Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: maj 2007

      Vad är vi ute efter?

      När jag fick mitt första barn för ganska exakt 15 år sedan deltog jag ett par gånger i en föräldragrupp på BVC. Med den knivskarpa närvarokänsla som föräldraskapet framkallade minns jag en tvillingmamma i gruppen. Hon hade en veckogammal pojke och en veckogammal flicka, och var redan oroad över deras beteende. Den pyttelilla flickan sög girigt i sig all mjölk hon kunde få och krävde mer. Pojken däremot var ett försynt barn som lät sig nöja med det han fick, nästan log tacksamt fast han rent utvecklingsmässigt inte kunde. Mamman beklagade sig; flickan uppförde sig ju som en pojke och vice versa.

      •••

      Sedan en scen som jag har upplevt ett flertal gånger med smärre variationer. Denna gång en ingenjörspappa, parodiskt fyrkantigt manlig, berättar med viss belåtenhet om ett misslyckat försök att ge sin tvåårige son en docka. Av berättelsen framgår det att det mest är hans fru som tycker att försöket är en bra idé, att han själv är skeptisk redan från början hörs på tonen. Och se, pappa fick rätt! Hans son försöker efter ett par ögonblicks förvirring använda dockan som en bil.

      •••

      Vid ett tillfälle erbjuder jag några bekanta att deras dotter kan få ärva några i princip oanvända snygga kläder efter en av mina söner. Först är de intresserade för det är kvalitetskläder, sedan skakar de överseende på huvudet och tackar nej. Varför undrar jag, svaret är att kläderna är för ”killiga”. Jag granskar kläderna och det enda jag kan upptäcka är någon enstaka dinosaur och att vissa kläder är blå eller gröna.

      •••

      En annan mamma säger bekymrat till mig att hon inte förstår sig på sin tioåriga dotter, hon är så ”killig” vilket innebär att hon vill spela fotboll och inte intresserad av kläder.
      ”Hon sätter på sig vad jag lägger fram och vägrar att följa med och shoppa!” Ja, hur ska det gå tänkte jag, och tittade på de andra ”tjejiga” tjejerna, sminkade och med midriff vid tio års ålder.

      •••

      En radioröst berättat om sitt forskningsprojekt som visar att påfallande många killar i förskoleåldern leker prinsessa, de gillar helt enkelt det barnsliga bling-bling som rollen erbjuder. Föräldrarna blir ofta oroliga, många försöker på alla vis avstyra leken medan de mest liberala säger att killarna kan få göra det hemma men inte på dagis eller ute för då ”kan de bli retade”. En annan radioröst berättar om en skola där killarna tyckte det var orättvist vid luciafirandet att tjejerna fick vara tomtar och stjärngossar men att de själva inte fick vara lucia eller tärna om de hade lust. Rektorer och lärare hävdade att det var väldigt viktigt att upprätthålla traditioner och därför fick inga manliga lucior och tärnor förekomma.

      •••

      Och i TV-reklamen och i leksaksaffärerna kammar och pyntar och pryder flickorna olika varelser med skärt hår medan pojkarna ägnar sig åt motordriven action eller vapen – 60- och 70-talets barnkulturdiskussion är lika avlägsen som Maya-kulturen.

      •••

      Det klagas ibland på att jämställdhetsarbetet har gått för långt, att vi inte får leva ut vår ”rätta” natur. För mig är det istället både sorgligt och förvånande att vuxenvärlden med sådan frenesi och outtröttligt motar in barn i de mest förkvävande könsroller. Varför vill vi inte erbjuda våra barn hela smörgåsbordet att välja ifrån istället för att stympa dem redan som nyfödda bäbisar? Varför blir vi så oroade av småflickor som tar för sig och pojkar som vill leka prinsessa? Varför är det så viktigt att könssegregera barnens verklighet så i detalj att till och med färger och djur kan vara monopoliserade av ett kön? Vad är vi ute efter?

      En väldigt lugn kväll?

      Lugn är ett relativt begrepp. Betydelsen är glidande. Det inser jag när jag läser om det som skedde i anslutning till två fotbollsmatcher i veckan. Ja, det handlar faktiskt om fotboll, fast det är svårt att tro.
      ”Det var ett av de lugnaste derbyna på länge”, berättade en supporterpolis som intervjuades i Dagens Nyheter.
      Det var så lugnt, hör bara:
      • Redan klockan två på dagen började polisen samlas. Matchen började klockan 20 på kvällen.
      • På dagen blev det lite ”småbråk” inne i stan. En Djurgårdare slog sönder bilar och en T-banevagn som fick tas ur drift.
      • En timma före matchstart försökte 40 AIK: are ta sig in till Djurgårdssektionen för att slåss.
      – Men det var inte särskilt avancerat. Några knytnävar delades väl ut, men det blev inga allvarliga personskador, berättade polisen.

      •••

      Så höll det på även under matchen. Oro och stök. Polisen var på helspänn. De hade kallat in extra folk. De är kravallutrustade, med benskydd, hjälmar och andra skyddsanordningar.
      Piketstyrkor fanns på plats. Hundpoliser lika så. Efter matchen rapporterades även om ”mindre incidenter”. Längs T-banans blå linje blev en man nedslagen så allvarligt att ambulans krävdes och på T-centralen uppstod ett mindre bråk.

      •••

      Med det mått som gäller förflöt aftonen ”klanderfritt”. Visst känns beskrivningen ”lugnaste på länge” träffande?
      Lugnt var det för övrigt också i Göteborg, enligt rapporterna. Där spelades det också derby. IFK mot GAIS.
      Där berättar Göteborgs-Posten att ”ett hundratal blåvita och grönsvarta supporters omhändertogs i samband med derbyt på Ullevi i går. Många var berusade eller drogpåverkade. Fyra greps för misshandel”.
      De berättar vidare att en större insatsstyrka följde stora och små supportergäng från uppladdningen på stan till arenan. När matchen startade klockan sju hade små-gruffet börjat och ett par bråkstakar blev omhändertagna. Två män greps för slagsmål på läktarna. Sammantaget greps tio för störande av ordning och lika många för berusning i samband med matchen. 49 personer plockades ut bland muckande gäng direkt utanför Ullevi.
      Polisen samlade dem i en buss för snabbt förhör. Bråk fortsatte sedan ute på stan där olika gäng rusade utefter Avenyn och Vasagatan. Där omhändertogs 36 personer.

      •••

      När GP gick ut på stan vid 22-tiden hade polisen fått kontroll på situationen. Stämningen var lugn, men spänd. Kända tillhåll för de olika supporterlägren hölls under bevakning av piketstyrkor.
      Det man också ska veta i sammanhanget är att toleransnivån är vida högre än en som normalt gäller. Det som i vanliga fall föranleder gripande eller insats, ser man mellan fingrarna på.
      Lugnt, eller hur?
      Polisen brukar ogärna berätta hur många som sätts in under sådana kvällar, men jag gissar att det handlar om ett par hundra personer om man summerar insatserna i Stockholm och Göteborg i måndags.
      De omedelbara polisinsatserna för att bevaka fotbollen i allsvenskan i år kostar någonstans mellan 50 till 55 miljoner. De indirekta kostnaderna är högre. Till det kommer klubbarnas egna säkerhetsarrangemang. Till och med en bandymatch på Tingvalla drar 10-20 poliser numera. Ibland också hundpatruller. Snart är väl idrottsarenor de enda ställen där man kan se livs levande poliser.
      Dessutom finns en alternativ användning av polisernas tid. De skulle till exempel kunna ägna sig åt att lösa andra brott, som på grund av tidsbrist inte löses. Det är också en slags kostnad.

      •••

      I samband med matcher sups det enormt och öppet. Men polisen kan inget göra, än att titta på, inringa och smyga. Att det behövs kanske hundra extra särskilt utrustade poliser för att kunna spela en vanlig fotbollsmatch borde få oss att fundera och reagera.
      Det som är mest tankeväckande, och skrämmande, är hur pass ”normalt” bus och stök blivit kring fotbollen. Vi har blivit så tillvanda att begrepp som ”lugn” används när det egentligen handlar om det som kan beskrivas som upplopp och våldsamheter.
      Medierna spelar med. Vi är en del av normaliseringsprocessen. Det som förr skulle ha fått stora rubriker, får idag notiser eller ens det.
      Det är tveksamt om det spelades bättre fotboll på Gunnar Nordahls tid. Tveklöst är att det inte behövdes specialutrustade poliser för spela en vanlig match i allsvenskan.
      Sådant gör ont i själen på en idrottsvän.

      Stora torgets omvandling

      Karlstads-Tidningen har lånat Peter Sörensens vykortssamling. Den innehåller massor med godbitar från Karlstads olika miljöer. De kommande veckorna kommer vi att bjuda på några ögonstenar.

      Ny ordförandestrid för Charlie Weimers?

      För två år sedan förlorade han ordförandestriden i det kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU). Men i höst kan han trots det vara förbundets ordförande. Beslut fattas om några veckor.

      Nattöppet på Nobelplan

      Trots att klockan kryper allt närmare midnatt är det fortfarande rörelse kring Nobelplan. Inne på Statoil har Mikael Lindberg och Anders Nilsson fortfarande många arbetstimmar kvar i vårmörkret.
      Timmar som kan bjuda på allt från korvförsäljning till bombdrama.

      Till och med barn har hamnat hos bussens hittegodsavdelning

      Rullstolar, DVD-spelare och mobiltelefoner.
      Marianne Karlsson på Swebus, som har hand om hittegodset åt stadsbussarna, har sett det mesta.
      – Det mest underliga jag har tagit hand om var ett litet sovande barn, berättar hon.

      Här planeras ungas framtid

      Många minns ett enormt, lättat glädjerus. Andra beslutsångest och en smärre livskris. Vi pratar så klart om studenten. Karlstads-Tidningen har känt in stämningen bland några av Sundstagymnasiets avgångselever. Två veckor innan den stora dagen.

      Hos Kadir kommer kunden först

      Pizzeria Rimini är en välkänd fasad för alla som rör sig kring Nobelplan. För Kadir Kaya, ägare sedan ett år tillbaka, kommer kunden alltid i första hand.

      Först på Nobelplan

      1957 byggdes det för fullt på Rudsvägen vid Nobelplan. I bottenplanet var en anspråkslös
      fotoaffär en av de första hyresgästerna att flytta in. I dag, 50 år senare, är Kiwa Foto en av de få kvarvarande i en bransch, ständigt under utveckling.

      Tjejkväll med fartfylld underhållning

      Kön ringlade sig från Wafabs bilhall ända till bilhallen på andra sidan parkeringen. Hela 360 föranmälningar hade inkommit till vad som skulle bli en kväll enbart för tjejer. Nästan.

      85 år och färsk författare

      Det sägs att varje människa bär på en berättelse. Minst. Har man som Brita Göthner från Råtorp levt i 85 år så finns det onekligen en hel del att berätta.

      En chans att berätta om sitt liv

      I Karlstad är ett projekt kallat “Skriv ditt liv” under uppsegling. Ett forum för äldre som vill dela med sig av sina liv.

      Gustaf Frödings liv – på den plats
      där det från början utspelade sig

      Gottfried Grafströms pjäs om Gustaf Frödings liv har genom åren spelats på flera välkända teaterscener. Nu är det dags för Värmlandsteatern att ge sin alldeles unika gestaltning av den store värmländske skalden.

      Färre pensionärer i kö till äldreboende i Karlstad

      Karlstads kommun har blivit bättre på att ge de äldre invånarna boende och andra insatser. Men de har fortfarande problem med att få tag på ledsagare och kontaktpersoner. Det visar en färsk rapport från länsstyrelsen.

      Leo kom tillbaka – trots en vecka i regniga skogar


      – Det viktigaste jag har lärt mig är att man aldrig ska tappa hoppet, säger Rita Ivansson och tittar kärleksfullt på Leo.
      Leo (den svarta) är en av familjens chiuauor och har precis kommit hem från en veckas vilda äventyr.
      Foto: ELINOR HÄGG