Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 640 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: juni 2007

      X2000-tågen är viktigare än flygplatsen

      Redan på gymnasiet (vi pratar nu sent sjuttiotal) blev jag engagerad i miljöfrågor, var med i Jordens vänner, demonstrerade mot kärnkraft litet varstans, propagerade för att byta ut biffen mot sojabönor och hade en käck skylt på min cykel: ”Bli fri bilfri!”. Förmodligen var jag precis så olidligt naiv och moraliserande som miljöintresserade alltid framställs som. Under de snart 30 år av vuxenliv som följt har jag visserligen slutat demonstrera men ändå försökt leva på ett hyfsat miljövänligt sätt. Det har väckt vissa frågor i omgivningen. Att inte ha bil, särskilt om man har barn, har uppfattats som både extremistiskt och excentriskt eller enbart avsett att ingjuta skuldkänslor hos andra hårt arbetande medmänniskor.

      •••

      Med denna bakgrund kan det vara förvirrande när det framställs som nyheter att klimatet påverkas av fossila bränslen och att dessa dessutom riskerar att ta slut. Vi med näbbstövlar och palestinasjalar som skanderade ”In med sol och vind” har fått själsfränder som först Göran Persson och därefter en fullkomlig tsunamivåg inkluderande så oväntade miljövänner som Fredrik Reinfeldt och George W Bush. Och fort har det gått, så sent som vid årsskiftet uttalade Reinfeldt att inte ska väl vi behöva ta något personligt ansvar för klimatfrågor och ändra vår livsstil, nej det får lösas på något annan nivå. Ett litet märkligt ställningstagande kan tyckas från en moderat som alltid annars pratar på om individens ansvar.

      •••

      Den plötsliga anslutningen gör att man ibland tvivlar på djupet i engagemanget. Det verkar inte särskilt mödosamt att vara miljöintresserad kommunpolitiker i Karlstad om det innebär att man ska se Al Gores film. Att omsätta miljöengagemanget i konkreta beslut är betydligt svårare och innebär ofta intressekonflikter.
      En mycket konkret miljöfråga som under den senaste veckan fyllt mig med både ilska och en känsla av maktlöshet är den mycket lilla notis som dök upp i tidningarna angående X2000-tågen. SJ hade bestämt sig för att avveckla X2000-trafiken Karlstad-Stockholm och ersätta de snabba tågen med InterCity-tåg. Orsaken var att det behövdes fler X2000-vagnar på linjen Stockholm-Göteborg.

      •••

      Och där står vi trogna pendlare med skägget i brevlådan! X2000 är en förutsättning, genom sin snabbhet, punktlighet (nåja) och möjlighet till arbete ombord, för att många både individer och företag ska kunna stanna kvar i Karlstad, eller åtminstone för att vi ska slippa ta bilen på tjänsteresor. Med största sannolikhet är goda tågförbindelser avgörande för de statliga verk som är eller övervägs bli utlokaliserade från huvudstaden till Karlstad. Sammantaget bedömer jag X2000-tågen som en betydligt viktigare fråga än flygplatsen, tågtrafiken till Oslo och definitivt än ett nytt resecentrum.

      •••

      Men inte har miljövännerna i kommunen, landstinget, Region Värmland eller länsstyrelsen synts till och krävt att SJ väl kan köpa fler vagnar om nu X2000-trafiken ökar i hela landet istället för att flytta runt dem. Det bristande intresset förvånar eftersom X2000-trafiken faktiskt befinner sig i en knutpunkt för näringslivs- utveckling, miljöpolitik och regionala intressen som alla sägs vara högt prioriterade områden. Och därmed faller ansvaret tungt tillbaka till oss enskilda individer att under allt sämre förutsättningar ändå välja att ta tåget istället för bilen eller att flytta. Eller måste affärsresenärerna organisera en demonstration på perrongen 06.24 någon morgon medan X2000 ännu går?

      Vår rädsla för det avvikande

      Förra veckan sköts en polis till döds och en ytterligare skadades. Händelsen ägde rum i Nyköping. Upprinnelsen var att polisen skulle göra en hämtning av en psykiskt sjuk eller stöds person. Säkerhetsåtgärder hade vidtagits. Trots det slutade uppdraget i en tragedi. Den har satt ny fart på diskussionen om tillståndet inom den psykiatriska vården.
      Framför allt kvällstidningarna har bevakat fallet. Kriminaljournalistik, i stort och smått, är det som till stor del bär upp det redaktionella arbetet. Kommersialism och cynism möts. Brottslingar och brottsoffer blir allas egendom. Genomslaget blir stort. Tonläget är brutalt. Sådant påverkar samhällsklimatet. Det påverkar också vardagen för utsatta människor. Det får betydelse för vår uppfattning om hur vårt samhälle ser ut. Vi borde prata mer om det i vår bransch.

      •••

      Nyligen publicerade Vetenskapsrådet en väldigt angelägen och intressant bok om psyke, missbruk, våld och rädsla. Den har legat oläst på mitt skrivbord en tid, men efter ”Nyköpingsfallet” tog jag mig tid att läsa den. Boken heter Bakom vansinnet och är en genomgång av vad forskningssamhället vet.
      Som så mycket annat, tyvärr, är det svårt med sans och måtta i en diskussion om otrevliga och skrämmande saker som våld och rädsla. Det vi tror, känner och upplever är en sak. Verkligheten kan se annorlunda ut.
      Jag vet inte hur många gånger jag stött på folk i olika sammanhang – på jobbet och på fritiden – som har tvärsäkra uppfattningar både om ”hur det är” och vad som borde göras. Ett sådant påstående är att gator och torg skulle ha blivit väldigt mycket osäkrare sedan mentalsjukhusen avvecklades under 1980- och 1990-talet.

      •••

      Något sådant går nämligen inte att hitta i rullorna. Det är till och med så att personer med psykisk sjukdom begår färre brott än befolkningen i sin helhet. Den mest omfattande studien i världen kring ämnet våld och psykisk sjukdom har gjort hos oss. Brottsförebyggande rådets statistik, tillsammans med socialstyrelsens register, har samkörts. Definitionen av våldsbrott utvidgades till att omfatta sexualbrott och olaga hot, utöver ”vanligt” våld som misshandel, dråp och mord.

      •••

      Underlaget är tämligen stort, över 440 000 personer, varav närmare hundra tusen någon gång mellan 1988 och år 2000 hade varit inlagda för en psykossjukdom.
      Jämförelsen visade att antalet våldsbrott per tusen invånare bland hela befolkningen var 45,2 våldsbrott. 2,4 våldsbrott per tusen invånare begicks av personer med en svår psykisk sjukdom. Det finns en viss överrepresentation av personer med psykisk sjukdom, men den är tämligen liten.
      Den vanligaste våldsbrottslingen är en ung man mellan 15-24 år, Oftast finns alkohol och droger med i bilden. Om man verkligen vill göra något åt våldsbrottsligheten så är det i den änden man behöver nysta. Under drygt ett årtionde satt jag i en övervakningsnämnd och fick ta del av personakter och utredningar. Jag kan inte när jag rannsakar minnet komma på ett enda ärende där inte missbruk fanns med i bilden.
      Ett annat problem är att våra kunskaper om, och i ännu högre grad våra allt mindre förekommande möten med avvikande eller svaga människor, leder till att vi vet väldigt lite om dessa människor. Det är klart att sådant också bidrar till att klyftorna mellan det ”normala” Sverige och det ”onormala” växer. Vi möter dem inte i bostadsmiljön, inte på jobbet och inte i vårt föreningsliv. Vi blir överdrivet rädda och försiktiga. Människor stigmatiseras. Varför är vi så rädda för det avvikande?

      •••

      Det som vidare har hänt, om man ser till samhällsutvecklingen de senaste tio-femton åren är att tillgången på droger och vår alkoholkonsumtion stigit markant. Det är busenkelt att få tag på knark, till allt lägre priser. Det återspeglar balansen mellan tillgång och efterfrågan.
      I en stad som Karlstad har detta också hänt. Vi ser, i varje fall är det mitt intryck från några landsortstäder där jag bott, fler utslagna och ”udda” människor. Några är obehagliga, till och med våldsamma och det är heller inte så lätt att etikettera dessa personers problem. Kanske är det när allt kommer omkring mindre betydelsefullt vad namnet på sjukdomsbilden är.
      Det finns många och goda skäl varför den psykiatriska vården och omsorgen behöver en uppryckning. Men just argumentet att det skulle påverka förekomsten av våld i samhället är bland de sämre.

      Sjösatta hyresgäster

      Skratten klingar och kvällssolen glimmar över Klarälven där den lilla skaran glider fram i sakta mak.

      Karlstads-Tidningen har följt med när hyreskomplexen kommer till naturen.

      ”Det är viktigt att visa personligt engagemang”

      Han fick flest röster i valet till ungdomsfullmäktige. I samma veva blev han utsedd till ”årets bästing” av en av stadens Rotaryklubbar. Förslaget kom från kompisar och lärare.
      Karlstads-Tidningen möter årets bästing Rickard Westerdahl.

      Snitseljakt och tävling på sommaravslutningen

      För hästarna på ridskolan i Kil är det sista dagen innan de rids ut för grönbete. För Ulrika och hennes vänner är det avslutning på terminen. En avslutning som består av ett fyradagars ridläger.

      50 Karlstadsgator har blommande livräddare

      Allt fler vill ha hastighetssänkande blomlådor i sina områden. I år har antalet ökat och i dagsläget är 50 gator utrustade med blommande livräddare.

      Inga spårvagnar i Karlstad – men förarlösa tåg till Ikea?

      Spårvagnar i Karlstad? För precis 100 år sedan föreslogs just detta, men ett världskrig och nystartad busstrafik kom emellan. Nu diskuteras åter spårbunden trafik. Vad sägs om förarlösa tåg till Bergvik och Ikea?

      Sommarläsning med Frödings penna och tankar

      Från och med denna vecka och sommaren fram kommer vi att publicera valda kåserier och texter som Gustaf Fröding skrev under sin tid på Karlstads-Tidningen.

      Morgontåg till Stockholm dras in

      SJ har antagit en ny trafikplan. Den innebär förändringar av tågtrafiken, en ny tidtabell samt att både längre och andra tåg kommer att trafikera vissa sträckor. Rent allmänt går det ganska bra för tåget. Fler och fler väljer att åka.

      Sångglädjen 30-årsjubilerar

      Ters, kvint och höga C. Durskala, mollskala och stämfiskal. Det musikaliska teoretiska språket är svårt men när körens röster vibrerar och sjunger ut kan alla förstå. Det är glädje, lust, smärta och beröringen det handlar om.

      Dykdalberna renoveras

      Den notoriskt grymme, spanske, Greven av Alba behövde en anordning för att lättare kunna förtöja båtar i besvärliga floder och hamnar. 500 år senare har den spanska uppfinningen, dykdalben, blivit en symbol för Klarälven.
      En symbol i behov av renovering.

      Staden som bara växer

      Det börjar bli trångt i Karlstad. Särskilt om staden ska leva upp till målet att bli 100 000 invånare.
      Därför byggs det också och planeras för bostäder i alla hörn. Denna vecka presenterar vi de flesta av de stora bostadsprojekten som är på gång för tillfället.

      Män och flygande maskiner


      Piloten kollar vant alla roder en sista gång innan klartecken för start ges. Fågelkvittret ersätts av hästkrafternas vrål när den rödlackerade besten sliter sig från den Värmländska landsbygden och skyndar mot skyarna.
      Foto: ERIK MÅRTENSSON

      Idrottsupplevelser i Karlstad

      Karlstad är och har alltid varit idrottsstad. Att rangordna sina största upplevelser är därför inte lätt.
      Här har spelats bandy, fotboll, ishockey, handboll, pingis, här har åkts skridskor fort, här har det friidrottats. Raden är lång…
      I en krönika med begränsning måste man prioritera. Jag väljer därför att berätta om tre evenemang och profiler som lämnat starka intryck.

      •••

      Det första är pingis när Tage Fliesberg mötte Göta, det andra duellerna i fotboll/bandy mellan Göta/Kubik och Örebro SK i synnerhet vid den tid ÖSK:s högerback i fotboll och bandy hette Orvar Bergmark och Karlstadslagens vänsterytter, Gunnar Björk. Slutligen en fantastisk soloraid ”Dubbel- Nisse” Nilsson gjorde på Färjestad mot Skellefteå AIK.
      Jag börjar med pingis. Mitten på 50-talet, kanske. Götas bästa spelare hette Carl Ragnar Andersson och Tore Palm. Tredje man nog Åke Larsson. Då spelades seriematcherna i Tingvalla-läroverkets gympasal. Många kom för att se Tage Fliesberg. Det var en upplevelse att se den finlemmade, asketiske, vänsterhänte backhandspecialisten med sin tjocka svampracket stå som en vajande kobra och dela ut sina dödliga hugg. Efter matchen fick jag hans autograf på entrébiljetten. Önskar att jag hade haft den kvar idag.

      •••

      I Karlstad kallade vi Örebro SK inte bara sportklubben utan ”Spottklubben.” Det hette, att när fansen kom med tåget och vandrade Järnvägsgata och Sandbäcksgata bort mot Tingvalla IP, de spottade åt hånfulla Göta/Kubik-supporters på väg till matchen. En särskild upplevelse var det att se duellerna mellan Bergmark och Björk. En väldig envig mellan urkraft och iskall hjärna. Där Björk representerade det förra. Karlstadspubliken tjöt av förtjusning över duellerna.

      •••

      Mitt sista starka minne är ett mål av ”Dubbel-Nisse” mot Skellefteå på isbanan på Färjestad. Kommer inte ihåg vilken klubb han representerade, FBK eller Forshaga IF, det saknar betydelse. Nisse går in bakom eget mål, går ut på högersidan. Med sina klubb- och kroppsfinter och fantastiska skridskoåkning fintar han bort hela ”myggkedjan”, Andersson, Hedlund och Määtää. Över mittlinjen går han först till höger, växlar sedan tempo och drar mot vänster sarg. Haldor Jonsson och Lennart Svedberg hinner inte alls med. Nisse rundar kassen från vänster till höger. Backarna har fått ner honom på knä, han glider ner mot målvaktens vänstra stolpe. På något sätt petar han sedan in pucken mellan stolpe och målvaktens skridsko. Något liknande har jag aldrig sett varken förr eller senare. Det kallar jag sport att minnas.

      Vi törstar efter medier

      En genomsnittlig dag 1979 använde en genomsnittsperson i Sverige 321 minuter per år att konsumera medier. Radio och tv tog mest tid i anspråk. 22 minuter per dag ägnas åt att läsa dagstidningen.
      Samma mätning, gjord 2006, visar att konsumtionen av medier ökat. Nu är den 368 minuter per dag, det vill säga lite mer än sex timmar ögnar vi åt att läsa, lyssna och titta.
      Ytligt sett är mycket sig likt. 1979 läste vi morgontidning i 24 minuter, nu i 22 minuter. Vi läser kvällstidning i sju minuter, vilket är nästan hälften av den tid vi la ned 1979 på samma nöje.
      1979 tittade vi på tv i 109 minuter, nu i 101. Radiolyssnandet har minskat något. Sådant som att lyssna på kassettband har i princip upphört. I stället finns mp3 och cd, så det handlar om ett teknikskifte snarare än om förändrade vanor. Det nya som tillkommit är internet. I fjol ägnade vi 53 minuter åt Internet, och det är vanor som växer i takt med att kraften i och tillgängligheten till bredband ökar. Siffrorna ovan kommer från Mediebarometern 2006.

      •••

      Under ytan sker stora förändringar. Ökad konkurrens och ny teknik påverkar våra vanor och inte minst påverkar det medieföretagens ekonomi.
      När det gäller tidningar är utbudet större och upplagorna högre än någonsin. Stora upplagor med gratistidningar har tillkommit. Vi läser som aldrig förr. Allt fler läser sin tidning på nätet och där finns hela världen tillgänglig för den som vill.
      Själv ögnar jag i en handfull utländska tidningar på nätet varje dag, tittar efter sådant jag är särskilt intresserad av. Jag läser texter av kubanska oberoende journalister, nyheter från tidningen Mmegi Gaborone i Botswana, The Mail & Guardian i Johannesburg, nyheter från Zimbabwe, senaste nytt om favoritlaget Chelsea med mera. Vid sidan av det kan jag läsa tidningar som tidigare levt med på de ställen jag tidigare bott.

      •••

      Allt är inte enbart tillgängligare. Det går snabbare också. Nu pågår nyhetspulsen i 24 timmar, sju dagar i veckan, 365 dagar om året. För politikens förhållande till medierna har detta inneburit en stor förändring. En följd är bland annat att mediespecialister, spindoktorer och pressekreterare snart är den största gruppen rådgivare till våra politiker. När Tage Elander satt i kanslihuset bestod hela statsrådsberedningen av ett par medarbetare. Fredrik Reinfeldt har tre pressekreterare, ytterligare några ”sakkunniga” som svarar på brev och liknande. Till det kommer att hans tidigare presschef är statsekreterare.

      •••

      Pressläggning som begrepp existerar knappt längre. Det som är nytt på morgonen är gammalt redan på förmiddagen. Lokalt kan vi läsa nyheter på både NWT:s och VF hemsidor som redan är gamla när tidningarna ska tryckas.
      Skillnaderna mellan så kallade kvalitetsmedier och andra mer uttalat kommersiella minskar. Tittare eller läsare ska fångas och behållas. Det funderar alla tidningsföretag över.
      Vi blir väldigt intresserade av ytan, händelser, skandaler, konflikter, det som sticker ut i stället för analys. Krönikörer kastar ur sig spektakulära åsikter på löpande band. I bland går det så långt att medier endast återger åsikter om sådant som hänt, utan att berätta om själva händelsen.

      •••

      Ett annat fenomen är bloggarna som gör att information blir spritt som aldrig förr. Och den blir allt mer fragmentariserad. Det blir allt svårare att synas och få genomslag. Sådant påverkar tonläget och beteendet.
      Varje sekund startas det tre nya bloggar. Jag sökte på Googles bloggsök på orden Karlstad och politik och fick 154 träffar. Det funderas, tänks och formuleras i många kammare. Enbart ordet Karlstad ger 380 000 träffar.

      •••

      En ny rapport om bloggarna i Sverige som publicerades i veckan visar att 15 av de 20 största bloggarna har politik och samhälle som tema. Carl Bildts blogg har till exempel passerat en miljon besök. Innehållet i den är tämligen enkelt, men drar till sig intresse.
      Det är intressant tycker jag. Frågan är vilka slutsatser vi i tidningsbranschen ska dra. En kan vara att satsa mer på politik- och samhällsbevakning, tvärtemot den trend som gäller. Vi kan ta vid där bloggar och webbar slutar. Intresset finns uppenbarligen.
      Men det stora intresset för politik kan också leda till den motsatta slutsatsen att behoven tillfredställs på andra sätt och att vi därför får ha en måttlig nivå på den typen av ämnen i våra tidningar.
      Den som vet det rätta svaret blir en framgångsrik redaktör.