säger sitt ”jag vill!” Ett beslut utan vilket denna krönika blivit oskriven.
      • • •
      Men låt mig få sluta med en verkligt fin berättelse om dessa båda. Min farfar hade kraftig hörselnedsättning sedan barndomen. Min pappa är en pojke på 4-5 år. Korna gick på den tiden, i mitten av 1890-talet, på skogen, vilket kunde betyda att de ibland var flera kilometer hemifrån. Kom de inte hem till kvällsmjölkningen, så fick man gå ut och leta efter dem. Det var skällkons bjällra som man måste höra för att kunna finna korna – inte så lätt för en halvdöv. Inte så lätt heller att gå långt i skogen med 4-åringens korta ben. Men tillsammans kunde de två utgöra ett arbetsteam, där båda var lika nödvändiga för att lösa uppgiften – mannens långa ben och på hans axlar gossen med den perfekta hörseln!

      Babybilder i tidningen?

      På grund av influensan får vi för tillfället inte besöka förlossningsavdelningen och komma i kontakt med de nya föräldrarna där. Vi vill gärna fortsätta publicera de nyfödda även under denna period. Kontakta i så fall vår redaktion.

      Är du en näthypokondriker?

      Har du ont i armen? Eller lite huvudvärk? Googla, och vips så har du en egen diagnos. Att tro att man har någon allvarlig sjukdom efter att ha letat på internet blir allt vanligare. För vissa är hälsoångest ett problem som påverkar hela tillvaron.

      Berättaraftnar i Acksjöns kapell

      Under Svenska kyrkans tema ”Livet värt att leva” i våras bjöds bland annat på berättarstund i Acksjöns kapell. Ett väldigt uppskattat försök som därför nu får sin fortsättning under hösten. På lördag arrangeras en av dem med Eva-Mi Tapper och Gunilla Lagneryd.