Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 640 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: juni 2009

      Inga stora bevingade ord

      En av sönerna gifter sig i dagarna. Detta manifesteras med en hejdundrande fest, som brudparet sparat ihop till alldeles själva och planerat minutiöst. Hundratalet gäster deltar och de kommer från Sverige, Norge och USA. Brudparet verkar i Norge, har studerat i USA och bor numera på Västkusten i Sverige.
      Här och var funderas det säkerligen över om tal måste hållas. Måste det talas på engelska så att de långväga gästerna förstår allt på bekostnad av den äldre generationen, som inte fått möjlighet att lära sig språket? Hur får man balans i talet så att det både roar och är allvarsamt välmenande, och sen kanske också på engelska?
      Kan man kanske betala någon för att skriva talet åt sig? Det annonseras om talskrivare men hur personliga känns talen i så fall? Litet skeptisk är jag efter att häromdagen ha sett en annons, där en ung kvinna erbjuder ”skriv tjänster” och på de fem rader som annonsen innehöll hade hon lyckats klämma in ett skrivfel, kallat sin utbildning för fel egennamn, gett sig själv en felaktig titel och sedan gjort särskrivningen i rubriken! Jag skulle i varje fall inte ha anlitat henne.
      Men, invänder du, i talet hörs inte felskrivningar – nej, jag vet. Men jag planerar inte att anlita någon talskrivare heller. Jag har redan knåpat ihop ett tal, där jag både berömmer brud och brudgum för sina goda val av livskamrat, hälsar bruden välkommen till familjen och ger ett gott råd inför framtiden och detta tar maximalt fyra minuter, om jag inte kommer av mig.
      Det goda rådet hämtar jag från en schlager från 40-talet, som spelas mycket sällan i radion numera, men vars sentens tål att upprepas i många sammanhang, också i dag. Jag tror, att Harry Brandelius gjorde melodin populär. Nyckelmeningen i texten lyder: Lyckan är alls inte den som du tror, inga stora bevingade ord. Nej, lyckan är lågmäld…”.
      Det är fantastiskt att gifta sig, lova varandra stöd många, många år framöver. Men lycka är ett stort ord. Litet mer konkret blir det, om vi byter lycka mot harmoni, eller hur? Knappast någon känner lycka eller harmoni annat än för korta ögonblick, även om man har ett bra liv. När fylldes du senast av denna känsla? Jag gör det ofta vid förmiddagskaffet på lördag, när jag hunnit veckostäda, kanske bakat en sockerkaka och slår mig ner med en kopp nybryggt kaffe och Karlstads-Tidningens korsord. Sockerkakan kan bytas ut mot en tinad kardemummabulle som Findus bakat. Harmonin hänger inte på vem som bakat. Känslan kan också infinna sig på kökstrappan en tidig morgon, när naturen vaknat före mig och möter med fågelsång och en kelsjuk katt svassar kring benen.

      P-vakten med glimten i ögat

      Ulf Linderholm har så trevligt med allmänheten under sina pass som parkeringsvakt att arbetskamraterna brukar skoja: Ulf, vi ska jobba lite också!

      Lär känna kulturstaden Karlstad från cykelsadeln

      Låna en cykel gratis, ladda ner en karta med stadens sevärdheter utmärkta och dra iväg på en ”kulturcykling”. Det är verklighet i Karlstad. KT:s reporter vågade sig på den kortaste turen runt stan.

      Tormestad var stor gård innan Karlstad blev stad

      Tormestad har krympt. Idag är det en liten stadsdel med bara två bostadskvarter mellan Lambergstjärn och östra älvgrenen. Annat var det förr då det var en stor gård som omfattade dagens Haga, Herrhagen, Örsholmen, Lamberget och Tormestad.

      Tormestad är rena landet på helgerna

      Han bor vägg i vägg med företaget och har sett Tormestads industrier komma och gå genom decennierna. För Jan-Eric Johansson var bara 15 år när han började hos pappa Erik som startade Ugnslackeringar på 50-talet.

      Åsa Hallén ny chef för Värmlands Museum

      En bebyggelseantikvarie som bor i Dalsland men jobbar på arkitektbyrå i Göteborg. Så kan man förenklat beskriva Värmlands nya länsmuseichef, Åsa Hallén, 41, som efterträder Tomas Jönsson som lämnar efter tio år.

      Släktforskning ledde till Lambergshistorik

      Margaret Gullström-Linder flyttade till Lamberget först på 2000-talet. Ändå har hennes intresse för områdets historia vuxit sig stort. Så stort att hon har skrivit en omfattande men ännu otryckt text om detta.

      Ideella krafter håller liv i 125-årigt segelsällskap

      Karlstads Segelsällskap, KSS, fyller 125 år och är därmed ett av landets äldsta. Redan några år tidigare hade ett liknande sällskap bildats i Kristinehamn och residensstadens seglare ville inte vara sämre när de utmanade varandra i kamp på Vänern.

      Möt Karlstads Rugbyklubb


      En liten klubb med mycket muskler, så kan man beskriva Karlstads Rugbyklubb. Under en säsong ska vi följa A-lagskillarnas jakt på framgång. Först ut är en presentation av sporten och spelarna. Är det den artiga sysselsättning de säger att det är?

      Krögare med nytt koncept

      Sedan i torsdags kväll har Mathias Persson och Karl Nilsson haft nyckeln till sin första egna krog. En dröm för många men få gör verklighet av den.
      – Varför man vågar ta steget är att man kommit en bit i karriären, säger Mathias.

      Viktor i Viken

      Jag har inte berättat om Viktor i Viken förut. Han är född där men är änkeman och nu bor han uppe på Berget. Viktor säger aldrig Kvarnberget. Där bor han nu i en modern servistvåa. Men han är hörk så han tar ofta bussen ner till stan.
      Viktor kallar sig köksbordsfilosof. Sitter ofta vid köksbordet och filosoferar. Själv säger han, som många äldre vanligtvis gör här i Värmland, att han grunnar.
      När jag är i stan hälsar jag alltid på Viktor i Viken. Det händer att jag slår en signal till honom också. Det är intressant att höra hans reflexioner över vad som sig i staden tilldragit haver.
      När vädret är avklarat frågar jag om hans grunningar.
      Viktor tillhör den kategori Kallstabor som har förstånd att läsa Maggan Hellbergs Karlstads-Tidningen. En gång pratade Viktor i Viken med Maggan, som han gillade. Han läser mina krönikor och brukar fylla på mina berättelser.
      Grunningar har Viktor många och alltid. Det börjar med att han säger: ”Ta dätta mä” och så är han i full gång. Viktor har träffande saker att säga om både Kallsta och Stora världen, som han kallar det.
      Förra veckan grunnade han över relativitetsteorin. En mer folknära sådan, förklarade han.
      Ta dätta mä gallerior i stan. Nu är det ingen ordning på ute och inne längre. Nu går man ju in och handlar. Förr gick man ju ut. Knepigt.
      I och för sig har Viktor inget mot gallerior. Där kan man sitta och njuta av alla granna Kallstatöser när våren tar av dom ytterkläderna, förtydligar han.
      Eller ta dätta mä bollsport. Förr fanns bara utebandy på Tingvalla, nu finns det innebandy över allt. Men varför heter det inte innehockey när FBK spelar i LLA? Knepigt, säger Viktor.
      Viktor spelar på trav och ibland tar han bussen ut till travet på Färjestad. Travbana under tak vill han inte ha. Det skulle nog lukta för mycket hästskit då, menar han.
      Eller, ta dätta mä tiden och kvällstidningarna, fortsätter han. Kan de heta så när de inte kommer på kvällen utan redan tidigt till tiokaffet?
      Sedan berättar Viktor om en av sina granntanter uppe på Berget som varje dag klagar på att dagens post kommer allt senare. Härom dagen, sa tanten, sa Viktor, att snart kommer väl inte dagens post förrän i morgon.
      Du Bengt som gått på undervisitet? Kan man säga så, frågade Viktor i Viken. Det samma gäller tidning-en, Vad då – en tidning? Till exempel DN och Svenskan är ju tidning -ar och fler och fler sidor blir det som bara säger vad det ska stå på de andra sidorna. Det är bluff, tycker jag. Tacka vet jag K-T. Det är en tidning. Och ett nummer i veckan räcker bra för oss gamlingar, säger Viktor och flinar.
      Återkommer med lite fler av Viktors funderingar, senare.

      Spansk svarsvisit i Karlstad

      Minns ni Norrstrands-eleverna som for på utbytesresa till spanska Zaragoza? Nu har 13 spanska elever varit på svarsvisit i Karlstad och tar många nya intryck med sig hem. Här är deras berättelse.

      Apoteket på ”Kaijserstrasse”

      I år är det 277 år sedan som Karlstad fick sitt första apotek. När flera apotek i Karlstad nu ska säljas ut och privatiseras kan det väl vara på sin plats att göra en tillbakablick. För det var redan 1732 som Frantz Mikael von Aken fick rätt att anlägga apotek.

      Kiki målar med växter när Karlstads rabatter ska fyllas

      Hon ritar och planerar stadens rabatter. Och när hon sedan går ut och ser hur det blev, när plantorna är på plats, när blommorna lyser – då kan ren och skär arbetsglädje skölja över trädgårdstekniker Kiki Gillenäs.

      Det krävdes mer än bara hopp

      Det fullkomligt vimlar av hästar och ryttare vid anläggningen i Bellevue. Mammor och pappor leder ponnyer som snart ska ridas och små ryttare memorerar hoppbanan. Finalen i Ponnyallsvenskans division III ska avgöras och Sörmons lag är på plats.