Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: juli 2007

      Filmer som borde visas i Karlstads skolor

      Biografen Arenan i bibliotekshuset har i sommar visat flera bra filmer. De senaste veckorna har jag sett två tankeväckande filmer, filmer som lämnat starka intryck även efter det att man gått hem. De är väldigt olika, utspelar sig i helt olika miljöer, men har samtidigt mycket gemensamt. Även om det är spelfilmer, bygger de på en verklig grund. Det man med säkerhet kan veta är att verkligheten var ännu ohyggligare än den som visar på bioduken.

      •••

      Den ena, ”The Last King of Scotland”, handlar om Idi Amins skräckvälde i Uganda under 1970-talet. Storyn bygger på en bok av filmens huvudperson som är en ung idealistisk skotsk läkare som kom att bli personlig läkare till Idi Amin. Slumpen förde dem samman. Allt mer snärjdes han in i den regimen som tog livet av 300 000 människor.
      Det som började med en slags godtrohet och idealism slutade med nära egen död och en dramatisk flykt undan den person och regim som han gett sig i lag med. Filmen handlar också om sådant som lojalitet och samvete – de mekanismer hos oss människor som antingen bär upp totalitära system, eller också kan störta dem. Ett annat sätt att formulera saken är att det handlar om vårt personliga ansvar. Vi kan välja att se och agera, men vi kan också följa med, anpassa oss, bli en i den grå massan.

      •••

      Den andra filmen, som visades sista gången i går kväll, utspelar sig i Östtyskland. Filmen heter ”De andras liv”. (Das leben der anderen) Den handlar om en officer i Stasi, den omtalade östtyska säkerhetstjänsten som var ”svärdet och spjutet” i kommunistpartiets maktutövning i det forna Östtyskland. Den bygges upp efter KGB modell, och ägnade sig åt att övervaka ”statens fiender”. Definitionen gjordes av dem själva. Med ”fiende” avsågs alla dem som av olika skäl inte gillade den regim som rådde. Men Stasi agerade också i maktkampen inom partiet.
      Stasi beräknas ha haft runt 100 000 anställda och ytterligare 200 000 informatörer och angivare.
      Den fick familjemedlemmar att spionera på varandra, vänner att rapportera om andra vänner, man buggade, snokade, läste brev, infiltrerade kyrkor, föreningsliv och opposition och förföljde och knäckte enskilda människor.

      •••

      Jag tror det är svårt för oss att föreställa sig omfattningen på den underrättelseverksamhet som bedrevs. Tentaklerna fanns i hela samhället. Det har också varit en av de mer plågsamma sakerna för Tyskland att rota i efter murens fall. Filmen har dragit masspublik. Den är omtalad och omdiskuterad.
      Hundratusentals personakter finns i arkiven. Angivare har avslöjats, och för dem har det förstås blivit väldigt jobbigt.
      I filmen får Stasi-officeren i uppdrag – givet av kulturministern själv – att övervaka en författare. Allt eftersom får officeren växande sympatier för den han övervakar. Hans lojalitet med Stasi sätts på prov, och han väljer då att skydda den man han först skulle förgöra när saken ställs på sin spets. Hans samvete gör det omöjligt att följa order. I Tyskland har den frågeställningen extra tyngd med tanke på dess förflutna.
      Filmen har kritiserats av kännare av det östtyska systemet, till exempel journalisten Timothy Garthon Ash, för att inte visa upp systemets verkliga gråhet. Garthon Ash har för övrigt själv skrivit en mycket läsvärd bok i ämnet som heter ”Personakten” och handlar om hans dokument i Stasi-arkivet. Garthon Ash bevakade Östeuropas politik och samhälle och rapporterade insiktsfullt om förfallet och förändringen. Säkerhetstjänsten höll noga koll på honom. Även han uppdagar angivare i sin nära krets.

      •••

      ”De andras liv” och ”The last King of Scotland” borde vara filmer som visas på skolorna i Karlstad. De handlar om händelser och samhällen i vår egen tid, och inte minst de ställer viktiga, svåra frågor om vårt personliga ansvar. De bjuder båda på lysande skådespeleri, men det gäller att komma ihåg att det inte är på låtsas. Det filmerna handlar om har hänt, och händer fortfarande varje dag.
      Jag funderar ofta på vilken roll jag själv skulle spela om man hamnar i ett sådant läge. Följer jag samvetet, eller strömmen?
      Jag önskar jag tvärsäkert kunde säga svaret, men sanningen är väl den att vi inte på förhand vet hur vi agerar i en viss situation. Jag tror det spelar roll för utgången om vi har ett mer levande samtal i vårt samhälle om människovärdet och demokratins värden.

      Management by Lenin?

      Jag läser om ”filosofskeppen”, de skepp som Lenin lät skicka iväg från Sankt Petersburg till Tyskland. Ombord fanns ett stort antal intellektuella, ofta de ledande inom sina respektive områden. Orsaken till utvisningen var inte att de var oppositionella, tvärtom hade flera av dem stått på Lenins sida under revolutionen. Det som låg bakom utvisningarna och de efterföljande betydligt värre trakasserierna var istället Lenins skräck för de intellektuellas kunskap och kompetens som gjorde att han inte kunde ”lita” på dem. Med den megalomani som ofta följer med alltför obegränsad makt ansåg sig Lenin även vara kapabel att bedöma dessa fackmän var ”ineffektiva”.
      Konsekvenserna blev förödande och mycket långvariga, Sovjetstaten förlorade både en hel generation av framstående intellektuella och skräck var naturligtvis inte ett bra incitament för kreativitet hos kvarvarande och kommande intellektuella.

      •••

      Osökt kommer jag att tänka på den senare hälften av 90-talet då jag arbetade i landstinget. Detta var turbulenta år, enligt en välinformerad tjänsteman gjorde sig vänstermajoriteten sig av med mer än 40 av de högsta cheferna antingen genom avsked eller egendomliga omplaceringar. I deras ställe kom ett antal rookies utan erfarenhet av sjukvård som fick fria händer att experimentera med organisation och budget.
      Jag tror verkligen att de tidigare cheferna kunde kallas vare sig filosofer eller intellektuella men otvivelaktigt besatt de en stor gemensam erfarenhet och kompetens. Kan det vara så att det var just denna kompetens som uppfattades som hotfull? Och kan det vara så att det finns ett samband mellan denna ”kulturrevolution” och att Landstinget i Värmland är ett av de få landstingen i Sverige som fortfarande lider av stora ekonomiska problem?

      •••

      Detta är naturligtvis inte den förklaring som ges i den ”vitbok” angående landstinget som länets socialdemokrater nyligen publicerat. Syftet med skriften uppges inledningsvis vara att ge en nyanserad och saklig bild av landstingets ekonomi och svårigheter som finns i vissa delar av sjukvården. Därefter följer en skickligt utarbetad historieskrivning som hoppar mellan tuvorna för att undvika obehagliga djupvatten, det liksom glöms bort faktum som att det var vänstermajoriteten själva som beslutade om de fatala nedskärningarna av psykiatrin med mera. På ett imponerande sätt lyckas författarna framställa socialdemokraterna som offer som nu ändå tappert ska hjälpa medborgarna att reda upp allt elände som framförallt sjukvårdspartiet lyckats åstadkomma.
      Och vad ska man säga om det ledarskap som de offentliga uttalande från Ulric Andersson, Gunilla Svantorp och Monika Ekström vittnar om när de hotar alla chefer som inte håller sin budget med sparken? Och kan läkare som svurit läkareden verkligen arbeta som chefer i landstinget när landsdirektörerna beordrar att ekonomi ska vara första prioritet i varje beslut?

      •••

      Det borde vara dags vänstermajoriteten ska överge
      ”leninismen” och försöka utveckla ett positivt ledarskap istället. Om nu Karlstad kommun använder filmvisning som stöd för sina ledamöter tycker jag landstinget kan använda dataspel. Jag rekommendar Hospital Tycoon som enligt beskrivning verkar vara precis det stöd Ulric, Gunilla och Monica behöver:
      Players will direct the hospital’s medical staff, ensure patients are cared for and have the treatment facilities required. Get it right and your patients will go home happy, get it wrong and armies of angry, sick people will make your life hell.

      Kultur mitt i betongen

      På ena sidan av Orrholmsgaragets vägg hänger ena hälften av en gammal skrotad folkabubbla, helt smyckad i mosaik.
      På motsatt har den andra hälften monterats upp och får nu sin slutgiltiga finish. Snart kommer även en tidskapsel gömmas inne med budskap till framtida generationer.

      Minigolf när solen uteblir

      Det finns många aktiviteter att ägna sig åt så här under sommaren. Karlstads-Tidningen har besökt Skoghalls minigolf.

      En frilansande inspiratör med hjärtat i musikens väld

      Ett halvår efter att Erik Rynefors lämnat över dirigentpinnen för universitetskörerna verkar den första känslan av framtidsoro lagt sig. Med nya musikaliska projekt har oron fått ge vika för framtidsoptimism och drömmar.

      Tut för bingo i bilen!

      De egna fotstegen är det enda som överröstar den stilla fågelsången. Chocken är total när hundratalet bilister på givet kommando testar sina signalhorn och får den oinvigde besökaren att darra i takt med träden.
      Vi ska få uppleva bilbingo.

      Kontrasterna ryms under Värmlands Museums tak

      Hälften av museiupplevelsen ger en smak av helvetet, hälften en mersmak av dess goda kompott kultur. På Värmlands museum slits uppmärksamheten mellan konstverk, arkeologi, modern fotokonst och tekniska experiment. En regning sommardag står ett besök på museet långt upp på önskelistan.

      Kollot där solen alltid skiner

      Vänskapsband knyts och kärleken blommar.
      Sommarkollo på Sållaren strax utanför Skattkärr är en plats för möten och avkoppling.
      Långt från stadens brus får ett hundratal barn och unga årligen en vecka att ”bara vara” på.

      Daniel berättar om livet som familjehemsbarn

      Båda Daniels föräldrar använde droger när han var liten. Som femåring blev han familjehemsplacerad, efter att först ha bott på ett barnhem i ett par månader.

      En stadsnära jaktexpedition


      Med karta under armen, gummistövlar och expertguider börjar vår jakt. Genom skog, över bäck, förbi skjutbanor och huggormars viloplats.
      Siktet är inställt på skogens guld: den gula kantarellen. Behållningen blir större än så.
      Foto: ELINOR HÄGG

      Upplevelser på Skutberget camping

      I dagarna har campingsäsongen nått höjdpunkten på Skutberget. 1967-68 var jag föreståndare. Ett problem var penninghanteringen. Under toppveckorna i juli hanterade jag stora summor. Något kassaskåp fanns inte. Hur skulle jag förvara pengarna säkert innan jag cyklade till Våxnäs och lade dem i bankbox?
      Efter grubbel hittade jag lösningen. I föreståndarhuset fanns det en vedspis som ej använts på länge. Den blev bankfack. I påse under papper och vedträn låg pengarna säkert två somrar. Undrar vad fritidschefen sagt om han vetat?

      •••

      Den tredje september 1967 körde vi över på höger sida i Sverige. Jag glömmer aldrig dag, månad, år. Klockan 05.00 cyklade jag till Våxnäs för att sätta in pengar. Mot mig kom på min sida en långtradare. Jag gestikulerade, gjorde stopptecken. Chauffören stannade frågande. Han hade bommat övergångstiden, visste inte hur länge han hållit vänster.

      •••

      Många intressanta människor passerade revy under somrarna på Skutberget. På den tiden kunde det dyka upp äldre finnländare som inte kunde ett ord svenska eller engelska, bara lite tyska. Raka motsatsen var Karl Heinz, från Wiesbaden i Tyskland. 1966 var hans tredje sommar med det lilla tältet i björkdungen nära entrén. Under mina tre somrar fanns han alltid där, bankmannen med valutahandel med Norden som specialitet. Han talade utmärkt svenska när vi skildes 1968.

      •••

      Förra gången jag skrev om Skutberget berättade jag om en yngling vid namn Magnusson från Slottsbron, presentation överflödig. Hade glidit in i öppen sportbil och slagit upp tält nära receptionen. Ett år senare stod en morgon ett tält på samma plats men ingen sportbil syntes till. Det var alltså inte Sven Erik.

      •••

      Ur tältet kryper kortväxt man, cirka 170 lång, minst 70 år av ansiktet att döma, men han rör sig som 40-åring. Efter genomtänkt schema gör han morgontoalett, lagar frukost på gaskök, diskar, klär sig, stänger tältet, hoppar vigt över ett dike och vandrar upp mot E18. Nästa morgon, samma sak, samma ritual. Tältbrickans nummer syns från receptionen. Av nyfikenhet slår jag upp liggaren för att se vem denne man är. Fransman, pensionär, hemvist Paris. Han checkar ut. Jag tilltalar honom på franska. Det älskar fransmän. Även den före detta, översten i främlingslegionen, som pausat på Skutberget på sin marsch mot Polcirkeln och midnattsol, kunde vid avskedet ej hitta något bra franskt ord för ”krutgubbe”. Erkänn att det skulle passat som avskedskomplimang!

      Spännande nya lösningar för samhällsservice

      Precis innan riksdagen gick på sommarlov fattades beslut att lägga ned Svenska kassaservice. Det var slutet på en mer än tio år lång historia. Nu skrivs nästa kapitel, avvecklingen och uppbyggnaden av det nya. Som företag bildades Svensk kassaservice 2002. ”Avknoppningen” från Posten var ett sätt att hantera det statliga stödet till verksamheten, utan att dra på sig EU:s kritik. Även lagen om offentlig upphandling spelade roll för att välja den lösning som gjordes. Betalningstjänster var heller inget som Posten räknade med att sköta när de flyttade ut posttjänsterna till ombud i butiker och liknande.
      Skälet till att riksdagen till sist fattade beslut var att verksamheten drivs under helt andra förutsättningar nu än tidigare. Girobetalningar, och på senare tid Internet, ledde till att allt färre vill betala räkningar över disk. Knappt två av hundra räkningar betalas över disk. Trots att riksdagen varje år skjuter till 400 miljoner kronor har det blivit allt svårare att få en rimlig ekonomi på det hela.

      •••

      Behov av att betala manuellt finns, det gäller bara att lösa detta smidigt och på ett ekonomiskt försvarbart sätt. I grunden handlar det om tjänster som andra än staten sköter bättre och effektivare. Det är därför det finns banker.
      Det politiken vill se till är att ställen i Sverige där det saknas möjligheter (läs bankkontor) att betala räkningar eller ta ut pengar ska kunna göra det. Företag ska även kunna lämna ifrån sig sina dagskassor. Det är det som menas med grundläggande kassaservice. Allt enligt de olika statliga utredningar som tittat på saken ett par gånger sedan slutet av 1990-talet. Det har varit en obegripligt svårhanterad politisk fråga.

      •••

      Jag läser i kollegan VF att Nöjesbutiken på Drottninggatan i Karlstad erbjuder kassaservice, det vill säga möjligheter att betala räkningar eller lösa in avier manuellt. Detta till klart lägre avgifter än de i banker och på Svensk kassaservice. Dessutom är öppettiderna mer generösa. Servicen blir bättre. Nu kan den som behöver betala en räkning manuellt så sent som klockan nio eller kvart i tio en kväll.
      – Vi är först ut på banan och har varit i gång sedan en vecka tillbaka. Hittills har ett femtiotal kunder utnyttjat tjänsten, så nu kör vi på fullt ut, berättade Mikael Blom, butikschef på Nöjesbutiken i Karlstad i Värmlands Folkblad.
      Nöjesbutiken ingår i servicehandelskedjan Direkten, som kommer att erbjuda samma tjänster som Svensk Kassaservice i 160 butiker runt om i landet. I Värmland omfattas även Nöjesbutikerna i Karlskoga, Grums och Hagfors av nyordningen.

      •••

      Andra ställen som säkert kommer i frågan blir vissa livsmedelsaffärer, kiosker och bensinstationer. Även ställen som försäkringskassa, apotek och liknande skulle kunna komma ifråga. På ren lansbygd finns lantbrevbäringen som ett alternativ. Det ska bli spännande att se hur lösningarna blir.
      Apropå statliga företag. SJ har dragit in samtliga X 2000-tåg till och från Karlstad under sommaren. När vintertabellen börjar gälla i slutet av augusti kommer några X 2000 turer att ha dragits in.
      Det säger en del om hur Karlstad värderas, och jag håller med vår krönikör Fia Ewald som skrev om saken häromveckan, att detta är ett betydande problem för Karlstad. Några snabbförbindelser om dagen är ett måste för en stad av Karlstads storlek och betydelse.

      •••

      Karlstadsbor kan heller inte ta del av det verkliga lågprisalternativ som finns erbjuds på tåget, ” 95 kronorsbiljetterna”. Det gäller nämligen endast på X 2000 tåg.
      Kanske har någon också noterat att SJ nu ifört ett kundbonussystem för privatresenärer. Man kan ansluta sig till en ”klubb” och då får man bonuspoäng varje gång man köper en biljett. En krona köp ger en poäng bonus.
      Men som många gånger, stora ord för liten sak. Om jag reser för 2000 kronor, som motsvarar cirka tre resor tur och retur med Intercity till Stockholm från Karlstad – cirka 18 timmars restid- får man en smörgås. En sådan kostar nämligen 2000 poäng att förskaffa. Man tackar och bockar…

      Lämnar innebandyn för familjen och skrivandet

      Christian Edwertz lägger nu ner innebandyn för att ha mer tid med familjen. Men bloggen på Aftonbladet, den hoppas han kunna skriva så mycket som möjligt i.

      Släktforskaren Sigvard har skrivit bok om Väse socken

      Hans släktforskning resulterade i en nästan 300 sidor lång bok om Väse kyrka. Karlstads-Tidningen har träffat Sigvard Boström som är fascinerad av lokal historia.

      Allsång för alla på Alsters herrgård

      Förra torsdagen hittade rekordmånga, Över 700 personer, vägen till Alsters herrgård för att njuta av solig sommarkväll, schlagerprinsessan Marie Lindberg och allsång.
      Missade du? I kväll, torsdag, ges du en ny chans.